Med Pepsi på premiärbadet
Söt och glad...
Jag hade ringt och kollat med en kompis om vi fick var i deras skog och använda deras damm så att jag inte skulle behöva hålla så mycket koll på om det kom annat folk och vi fick vara där hur mycket vi ville, när vi ville, fick vi till svar.
Det tog oss inte många minuter att byta om och sätta oss i bilen. Jag frågade Alva om hon ville ha blöja eller vara "nakenfis". Då frågade hon om vi skulle åka långt. När jag svarade nej på den frågan sa hon att hon bara ville ha trosor!! När vi åker bil brukar hon ALLTID vilja ha blöja, så det var jättekul!
Pepsi simmar
Alva håller koll på Pepsi....
När vi parkerade bilen vid en skogsväg och gick ner till dammen var alla tre förväntansfulla. Vi hade med ryggsäcken packad med picknickfilten, saft och en massa frukt. Och Pepsis boll såklart. Så fort vi kom fram till vattnet kastade jag ut bollen och Pepsi slängde sig lyckligt efter den. Alva och jag gick runt dammen så gott det gick med tanke på hur mycket vatten det var både i och runt dammen och vi fick se några pyttesmå vattenfall.
Snyggaste frisyren har man just när man tagit av mössan...
Vi jagade varandra (både Alva och jag och Alva och Pepsi), vi rullade runt på marken, vi red på en häst (eh.. det var en timmerstock men Alva sa direkt att det var en häst), kastade boll med Pepsi, fikade, plockade tussilago och vitsippor... och mer därtill. Efter ungefär två timmar gick vi tillbaka till bilen nöjda och glada.
Alva vet inte det.. men så här poserar ofta hennes storasyster också när man vill fota...
När vi kom hem tog det en liten stund innan Alva sa att hon ville gå på pottan. Och hon hade inte blöja på hela dagen. Det var en stor framgång för oss. Hon var ju utan i två månader förra sommaren, men sedan förstördes det på dagis. Tur att nya dagiset är lite mer inställda på att hjälpa till med detta.
Finast i hela värlen!
Alva och jag är röda som tomater trots att vi hade smort in oss med solcreme (okej, vi gjorde inte det i morse, utan vid lunch ungefär och vi har varit ute sex timmar i sträck), men nu har hon nyss somnat efter en lång och rolig dag. Här hemma har vi nämligen hållit på ute i trädgåren lite grann. Alva har jagat fjärilar och försökt fånga dem, vi har upptäckt nya blommor i blomlanden, vi har tvättat och hängt tvätt och den doftar så härligt nu och torkade så snabbt i solen. Alva har kört dockvagn, badat dockor, lekt med Pepsi och ja.. hon har hållit igång som vanligt. Pepsi var också ute lika länge som vi och hon ligger helt utslagen här vid mina fötter nu.
Vi fick en underbar helg. Och vi behövde nog det tror jag. Alla tre. Nu är vi på rätt spår igen känns det som!
Utflykt till Skuruhatt
Åh, nu känner jag att sommaren snart är här - vi har nämligen gjort en riktig utflykt då vi tog med oss en massa gott att äta. Redan klockan 10 parkerade vi vår bil vid Skuruhatt utanför Eksjö och våra vänner Veronica, Lovisa och hunden Micko parkerade precis bredvid oss. Vid parkeringen var det snö, men innan vi kom upp till toppen var det barmark. Lovisas spontana kommentar när vi kom upp till toppen var: "Vi kan se hela världen här!!" :)
Micko och tjejerna på väg upp mot toppen
Visserligen är det enligt vägskylten bara 600 meter upp till toppen, men det hindrade inte OSS från att öppna våra ryggsäckar och plocka fram en massa gott direkt när vi kom upp till toppen. Pastasallad, yoghurt, mackor, frukt.. ja, det fanns en massa gott.
Alva går balansgång på bänken - Pepsi inspekterar fikaväskorna
Fikadags - en av höjdpunkterna :)
Naturlig lekpark - där barnen får använda sin EGEN fantasi :)
Efter fikapausen fortsatte vi på Höglandsleden en liten bit. Vi hittade en massa spännande saker att se på. Älgbajs. Fjärilar som flög omkring. Blåbärsris som började få blad. Och världens allra största sten ;) Vi undersökte noga om det fanns någon väg upp på den, men vi hittade tyvärr ingen.
Tjejerna är på väg fram mot jättestenen
Alla hjälps åt med att leta efter en väg upp på stenen...
När vi hade gått ytterligare en bit valde vi att vända tillbaka upp till toppen igen. Vägen var bitvis väldigt brant, men tjejerna klarade av det utan några som helst problem.
På en del ställen fick man gå väldigt försiktigt, och på väg upp fick man nästan krypa
Typ så här....
Gullungarna!
När vi kom tillbaka till toppen där vi hade våra väskor åt vi lite mera sallad och tjejerna fick lite kex och saft också. Vi gjorde en liten upptäcktsfärd och gick och kikade nerför branten mot Skurugata. Och tjejerna lekte och sprang en massa. Till slut sa Veronica förvånat: "Det kommer hästar!". Och det gjorde det! Två ryttare kom ridande upp och satt av för att njuta av utsikten. Veronica tog med tjejerna fram och deras lycka var total när det faktiskt fick klappa hästarna!
Ett extra energiintag...
Alva fick klappa hästarna!!!!
Vi packade ihop våra saker och lät ryttarna få njuta av platsen i lugn och ro. När vi kom ner till bilarna hade vi varit där i.... TRE TIMMAR!! Solen sken hela tiden och vi fick en underbar utflykt. När vi kom hem sa Alva att hon ville åka till "Skujuhatt imojjon mä". :)
Gammelmorfar är död
Foto: Helena Sjöberg (Jag och Alva vid graven)
Vi lägger blommor på graven
När jag berättade att gammelmorfar vad död undrade hon om han hade blivit påkörd (de varelser hon tidigare kommit i kontakt med som varit döda har varit grodor och fåglar som blivit påkörda) så jag sa att han inte hade blivit påkörd. Att det inte hade kommit blod. Att hans kropp bara var så gammal och trött så han inte orkade leva mer (han var 90 år gammal). Då satt Alva tyst en stund. Sedan sa hon glatt: "MIN kropp är pigg och glad". "Vad bra", svarade jag.. Och sedan var det inte så mycket mer med det....
