Bildbombning

Jag har slarvat med uppdateringen nu igen, men som det ser ut kommer jag (ofrivilligt) att ha lite mer tid ett tag, så nu ska det bli bättring. Jag börjar med att lägga ut lite bilder från den gångna månaden.

Med Matilda
Trollungen Alva med sin pratande Matilda

Monkeytown 2011-01-22
2011-01-22: Rolig dag på Monkey Town. Mamma, Lovisa och Veronica var också med

Baddags
På Familjebadet med mamma, Wille och Johanna

På förmiddagen den 29:e januari hämtade vi Alvas kompis Wille (han som hon är kär i) och hans mamma Johanna, eftersom de inte har någon bil, och så åkte vi till Familjebadet i Sävsjö. Med förmånskortet från tidningen gick vi in som familj för 120:- så det blev verkligen ingen dyr utflykt, eftersom vi gick in alla 4 för denna summa.

Barnen var fulla av energi och vi mammor hängde bara på. Alva hade "armpuffar" på sig och stor del av tiden hade hon en flytgrej som var svagt U-formad som hon hängde över. Jag fick absolut inte hålla i, utan hon sparkade sig fram så gott hon kunde.

Hon och Wille åkte den lilla rutschkanan, de simmade runt, kastade boll (jag fick också vara med!), vi simmade i en liten rondell där det är strömt så man bara följer med. Och så åkte vi stora vattenrutschkanan. Jag fick åka växelvis med Alva och Wille.

Knappt två timmar var vi där, inklusive en snabb paus då barnen bara fick i sig varsin festis, men vi var alla trötta och nöjda efteråt. Vi hade knappt hunnit till parkeringen innan barnen började fråga när vi ska åka tillbaka nästa gång *ler*

Jag fick inte några riktigt bra foton, men i mitt inre minns jag Alvas lysande blick när jag lekte med henne i vattnet, när jag visade henne hur hon ska ta bentagen så att hon kom fram snabbare när hon simmade osv. Och jag längtar också till nästa gång vi åker dit!


Åker hundpulka
Pepsi drar pulkan med en liten anordning som mamma fixat till - Alva vill åka varje dag nu

Glitterskor
Lycka är att få glitterskor!

Den 5:e februari var vi i Jönköping för att fira Tina-Peters födelsedag och då passade jag på att ta med Alva en snabbsväng in på H&M. De hade nästan en hel vägg med Hello Kitty-grejer och jag sa till henne att hon skulle få välja vad hon ville, men bara en enda sak.

Alvas ögon föll direkt på basketkängor med Hello Kitty. Tyvärr fanns de bara upp till storlek 25 och sedan från storlek 29. Alva behöver storlek 26 eller 27, lite beroende på skons modell.

Lite till vänster om dessa skor fanns andra basketkängor, dock utan Hello Kitty, men helglittriga. Jag fäste Alvas uppmärksamhet på dem och hon smälte direkt. Som tur var fanns de i storlek 27 så det var bara att gå till kassan och betala - 129:- *ler* så det var verkligen en överkomlig summa.

Så fort vi kom hem tog Alva på sig de nya skorna. Och lycklig över skorna? Ja, det tycker jag nog hon ser ut att vara :)

Valplycka
Och lycka är att gosa med en hundvalp

Herregud så söta de är, de små hundvalparna. En förmiddag tillbringade Alva och jag hemma hos Susanne, en gammal jobbarkompis som har tyska jaktterriervalpar på fem veckor. Fyra stycken livliga, underbara små krabater!

Vi satt på golvet i Susannes kök och lekte med, gosade med, lyfte upp, klappade, blev bitna av, blev dragna i håret, strumporna och kläderna av och framför allt pussade av och klättrade på av dessa gudomligt söta små varelser.

Får man inte modersinstinkter när man klappar såna små sötsaker får man det nog aldrig! Om vi hade med någon hem? Nej, självklart inte. Vi har ju redan Pepsi. Hade jag fallit och velat ha en är det tryggt att veta att alla valparna redan är tingade!!

Valp

Men mysa lite med dem kan man ju få göra ändå!


Varning för djur på vägen

I förrgår när jag och Alva skulle iväg och handla började det skymma. Eftersom jag körde ihjäl ett rådjur förra året har jag blivit ganska försiktig när jag kör just i gryning och skymning eftersom jag vet att många djur är i rörelse då.

Alva var lite smågnällig och jag ville engagera henne, så jag sa precis det, att det brukar vara många djur som är ute och springer den tiden och att vi måste vara försiktiga.

"Jag kan hjälpa dig mamma" sa hon. "Om jag ser nåt djur ropar jag STANNA".

"Åh, tack gumman. Vad snäll du är!"

Efter knappt en halvminut ropade Alva: "Mamma, jag ser nåt. Det rör sig.". Jag tittade framåt åt båda sidor men såg inget. "Var då, vad är det för något?" frågade jag. "Där" ropade Alva exalterat och pekade lite obestämt framåt åt vänster. "En apa, mamma. Akta apan".

Suckar. Jag hade glömt att hon har väldigt livlig fantasi och att vår trädgård är full av hästar, getter, flodhästar och "karaffer" som inte jag kan se, så varför var jag inte förberedd på att det skulle stå en osynlig apa bredvid vägen??? *ler

Skogen
Alva och Pepsi i skogen

RSS 2.0