Danstantens dansblogg

Efter sju veckors danstorka fick Danstanten äntligen beträda ett dansgolv igen - och vilken kväll det blev! Jag skulle nog säga att det var årets danskväll hittills för min del.

När norrländska Expanders skulle komma ner till Småland och spela sitt tunggung gjorde jag såklart allt jag kunde för att få åka och dansa till dem. Jag älskar det där speciella gunget de har, även att jag skulle kunna tänka mig några fler vanliga mysfoxballader däremellan, och jag var sprudlande glad hela kvällen. Nej, sprudlande glad är nog lite i underkant. Lyckligt upprymd kanske man kan kalla det. Eller något liknande :)

Folkmängden var alldeles lagom enligt mig, vilket innebär att det fanns tomma "snurr-ytor" lite här och var på golvet. Antalet knuffar under kvällen var verkligen lätträknade och det var bara att dansa på och njuta för fullt - vilken lycka!

Inte för att jag brukar kolla så noga på tjejerna som är där, men jag misstänker att det var en del av de duktiga tjejer som brukar vara där saknades igår, för det var barnsligt enkelt för mig att få tag i just de killar jag ville dansa med. Även såna som brukar vara väldigt svåra att hinna ifatt. Kvaliteten på danserna blev därför hög och när jag fick en helt underbar dans och tänkte att nu kan det inte bli bättre så kom nästa dans och blev lika fantastisk - på sitt sätt. Hur gick det till???

När man inte har dansat på så länge är det ju lätt att man blir stel, försiktig och upplever sig som klumpig, men killarna jag dansade med fick mig verkligen att känna det som om jag kunde dansa och det var helt fantastiskt att bara kunna vara där, i musiken, i killens famn och bara flyta med.

Men just det ja, en tjej dansade jag med också. Ingela kom fram när jag hade ställt mig lite i bakgrunden för att varva ner en liten stund och jag trodde såklart att hon ville småprata lite. Men icke! Hon ville dansa. Att "tjejfoxa" är inte något jag brukar göra, har faktiskt bara gjort det med två tjejer förut, men varför inte? Blir man uppbjuden så är det kul att testa! Om man bortser från att hela mina ben skakade efter att ha fått rejäl lårträning av att dansa med väldigt böjda knän (Ingela är kortare än mig) så tror jag att det gick rätt bra.

Alla brukar prata så väl om Fröjden, men jag hade inte fallit för det sådär pladask även att jag haft kul när jag varit där, men igår var det verkligen otroligt roligt och mysigt där! Tack alla ni som gav mig denna gudomliga danskväll! Och ett särskilt tack till Expanders och Peter.F för den underbara "Brother in arms" - kan en danskväll sluta bättre än så?

PS. R! Det hade varit intressant om du också hade varit där... DS.

Igår hade jag lyckats få barnvakt några timmar och åkte glad i hågen till Björnholmen, numera mitt "närmaste" dansställe. Varför jag gillar detta dansställe är egentligen en gåta. Visserligen är lokalen trevlig, men det kryllar oftast inte av "topp-dansare" där, det är inte 100% nyktert och golvet var i alla fall igår oerhört trögt. Men nu gillar jag som sagt att dansa där och det beror nog på att lokalen är stor och trevlig och att det alltid finns tillräckligt många guldkorn på dansgolvet att jaga - eller låta sig bli jagad av....

Wahlströms och Blender spelade non-stop och jag har inte riktigt fått in i hjärnan än att en non-stop-dans här nere bara är fyra timmar. Uppe i Norrland är de i allmänhet sex timmar (om det inte har ändrats sedan jag flyttade i november), så ibland tycker jag att det känns lite snålt *ler*

Jag hade turen att få börja dansa direkt när musiken började spela, med ett säkert - och roligt - kort så efter de fyra låtarna vi dansade var jag riktigt uppvärmd. Med tanke på hur hett det har varit den senaste tiden betydde det att man svettades ut vad som kändes flera liter. Tack och lov hade arrangörerna öppnat de stora dörrarna på båda sidor av lokalen, så det var inte tryckande hett inne i lokalen.

Från början var det förvånansvärt lite folk och det fanns gott om utrymme att dansa på. Detta ändrades tyvärr ganska snabbt och det var inte bara vant dansfolk som dök upp, vilket gjorde det lite knuffigt på golvet ibland. Som vanligt behövde jag inte lida så mycket av det tack vare de duktiga killar jag dansade med.

Första halvan av kvällen dansade jag nästan hela tiden och alla, med ett undantag, var sådana som jag väldigt, väldigt gärna ville dansa med (jag ska snart berätta varför jag inte gillade den där undantagsdansen). Detta gjorde att humöret åkte i topp. Att jag dessutom fick dansa många danser med Rassle - en kille jag bara dansat med en enda gång innan och som haft ett dansschema som inte alls synkat med mitt förrän igår - gjorde också att jag hade roligare än jag haft på mycket mycket länge. Att få dansa med en sådan tokstolle!! Jag trodde att han skulle ta död på mig i en av våra snabbfoxar! Inte kunde jag tro att en kille med gipsad arm kunde dansa på det sättet! *nöjd*

Flera superduktiga och mysiga killar dansade jag med. Inklusive en för mig helt ny jönköpingskille som bjöd upp mig - han var helt klart en suverän foxare! Min favvokille fick jag också dansa med. Så hur skulle kvällen ha kunnat vara annat än bra?

En liten fika- och tröjbytespaus hann jag också med, och den fick jag tillbringa med Camilla.

Det var några få danser som inte var speciellt roliga. En av dem var undantaget jag skrev om här ovanför. Den var inte rolig på grund av att killen höll på att bryta av min rygg! Om man vill böja en tjej bakåt när man dansar och sedan åma sig lite, visst gör det. MEN.. se då till att tjejen har fötterna placerade på ett sådant sätt när "ålandet" börjar så att hon i alla fall kan ha någon som helst egen balans. Det är INTE skönt att ha fötterna exakt bredvid varandra exakt mitt emot killens och sedan bli böjd bakåt! Det kändes väldigt instabilt och osäkert - och läskigt eftersom det inte var en kille jag känner och litar på. Har man dansat några gånger med någon vet man ju om att de orkar hålla en om de gör sådana saker.

Den andra killen jag dansade med som inte gav mig någon dansglädje utan tvärtom tog ifrån mig den (tillfälligt!!!) var han som bjöd upp mig på sista dansen (Peter, du borde tagit hand om mig den dansen!). Det var en helt okänd kille och jag tvekade först just på grund av att det var sista dansen, men såg att han var svettig och tänkte att, "Ja, han kan nog dansa". Efter bara några takter säger killen: "Vad tung du är, jag får ju lyfta dig". Ooops! Jag vet att jag ibland knäar lite för mycket för att jag dansar mycket mjukare då, men hans kommentar gjorde inte direkt att jag blev avslappnad utan tvärtom, men jag sträckte givetvis på benen resten av dansen! Mellan de två lugna låtarna tog han resolut min högerarm och la upp den också runt sin nacke."Det blir mycket lättare för mig att föra så här" sa han. Jag brukar inte dansa med båda armarna kring killens nacke, utom någon enstaka gång, och då menar jag inte att det händer varje danskväll, så det kändes ganska obekvämt. Att vi lämnade varandra så fort låten tog slut behöver jag väl knappast tillägga????

TACK och lov så hade jag bokat extranumren med Rassle så jag fick en rolig avslutning på kvällen. Han också hoppas jag - han bjöds i alla fall på många skratt av mig under alla våra danser.

När jag är ute och dansar har jag alltid kul och mår alltid bra efteråt, men det var längesedan jag hade sådär riktigt, riktigt kul som jag hade igår!

Igår kväll var det äntligen dags att få dansa igen. Fröjden, med Blender på scenen, var slutmålet för mig, Camilla och en av hennes döttrar. Det var en glad Danstant som åkte hem - och en glad Danstant som anlände några minuter före klockan 19.

Att Blender hann börja spela medan vi stod kvar i kön var visserligen en liten missräkning - man vill ju inte missa första dansen(!), men nu hade jag sådan tur att det stod en "kändis" strax bakom oss i kön så jag behövde bara vänta tills han hade bytt till dansskorna innan jag fick studsa ut till alla andra glada på dansgolvet.

Studsa var nog ett av ledorden för mig igår. Kanske tror du då att jag syftar på den myckna publiken som gjorde att vissa dansare upplevde att de var som flipperkulor som studsade hit och dit, runtknuffade av andra dansare, men det var faktiskt inte alls så jag menade. Istället menade jag studsa i en rolig bemärkelse, alltså frivilligt, lyckligt, tokigt studsande foxande runt dansgolvet!

För många är det viktigt att få så många mysiga och gosiga danser som möjligt per kväll, men jag tycker oftast att det är "viktigare" att ha roliga danser. För mig innebär det till exempel att dansa med killar som dansar på ett sätt att jag aldrig kan förutsäga vad som ska hända om några sekunder. Alltså killar som dansar så ombytligt och roligt/spännande att jag har fullt sjå med att hänga med i det som händer just nu och i nästa steg! Och såna killar dansade jag med nästan hela kvällen igår. Den ene stolligare än den andre :)

Jag hade glömt att man kan snabbfoxa sådär!! Det känns som evigheter sedan jag dansade i Norrland, men igår var det nästan som där. Eftersom jag inte är ute och dansar speciellt ofta numera är jag glad att jag får chansen att dansa med såna härligt oförutsägbara killar de gånger jag kommer iväg. Och att de är snälla nog att se till att jag inte stelnar till totalt.

Blender, det otroligt vackra sommarvädret och det faktum att en del redan börjat sin semester gjorde att det samlades väldigt mycket folk för att dansa. Det var till och med publikrekord på Fröjden, vilket såklart gjorde att man inte hade så stort utrymme att dansa på och att det förekom lite knuffar och krockar. Själv led jag inte så mycket av det eftersom jag uteslutande dansade med duktiga och vana danskillar som är bra på att parera och läsa andras dansstilar, men jag förstår att trängseln förstörde mycket för dem som råkade ut för många krockar.

Det fanns de jag hade velat dansa med som jag inte nådde fram till och det fanns de jag gärna hade sett på Fröjden, men som var hemma. MEN.... jag hade en riktigt, riktigt rolig kväll och mitt humör var på topp även när jag pladdrande försökte hålla min chaufför Camilla vaken hela vägen hem till Nässjö.

PS. Förresten.. jag lyckades foxxa mig igenom ännu en hel danskväll här i södern! DS.

När man är van att få dansa regelbundet känner man sig verkligen malplacerad och klumpig när man efter ungefär fyra veckor utan dans åter kastar sig ut på dansgolvet. Man vill bara låta sig svepas med i dansens virvlar, men inser att man behöver ganska lång uppvärmningstid innan man kommer igång. Att följa någon annans dans går inte som på räls längre, att slappna av totalt och bara njuta var det inte heller tal om.. den första timman. Men sedan hade jag hur kul som helst.

Dansade gjorde jag igår kväll, på Fröjden i Jönköping. Ett av mina absoluta favoritband, Jannez, spelade av hjärtans lust och jag insåg även när jag hörde deras repertoar att det var ett tag sedan jag dansade till dem senast. En del av låtarna som jag inte kan höra utan att tänka på Jannez spelade de fortfarande, men det var ganska många låtar som jag inte hade hört dem framföra förut. Alla jag känner gillar inte Jannez, men JAG gör det. Deras gung passar verkligen mig och jag blir alltid glad av att höra dem och framför allt att få dansa till dem.

Det var första gången jag dansade på Fröjden, och det var tack vare Camilla som jag tog mig dit.... både genom att hon tjatade lite på mig, erbjöd mig skjuts och framför allt visade mig vägen till Stadsparken. Vad glad jag är att hon fick med mig! Det blev nämligen så otroligt att jag fick dansa i stort sett hela kvällen. EN snabb dans stod jag, och sista dansen, men för övrigt var jag uppe på dansgolvet hela tiden. Visserligen bjöd jag mest upp själv, men jag råkade inte ut för några nobbar eller andra konstigheter. Bugga slapp jag tack och lov också göra! Foxade gjorde jag däremot med många väldigt duktiga killar under kvällen. Några av dem var så tokiga och gav verkligen allt i snabbfoxxarna så att jag inte kunde låta bli att skratta högt. Och när jag väl kommit igång (vilket som sagt tog en rätt bra stund efter mitt långa uppehåll) kunde jag verkligen koppla bort allt och bara hänge mig åt dansen!

Förutom det uppenbara, själva dansandet alltså, var det trevligt att få träffa så pass många bekanta (ingen nämnd och ingen glömd) både på dansgolvet och i pausen då Camilla bjöd på uppskattad pastasallad. Den satt verkligen som en smäck eftersom jag fick stressa en hel del för att hinna med hämtande på dagis, rastande av hund, skjutsande till barnvakt, duschande osv före dansen, så någon middag hann jag inte med innan vi åkte.

Dansgolvet var lite för halt enligt mitt tycke, och en stund i slutet av kvällen regnade det lite så att våra jackor som hängde vid sidan av dansbanan blev genomsura, men vad gör väl det egentligen? En danskväll som gårdagens gör att man blir lätt och glad både i kroppen och själen, och vardagen känns mycket, mycket lättare. Tala om att man längtar efter nästa danskväll nu!

Igår kväll hade jag en av mina roligaste danskvällar på väldigt länge! Okej, det kan kanske delvis bero på att jag inte har så många tillfällen att dansa just nu, men det fanns många andra saker som gjorde det till en bra kväll.

Några timmar innan dansen skulle börja mötte jag Vetlanda-gänget på en parkering i Nässjö och följde efter dem (som i sin tur följde Eva) hem till ett danspar där det skulle bli lite grillparty före dansen. 19 personer var vi som träffades där och många var helt nya ansikten för mig.

Foto: Lill1eva : Birgitta, jag, Krister, Peter och Inge

Innan all mat var färdiggrillad fördrev vi tiden med trevligt minglande, för min del både med kända och tidigare okända dansare. Lite roligt att jag hade två av mina samåkningsgäng på samma ställe - det var bara Camilla som saknades!

Foto: Lill1eva: Eva själv och värdparet

Många skratt framkallades runt bordet av skämt (både på hög och låg nivå) men mellan skratten lyckades vi ändå få i oss tillräckligt med mat för att bli mätta. *ler*

Efter vägbeskrivning av Fredrik hittade jag snabbaste vägen till Björnholmen där jag bara varit en enda gång tidigare, och det var för flera år sedan då jag och min exman passade på att åka och dansa när vi ändå var här nere i södern. Den kvällen var det Lasse Stefans eller något liknande som spelade och medelålern var hög. Igår var det Blender och Sannex och det var betydligt roligare publik.

Foto: Lill1eva


Jag hade turen att få "värma upp" med Peter så jag fick givetvis en bra start på kvällen. Vad jag inte visste då var att kvällen skulle hålla en hög standard på i stort sett alla danser jag fick dansa. Det var bara en eller två danser som inte var direkt lysande, i övrigt fick jag verkligen dansa med dem jag ville dansa med. Dessutom blev jag uppbjuden nästan hela tiden! Jag tror inte att jag har blivit uppbjuden så mycket sedan jag flyttade ner hit i november och det är givetvis roligt!

Jag hade hur kul som helst och fick dansa med många otroligt duktiga killar. Nu när jag inte varit ute på ett tag var det extra kul med alla återseenden! Dessutom hann jag med en del nya. Musiken var också bra, till största delen i alla fall. Jag är väl inget Sannex-fan egentligen men måste erkänna att de har en del låtar som är rätt kul att dansa till. Blender däremot fortsätter att hålla sin höga nivå - fattar inte att de klarar av det år efter år!

Lokalen är rätt trevlig, men golvet var verkligen inte bra. Dels var det knaggligt och dels fanns det en del förrädiska superhala fläckar som gjorde det lite svårdansat. Lite kallt var det såklart också på logen, men det borde väl en viking som jag (som bott över 20 år i Norrland) klara av tänkte jag. Döm om min förvåning när jag märkte att jag hade jätteont både i halsen och öronen i morse. Dock inga andra skavanker - bara en enorm glädje. Känslan från dansen fanns kvar när jag vaknade och det är så härligt att få vakna på det sättet! Det var alldeles för längesedan sist, och jag hoppas sannerligen att jag inte behöver vänta lika länge på nästa danskväll!

PS. Tack lill1eva för bilderna! Tack Annika och Kenny (hoppas namnen blev rätt...) för att vi fick invadera ert hem. Tack alla på festen för pratstunder, skratt och sällskap. Tack alla jag fick dansa med - det var nog många som märkte att jag blev glad över att få dansa! Och tack Vetlanda-gänget för att ni är så goa mot mig. DS.

Igår var det lördag och danssuget var såklart stort. Några danser att åka på i närområdet fanns dock inte. Vad gör man då? Jo, man kan till exempel dra nytta av att Odd har haft foxkurs i Vetlanda och smita in (nja, smita och smita, jag betalade faktiskt) på deras dans på kvällen.

Någon officiell information om dansen hade jag inte sett någonstans men mitt Vetlandagäng håller mig informerad om sådana viktiga saker. Klockan fyra skulle vi träffas hemma hos Lena för att grilla och bara umgås några timmar före dansen. Det var hon, jag, Peter, Birgitta, Krister och Annika som var där och en stund innan vi skulle åka kom även Johan. Lättsam stämning, många skratt och en hel del diskussioner kring dans blev det i och med att Lena och Birgitta hade gått kursen.

Strax före 7 åkte vi till Folkets Park i Vetlanda. Det var första gången jag var där och jag tyckte inte att lokalen var så väl utformad för att dansa i. Den var ganska långsmal och inte så jättestor, men igår stod inget band på scenen utan det var musik från en musikanläggning som strömmade ur högtalarna, och folkmängden var inte skräckinjagande stor direkt.

Från början var det enligt mig mogen, traditionell dansmusik, något som jag väldigt sällan dansar till och inte tycker är jättespännande heller. Så länge jag dansar med någon som tycker om musiken funkar det ändå, men när jag dansar med sådana som verkligen vill dansa till modern dansmusik så blir det lätt tråkigt. Efter en stund tog Odd över och då blev det modernare musik, men inte nödvändigtvis bara sådan som man är van att dansa till.

För en gångs skull var fördelningen mellan killar och tjejer ganska jämn och det fanns gott om utrymme på golvet. Det gjorde att man lätt kunde se vilka som var där, kolla in deras dansstilar och sedan jaga ifatt dem som såg intressanta ut. Eftersom det inte var någon vanlig danskväll var det lite svårt att veta hur många låtar man skulle dansa innan man bytte. Ibland blev det två och ibland blev det fyra. Och vid något tillfälle bara en *skrattar* - det kan bli så när man snabbfoxar lite för våldsamt!

Jag fick såklart dansa med killarna som var med på grillningen (som jag ju redan sedan innan vet är jätteduktiga, roliga och mysiga att dansa med) och jag hann hitta några nya som jag definitivt vill dansa med fler gånger. En som jag dansade med i Huskvarna för ett tag sedan var också där, men de flesta var nya ansikten för mig. Det var en oerhört skön danskväll tycker jag. Det var inte så mycket prestige eller samma "jakt" som på en vanlig dans. Men visste liksom att man skulle få dansa så det var ingen panik. Stämningen var lätt familjär och gemytlig.

En överraskning fick vi (i alla fall vi som inte gick på kursen - de andra kanske visste om det innan) när vi helt plötsligt fick ställa upp i ring parvis och träna lite på salsa. I tjugo minuter tränade vi grundsteg och tjejerna hann gå framåt i ringen och byta partner många gånger. Det var väldigt effektivt, men någon snygg salsa blev det inte på de flesta håll i alla fall. Jag som brukar vara långt ifrån stel när jag foxxar blir stel som en pinne när jag måste dansa "själv"!!!

Eftersom dansen bara höll på i tre timmar var kvällen över fortare än kvickt. Jag dansade alla danser utom tre låtar, och då var det självvalt. Trots öppna dörrar rakt ut i den svala vårkvällen var det fruktansvärt varmt inne i danslokalen, så jag behövde några dricka-vatten-pausar.

Trots att det var ganska jämn fördelning mellan könen fick jag mest bjuda upp själv, förutom av dem som jag redan dansat med. Kanske bjöd inte kursdeltagarna upp mig eftersom de inte sett mig på kursen. Eller kanske för att de inte tyckte att det verkade intressant att dansa med mig. Hur som helst fick jag en hel del komplimanger av de nya jag dansade med och det är ju alltid roligt.

Det var inte någon toppendanskväll för min del, men en trevlig kväll med avslappnad atmosfär. Perfekt kväll att dansa av sig lite på för att se till att man inte blir helt ringrostig - de flesta gick ju kursen på dagen och testade sina nya färdigheter på kvällen.

PS. Ett kul initiativ med den här typen av danskväll, men om det blir fler gånger kanske man ska planera musiken lite mer innan. Tack Lena för att vi fick våldgästa ditt hem, och tack alla ni som var där för trevligt sällskap och många tokerier! Tack grillmästaren för god mat.. nästa gång behöver du kanske inte ta vita kläder? DS.

Ikväll skulle jag egentligen ha dansat till Expanders och Highlights i Växjö och åkt dit ihop med Kenta och Annette, men av lite olika anledningar blev det ändrade planer så mina vänner åkte upp till Örebro istället.

Jag hade lite trassel med barnvaktandet, men var ändå inställd på att dansa så när min mamma ringde och sa att hon kunde ha min dotter hos sig ikväll/natt gick jag snabbt igenom mina alternativ. Örebro (Blender/Date): Lite för långt avstånd (lång tid att vara borta) för att mamma skulle vilja vara barnvakt. Växjö (Expanders/Highlihgts): Inte lockande att sitta och köra själv i bilen. Huskvarna (Wahlströms/Mats Bergmans): Inte så rolig musik - men jag visste folk som skulle åka dit och kollade med min nye "danscoach" Peter om de hade plats i bilen, vilket han ordnade på en gång.

Wahlströms tillhör inte mina favoritband, och det är inte något jag gjort en hemlighet av i mina tidigare bloggar. Mats Bergmans har jag mig veterligen aldrig dansat till tidigare. Jag kände att åker jag på denna danskväll får jag låt bli att skriva blogg om det efteråt - jag kan ju inte erkänna att jag åkte DIT! Men nu när danskvällen är över känner jag att jag bara MÅSTE skriva!!!!!!

Strax efter klockan 19 blev jag upplockad av Kibbe, Peter, Birgitta och Lena i Nässjö. En del säger att jag kör som en polack, men Kibbe höll ett mycket gott tempo så vi landade utanför Folkets Park i Huskvarna ungefär en halvtimme innan dansen började. Kanske var det allt vårt tjatter och skrattande som gjorde att han ökade tempot på det viset? Nja, det får vi väl aldrig veta förresten. På parkeringen stod gott om bilar (FINA bilar konstaterade vi tjejer!) med äldre män sittande, stirrande och väntande. Vi i vår bil dröjde inte kvar så många minuter vid bilen. Lagom många för att hinna packa ur alla våra väskor bara.

Inne i lokalen möttes vi av enbart pensionärer så vi kände oss väldigt unga hela gänget *skrattar* Efter att de flesta av oss druckit kaffe och fikat lite såg vi hur Mats Bergmans äntrade scenen. Någon i gänget vägrade konstant att dansa till just detta band och tänkte sitta som fastvuxen i stolen tills det blev dags för Wahlströms att spela. Själv vaggades jag snart in i den klassiska dansmusiken och följde snällt med en farbror som bjöd upp mig, och sedan följde många, många fler danser. Särskilt spännande dansstilar syntes inte till på dansgolvet från början av kvällen, men det blev bättre och bättre allt eftersom lokalen fylldes på med mer folk.

Jag hittade en hel del som jag ville dansa med. Både sådana som jag aldrig sett tidigare och sådana som jag sett, men aldrig hunnit ikapp. Det är nästan det bästa med sådana här kvällar, alltså kvällar med väldigt lite av det "vanliga dansfolket". Men hinner dansa med sådana man inte haft möjlighet att dansa med innan, och ofta kommer man att bli uppbjuden av de personerna vid senare tillfällen. Dessutom får man ju många fler komplimanger för dansen kvällar när det inte är lika stort utbud av jätteduktiga dansare som vanligt. Helt plötsligt fick jag nämligen höra av en att jag var hans bästa fox, och en annan sa "Då fick jag i alla fall EN riktig dans ikväll!". Rätt skönt att höra, även att jag vet att jag inte hade fått de komplimangerna en kväll då det kryllat av vana socialdansare.

Jag fick en del superhärliga danser, men jag kände att det var lite till min nackdel att jag inte kunde bandens repertoar. Jag kunde ju inte låtarna, och kunde därför inte alltid förutse den musikanpassning som killen så snyggt la in. Inte för att någon var så rak och klagade på det, men jag kände det väldigt tydligt själv. Det är mycket enklare att dansa till låtar man känner igen!! Trots det fick jag som sagt var en del riktigt bra danser och jag är glad att jag åkte istället för att bara sitta hemma och sura.

Musiken då, blev jag ett äkta Wahlströms-fan efter den här kvällen? Nja, riktigt så lättpåverkad är jag inte, även att de i bilen gjorde sitt allra bästa för att övertyga mig om bandets förträfflighet.  Len@ såg till och med helt chockad ut när jag avslöjade vid fikat före dansen att jag inte är så förtjust i Wahlströms *skrattar*. MEN... jag blev påmind om en väldigt, väldigt viktig sak under kvällen: Så länge det finns dansglädje är det härligt att dansa oavsett vilken musik som spelas!

PS. Tack Hanna för att du släpade med Danne, tack Vetlandamaffian för att jag fick åka med er, tack Lena för alla skratt du lockade ur mig, tack Peter för fantastiska danser och tack till alla andra som jag fick dansa med (jag kan inte nämna alla här)! Och tack  Camilla för att du var min stand-in uppe i Örebro. :) DS.

PS2: Kan vi inte ALLTID ha med godispåsar för hemresan....? DS2

24 timmars dansande och 11 timmars sömn. Det var vad jag åstadkom i helgen. Hur jag lyckades med denna bedrift undrar jag över själv och kan knappt fatta att alla kroppsdelar sitter kvar på sina platser och att jag faktiskt kan ta mig fram för egen maskin utan att halta eller gå på kryckor!

Vadan allt detta dansande? Jo, det var dags för min dotters pappa att komma ner till Småland och hälsa på sin dotter och jag brukar försöka hålla mig ur vägen de helgerna så att de får umgås utan en övervakande mamma som kanske annars skulle ta över umgänget. Istället valde jag att ge mig ut på ett dansäventyr. Vad gör man då när man vill fylla en helg med så mycket dans som möjligt? Man kan ju till exempel anmäla sig till en danskurs. Vilket jag gjorde. I det här fallet en teknikkurs i fox.

Teknikkurs i fox med "Melker" i Örebro - 12 timmar

Jag är egentligen inte den typen av dansare som går kurser, och hade inga som helst planer på att börja med det nu heller (och kommer nog inte att gå fler kurser ÄVEN att jag är jättenöjd med helgens kurs!), utan jag anmälde mig mest för att jag hade en helg i min kalender som jag ville fylla med så mycket dans som möjligt!

"Melker" är ju en dansare som jag sedan fler år har uppskattat väldigt mycket, både hans dansstil och hans attityd som gör att jag verkligen ser upp till honom, så att ha honom som instruktör kändes som ett säkert kort.

Det är oerhört svårt att ha en kurs där det är 90 personer på så många olika kunskapsnivåer inom dansen som det var i helgen, men jag är imponerad av hur pedagogisk "Melker" är. Det jag tyckte var bra var dels att "Melker" (och hans team) är bra på att förklara och visa, dels att det ägnades lagom mycket tid åt varje punkt (på det stora hela!) så att det inte kändes stressande men inte heller blev långtråkigt. Vid något tillfälle tänkte jag att det kanske hade blivit ännu bättre om ni hade visat vad som hände SEN.. efter den speciella grejen vi skulle träna på.. t ex olika sätt att ta sig ur sidsteg, eller hoppsteget.. så att killarna kunde tänka/känna efter och hitta något som passar just DERAS dansstil. Alltså lite olika alternativ till utgångar eller vad man ska säga.

Ett annat stort plus måste jag ge musiken! "Melkers" musiksmak (musik med mycket gung i). Jag går fortfarande omkring och nynnar på än den ena låten och än den andra!!!

Jag kan inte säga att jag lärde mig några helt nya saker, men det var nyttigt att få tänka efter och koncentrera sig/fokusera på vad man verkligen gör i t ex snurrar, osv. När man är ute och socialdansar så följer man bara med, efter bästa förmåga, men ägnar inte så mycket tid åt att tänka på exakt VAD/HUR killen gör för att vi ska förflytta oss över golvet så smidigt och roligt/mysigt som möjligt. Kursen ökade mitt medvetande och gjorde mig uppmärksam på saker som jag tidigare inte reflekterat över.

Det allra roligaste tyckte jag dock var att få dansa med så många olika på en och samma helg! Att få pröva så många dansstilar. Även sådana som man i vanliga fall kanske inte hade "sett" eftersom man oftast bjuder upp efter ett visst mönster. Några nya riktiga guldkorn hittade jag på kursen och hoppas på att få dansa med dem många fler gånger.

En annan rolig upplevelse var också när vi skulle snabbfoxa och många såg helt chockade och panikslagna ut. Nej.. det var inte DET som var roligt.. utan att när vi sänkte tempot och sedan ökade successivt så var det INGEN som hade problem att foxa i det högre tempot bara någon timme senare! Coolt, eller hur? Fram för mera snabbfox :silly:

Ett stort tack till Jocke och Ted som arrangerade kursen och alla runt dem, Melker och alla som var hjälpdansare (ni var suveräna!), alla glada och entusiastiska deltagare, och sist men inte minst Håkan som gick med på att anmäla sig tillsammans med mig så att jag kunde gå kursen, trots att vi bara hade dansat några få gånger och inte alls kände varandra! TACK alla för en otroligt rolig helg som jag kommer att minnas för alltid!

Utöver kursen så lyckades jag pricka in TRE danskvällar som här kommer i ett ytterst kortfattat referat:

Blender/Sannex i Norrköping, 4,5 timmar

I fredags kväll började jag helgen med att sätta mig på tåget och åka hem till Håkan i Linköping. Vi gjorde efter en god middag sällskap till Borgen i Norrköping där Blender och Sannex spelade non-stop.

Det var inte helnyktert och en ganska stor del av danspubliken bestod av lite äldre herrar. Från början (efter att Håkan varit artig och dansat med mig direkt när vi kom) kom dessa herrar och bjöd upp mig på löpande band. Vissa kunde dansa och vissa andra ville hellre göra annat. Till exempel gosa och smeka mig både här och där... vilket inte uppskattades av mig!

Jag hann ilskna till riktigt och bestämde mig för att vara lite aggressiv och verkligen JAGA de killar jag såg var duktiga. Genast fick jag trevligare och roligare danser och jag hittade till och med några riktigt, riktigt duktiga nya killar att dansa med.

Att min galne dansvän Erik (Piraten) skulle finnas på plats hade jag helt missat, trots att han skrivit en hälsning till mig i forumet på Dansmaffian, men hans spontana, och något högljudda, kommentar när han såg mig där i den för oss båda främmande södern var: "Åh.. här kommer en jag känner.. Danskärringen!".... så bröt jag nästan ihop av skratt. Med honom vet man aldrig så noga om han hade glömt att jag heter Danstanten... eller om han sa det bara för att dumma sig. Hur som helst fick jag några danser med denna norrlänning.. (om jag nu får kalla honom det?).

Jag hade en trevlig kväll, trots att jag fick dansa en hel del danser som jag hade kunnat avvara. MEN.. det fanns några riktigt bra danser som uppvägde det.

Efter dansen var det bara att åka hem till Håkan, duscha och försöka få sig lite sömn innan vi skulle stiga upp och åka till Örebro och foxkursen.

Zlips på Brunnsparken, 4 timmar

Efter att kursen slutade på lördagskvällen hade vi tre timmar på oss tills dansen på Brunnsparken skulle börja. Efter att ha minglat lite fick vi instruktioner om att följa efter en bil med ett danspar för att få låna deras dusch. Efter duschen åkte vi och åt mat och sedan bar det av till Brunnsparken, som jag ju dansat på några gånger förut. Det är ett ställe som jag gillar väldigt mycket. Golvet är stort och bra, och jag tycker även om att det är så luftigt runt dansgolvet, att det inte är några väggar som tränger sig på utan att det är sitt/ståplatser runt hela golvet förutom vid scenen.

Det är inte ofta man hamna på ett dansställe där det är så mycket bra dansfolk samlat, men när det är både Melkerkurs och Oddkurs i närheten samma helg så kommer det en hel del vana dansare - och det lockar ju ännu fler att åka dit. Utbudet på bra danskillar kändes nästan bättre än på t ex Öviksmaran, och det vill inte säga lite. Jag hade fullt upp att dansa. Satt en dans under kvällen med Kentas dotter och tittade på alla som dansade. När det var 30 minuter kvar av kvällen fick jag så vansinnigt ont i knäna att jag var tvungen att sitta och vila ett tag, men dansade både sista dansen och extranumren, så jag fick en bra avslutning på kvällen ändå.

En rolig sak med kvällen var såklart att så många av mina favoritkillar var där, ingen nämnd och ingen glömd, men det var killar från många delar av vårt avlånga land. Dessutom fick jag dansa med en av mina glittrande favoriter från kursen. En annan riktigt kul sak var att han som var så fånig i Huskvarna förra helgen (länk till den bloggen) och kom med den konstigaste uppbjudningen någonsin, var även i Brunnsparken. Den här gången nobbade jag inte, utan vi dansade både direkt efter pausen och extranumren. Sååå rolig kille att dansa med! Hans sätt att tolka musiken liknade verkligen ingenting jag någonsin testat innan, men OJ så han fick mig att skratta! Och att ha kul när man dansar är väl det viktigaste som finns?

Om man bortser från att jag önskade att någon skulle hämta en rullstol och köra mig i när dansen var slut (ja, sååå ont hade jag alltså i knäna) så hade jag en otroligt rolig danskväll!

Blender i Ljungsbro, 4 timmar

Vad kan vara en bättre avslutning på en danshelg än att dansa i Ljungsbro, mitt favoritställe här i södern? Att Blender stod på scenen gjorde inte saken sämre. Jag, Håkan och Marie kom inspringade i danslokalen några minuter efter att dansen hade börjat och vi kastade oss entusiastiskt rakt ut bland den dansande massan. Var energin kom ifrån har jag ingen aning om. Eller hur kroppen orkade med att dansa. Eller hur hjärnan kunde registrera killarnas förning. Men på något sätt lyckades jag i alla fall dansa nästan hela kvällen, även att jag förmodligen dansade lite "kantigare" än vanligt eftersom jag var så trött i kroppen.

Även denna kväll dansade jag med några nya. Och jag dansade även med några som jag premiärdansade med i Norrköping i fredags. Och med några av "mina" norrlänningar som var där.

När jag, Camilla, Felicia och Ola åkte hemåt var jag upprymd och lycklig, även att jag var dödligt trött i kroppen. När jag skulle stiga upp i morse för att skjutsa min dotter till dagis och själv åka till jobbet konstaterade jag att jag sedan jag steg upp klockan 5 i fredags morse och fram till idag hade sovit totalt 11,5 timmar. Vi dansare är ju så normala *skrattar*

Min danshelg har varit helt galen, men underbar och jag är så tacksam för all glädje, energi och entusiasm som jag har fått från alla som jag har mött, pratat med eller dansat med!

En del dagar ligger man inte på topp. Såna där dagar som man av någon helt oförklarlig anledning inte är lika glad som man borde vara om man ser till allt bra man har omkring sig. Det händer mig inte så ofta, men igår eftermiddag kastades jag in i den där otrevliga känslan.

När jag var i den stämningen skrev jag ett ganska spetsigt mejl till en dansare som jag tycker väldigt mycket om. I morse när jag vaknade var jag kvar i denna obehagliga dysterhet och när jag ändå var i farten passade jag på att skriva ett mejl till en annan person som jag tycker om, med en del lite onödiga gliringar på saker personen gjort i det förflutna. Så från att vara den där vanliga glada och omtänksamma tjejen jag brukar vara blev jag en riktig bitch som definitivt inte spred någon glädje omkring mig.

Där satt jag på jobbet och kände mest för att skrika på hela världen, banka i väggen eller gå hem och låsa in mig ett tag för att få lite lugn och ro. Vad händer då, om inte det otroliga att det kommer ett blombud till mig!

Jag slet av papperet och drog fram kortet. Ett stort leende spred sig i mitt ansikte när jag läste det. Det var från en danskille som jag inte pratat med sedan Ö-viksmaran. Han kunde med andra ord inte veta att jag just idag behövde lite uppmuntran, men tajmingen kunde inte ha varit bättre.

Vem kan fortsätta vara på dåligt humör efter att ha fått en sån här bukett? TACK!!!!

Det är så otroligt härligt att komma hem sprudlande av glädje och full av härlig energi efter en danskväll. Igår blev det precis en sådan kväll, och det hade jag verkligen inte trott innan. Sist jag var och dansade var på Ö-viksmaran, så det var efter ett månadslångt dansuppehåll jag besökte Nässjö Sportdansklubb för första gången. Självklart blev jag guidad dit av Camilla.

När vi kom in i danslokalen strax före klockan åtta var det inte så mycket folk där, men det hade jag anat redan i förväg att det inte skulle vara. Jag passade på att hälsa på Shake:arna och det blev allmänt kramkalas när jag återsåg bekantingarna från mina gamla hemtrakter.

Första dansen fick jag med Lars, en kille som åkt ganska långt för att få dansa med sina småländska favorittjejer, en grupp som jag också har äran att ingå i. Han ansträngde sig verkligen för att dansa så att jag fick använda hela kroppen. Jag behövde få bort den stelhet man kan få i kroppen när man inte har dansat på ett tag - och som jag alltså kände av på grund av mitt uppehåll. Efter de fyra låtar vi hade dansat var jag redan kokhet och svetten hade trängt fram i porerna, så han gjorde ett bra jobb.

Andra dansen blev med Lars kompis och han är en sådan kille som jag sett ute vid några tillfällen, men aldrig lyckats komma åt eftersom alla andra tjejer också springer efter honom. I vanliga fall är jag aldrig nervös när jag ska dansa, men just den här dansen blev jag det. Dels visste jag hur duktig han var och dels visste jag hur otränad jag själv var på att följa eftersom jag dansar så sällan nu. Resultatet blev väl sådär halvbra om man ska vara ärlig, men han gav mig (otroligt nog) några chanser till senare under kvällen och då hade jag hur kul som helst, och han också tror jag med tanke på att även han bjöd upp. Om jag nämner att vi bland annat gjorde lite jämfotahopp och andra busigheter i snabbfoxarna är det nog en del som vet vem jag dansade med.

Eftersom jag inte är medlem i klubben som arrangerade dansen tog jag för givet att jag skulle få stå en del om jag inte var väldigt alert med att själv bjuda upp, men jag kunde inte ha mer fel. Jag dansade hela kvällen, förutom den snabba före sista dansen då jag själv valde att stå och prata och en låt tidigare under kvällen då jag drack vatten. Det var en lite underlig känsla att se andra tjejer och kvinnor stå medan jag själv, som är rätt okänd där, fick dansa hela tiden. Men självklart värmer det inombords även att jag lider med dem som fick stå.

Fram till pausen, som av någon anledning inföll lite tidigare än vanligt, gick det väldigt snabbt och med några få undantag hade jag bara kanondanser. Camilla och jag gjorde sällskap till fikakön och slog oss sedan ner med de två killarna som jag inledde danskvällen med. Jag satt på en liten upphöjning eftersom jag hade lite krångel i knäna och de andra tre satt på golvet framför mig. Just när jag säger till en av killarna att det verkar inte vara någon som vågar sitta bredvid mig (det var som en lucka på varje sidan om mig, i övrigt var det fullsatt) så kommer det en kille och slår sig ner på min vänstra sida. Han presenterade sig och sa att han ville hälsa Camillas vapendragare välkommen (anar att han kan ha läst någon av mina bloggar eftersom han använde det ordet...?). Vi satt och pratade en stund och det var otroligt trevligt att någon kom fram till mig som var ny där! Dessutom bokade vi in en dans.

Pausen gick snabbt och snart var det dags för Shake att börja spela igen. Jag inledde även andra halvlek med Lars och direkt därefter var det dags för dansen jag hade bokat med paus-killen. Först kom de snabba låtarna och han ville givetvis bugga, även att han visste att jag föredrar fox. Jag brukar tänka att visst, vill killen hellre bugga får han väl skylla sig själv, för vidare roligt blir det ju inte då med min bugg. När Shake dessutom då börjar spela Footloose höll jag på att dö. Stackars kille att behöva dansa en så kul låt med någon som knappt kan bugga! Men när vi började dansa hände något konstigt. Han hade en sådan otrolig energi att den smittade över till mig. Han fick mig inte att känna mig dum, klumpig eller tråkig, utan han förde hur bra som helst och såg dessutom ut att ha riktigt kul. Och håll i dig, detta vill jag nästan inte erkänna, men jag hade också kul!! Hur kul som helst till och med. Däremot kände jag det som att jag höll på att avlida av andnöd, så när nästa låt kom snabbfoxade vi istället. Det roliga var att då blev han helt slut istället och skyllde på att jag hade mycket energi. Det var två andfådda, men glittrande glada, dansare som stod och väntade på de lugna låtarna efter det. Förmodligen hade vi egentligen behövt vila, men vi hade väl på känn att det skulle funka bra där också, så vi stod kvar och det visade sig att det var värt det. Wow!!

Resten av kvällen dansade jag fram med världens bredaste leende i ansiktet och en otrolig må-bra-känsla inuti. Dans efter dans förflöt på härligt sätt och vips var kvällen slut. Jag hade en helt underbar danskväll och som grädden på moset fick jag avsluta med att dansa med Peter, paus-killen.

Under de korta kilometrar jag satt i bilen med Bosse, Susanne och Camilla, hann vi utbyta en del lyckligt danstjatter och känslan jag hade när jag steg ur bilen utanför huset där jag bor var lätt euforisk!

Att jag sedan dessutom fick en dansrapport per telefon från någon som varit på en annan dans var som.. ja grädden på moset förbrukade jag ju när jag skrev om sista dansen.. men ännu mer grädde då! *ler*

Kan man annat än må bra och gå runt och småle så här dagen efter??

Nu har jag för första gången fått åka till Öviksmaran istället för att ha dansen på hemmaplan, och det var en otroligt spännande och intressant upplevelse. I vanliga fall brukar jag inte skriva så mycket om resan till och från danserna, men i det här fallet utgör det så stor del av helhetsupplevelsen att jag bara måste. För dig som bara vill läsa om danserna har jag delat in bloggen under olika rubriker så att du kan hoppa över ointressanta delar.

Bilresan Nässjö-Örebro

Efter att jag jobbat klart i torsdags, hämtat min dotter på dagis, lagat middag, ätit, packat min och dotterns helgväskor, rastat hunden, instruerat barnvakten och duschat stressade jag iväg hemifrån strax efter klockan 19 och körde mot Eksjö för att hämta min kära vapendragare Camilla.

Från det att hon steg in i bilen och tills vi var framme vid vårt etappmål Vintrosa utanför Örebro så var det inte tyst en enda sekund i bilen. Vi var på gott humör och pratade och skrattade hela vägen.

En annorlunda kväll/natt

När Camilla och jag kom fram till Rikard (inte dansmaffia-Rikard) där vi skulle sova var det bitande kyla utomhus så vi skyndade in i hans hus utan att vänta på att bli insläppta. Det var oväntat tyst där, speciellt med tanke på att även Ronny skulle vara på plats, och vi insåg ganska snart att killarna förmodligen satt i bastun. Vi slog oss ner i vardagsrummet så länge och fortsatte prata och fnissa.

Helt plötsligt står en snygg kille iförd endast en liten handduk i dörröppningen och såg väldigt förvånat på oss. Det var Kim och han såg lika förvånad ut över att vi redan var där som vi blev över att han var där - han hade nämligen lurat mig lite och skrivit någon dag innan att det blivit ändrade planer så att han kanske inte skulle dyka upp på dansmaran. När han klätt på sig så att han var anständig kom han in och satte sig i soffan och pratade med oss.

En stund senare (efter att Camilla varit ute och sagt till killarna att vi var där) kom även Rikard och Ronny in. Kramar, prat, skratt och mat mitt i natten. Fast i ärlighetens namn blev det mest kramar - i alla de konstellationer. Och det är väl som det ska vara när fem singlar träffas???

Frukost i Vintrosa

I min fantasi skulle vi ha åkt från Örebrotrakten runt klockan 8 på morgonen, men den tiden hade inte någon av oss stigit upp. Halv nio däremot började vi ta oss upp. Även nu blev det många långa kramar så fort man mötte någon i huset, så att laga frukost tog ganska lång tid. I och för sig kan det även bero på att Rikard bjöd på frukost i klass med hotellfrukost.

Bilresan Vintrosa/Örebro - Örnsköldsvik

Så fort vi ätit upp maten började vi bli otåliga och exakt klockan 10 startade jag Rikards bil. Ja, jag skulle köra eftersom jag hade sagt att jag ju kör ganska effektivt. Sånt ska man aldrig säga. Det första jag gjorde var nämligen att få motorstopp innan jag ens kommit iväg från gården. Två gånger! Sedan lät bilen jättekonstigt, och när jag växlade rusade motorn fast jag inte ens hade foten på gaspedalen. När en orolig Rikard (och ännu oroligare Danstant) hoppade ur bilen för att kontrollera saken slutade det väldigt pinsamt. Jag hade råkat trycka fram golvmattan så att den låg emot gaspedalen. Skammen var stor och skrattsalvorna många när jag satte mig vid ratten igen.

Efter mina små fadäser höll jag i alla fall ett ganska bra tempo och vi tog oss snabbt närmare Gävle. Stämningen var mysig, vädret otroligt vackert och sällskapet kunde inte bli bättre! Stackars Kim som satt bredvid mig höll däremot ett krampaktigt grepp om handtaget uppe i taket hela tiden jag körde. Nu blev det inte så att jag körde så jättelänge, för Camilla ville av olika anledningar hellre sitta fram så hon bytte av mig. Själv satte jag mig i baksätet mellan Rikard och Ronny och vi hann både med att skratta, bråka och mysa under färden till Ö-vik.

Framme i Ö-vik

Enligt mina planer skulle vi vara i Ö-vik mellan 16 och 17, men vi kom inte till hotellet förrän strax efter 18. Vi gick till våra rum på Statt, duschade och gjorde oss klara och kom nästan i tid till dansen.

Danskvällen fredag 13/2

Zlips, Blender och Expanders delade scenen denna underbara danskväll då jag återsåg min gamla hemstad Ö-vik. Det kändes både konstigt och bra att vara där och jag märkte på norrlandskillarna att det var en del som hade saknat mig också, inte bara jag som hade saknat dem.

Många härliga danser fick jag med mina "gamla" dansare som jag dansade mycket med innan jag flyttade och de fyra första timmarna svävade jag fram. Sedan började mina knän att krångla och under resten av kvällen fick jag sitta och vila lite då och då.

Musikmässigt var detta en helt underbar kväll, enligt mina öron i alla fall, och jag dansade så mycket som mina knän tillät mig. Några av mina nyfunna favoriter från mina nya hemtrakter dansade jag också med, men jag prioriterade dem som jag inte kan dansa med i vanliga fall. Riktigt, riktigt roligt hade jag, även att jag inte var helt euforisk efteråt eftersom knäna inte var så snälla mot mig.

Lördagsunderhållning

På lördagen åt vi (Camilla och jag) frukost på hotellet innan vi fnissande gick ut på stan. Såklart hade vimsiga vi (Camilla - inte bara DU... jag är ju precis likadan!) glömt saker på rummet och gick ännu mer högljutt skrattande tillbaka för att hämta dem. Lite shopping inför den kommande danskvällen blev det innan vi fick slut på energi och gick till Café UH för att fika med min bästis Linda som ju bor i Ö-vik.

En pepparmacka special senare gick Camilla till hotellet medan jag fortsatte en sväng på stan med Linda. Vi hade en del att prata om eftersom vi inte träffats på fyra månader. Vid 13-tiden sa vi hejdå och jag gick till hotellrummet för att vila. Min kära vapendragare hade vilat en stund, men blev väckt av att jag kom släpande med mina påsar. Såklart kunde vi inte sova! Vi drabbades av världens skrattattack och under ungefär en och en halv timme plågade vi våra grannar med gapskratt och hysteriskt ihållande skrattattacker!

Middag på Rikard Sångkock

Camilla hade bokat in oss på dansmaffiamiddagen på Linden, Rikard Sångkocks restaurang. Vi möttes av en massa glada, kända ansikten när vi kom till restaurangen och hamnade till min stora glädje vid ett helt otroligt härligt bord. Ja, folket vid bordet alltså. Min bordsgranne blev Micke, min snabbfoxxare som jag brukade dansa extranumren med innan jag flyttade ner till Småland. De flesta vid vårt bord var glada och utåtriktade människor så vi hördes mer än alla andra bord tillsammans. Kanske berodde det även på att vi hade en sådan fantastisk glädjespridare hos oss. Nämligen Sandhagen. Han försåg oss med den ena underhållande historier från verkliga danslivet efter den andra och vi tjöt av skratt!

Köerna var långa, men maten god och sällskapet roligt och trevligt, så det gjorde inte så mycket. Efter maten åkte vi till hotellrummet för att borsta tänderna. Jag hade nämligen inte tagit med mig tandborsten i väskan som min kära väninna hade varit smart nog att göra.

Danskvällen lördag 14/2

Casanovas, Shake och Titanix stod för musiken denna kväll och jag tyckte inte att kvaliteten eller låtvalen var lika bra/jämna som kvällen innan. Men vad gör det en kväll som denna? Omgiven av idel lyckliga och superduktiga dansare kan det väl inte bli annat än bra?

Jag började min kväll med att bjuda upp en kille som jag sett både kvällen innan och på middagen och han var helt ny för mig. När vi just skulle börja dansa insåg jag hur orutinerat det var att bjuda upp en ny DUKTIG kille när jag själv var helt ouppvärmd. Han var mycket riktig minst lika duktig som han sett ut att vara, och han värmde definitivt upp mig, så jag tror att jag följde riktigt bra. I alla fall såg han inte ledsen ut när jag kom fram till honom senare på kvällen och frågade om vi kunde dansa igen.

Efter den fantastiska inledningen på dansen fortsatte det så ett bra tag. Tills mina knän sa ifrån. Igen. Återigen tog jag till taktiken att sitta lite då och då, men vem kan sitta där bredvid dansgolvet och se på det pulserande dansgolvet några längre stunder? Inte jag i alla fall, så det blev lite sittande och mycket dansande.

När jag tog en liten paus för att äta lite och byta om sa jag till Mattias att jag blev uppbjuden så sällan. Då sa han att jag skulle strunta i skyltarna och göra som alla andra tjejer - jaga hela tiden. Eftersom jag gärna ville ha ut så mycket som möjligt av kvällen kände jag att jag kanske skulle göra så. Visst vill jag ge killarna chans att bjuda upp dem de vill dansa med, men jag kanske skulle vara lite egoistisk de sista timmarna tänkte jag.

Från det att jag gick ut på dansgolvet halv ett (efter det beslutet) steg jag inte av förrän det var dags för sista dansen! Och jag behövde inte jaga killarna så mycket. Jag blev uppbjuden gång på gång!

På sista dansen trodde jag att jag skulle få sitta.. men icke! Mot mig kommer en kille som jag aldrig hade dansat med, om man bortser från några mysiga danssteg när han stod i fikakön med en bricka i ena handen och andra armen om mig. Det hör inte till vanligheterna att jag dansar sista dansen med någon som jag inte har dansat med innan, men det var väl självklart att jag dansade med honom. Dansstegen i fikakön var trevliga, men det var inget mot denna dansen! Tre långa, härliga, men ändå ack så korta jämfört med vad jag hade velat, låtar fick jag dansa med honom. Det var nog mina mest fantastiska danser på hela helgen och det vill inte säga lite!!

Konkurrensen bestod i en massa härliga danskillar (både nya och gamla) med intressanta, roliga, spännande och mysiga dansstilar. Jag har hoppat runt på golvet, jag har blivit lyft i mysfoxar, jag har sprungit över golvet, jag har svävat fram och så vidare. Dans efter dans efter dans har varit bättre än man hade kunnat föreställa sig innan. Helt dans-hög var jag när vi åkte hem mot hotellet.

Hemresan

Jag fick inte en blund i ögonen efter dansen så jag satt helt ensam i matsalen på hotellet på söndagsmorgonen och åt frukost. Efter några timmar när mina vänner också hasat sig ur sängarna och ätit frukost checkade vi ut från hotellet och började vår resa söderut. Rikard var en sådan gentleman och tog ratten. Han såg att jag var trött och beordrade mig vänligt, men bestämt, att sova, vilket jag försökte så gott jag kunde. Jag sov många gånger men inte så jättelänge åt gången.

Tack och lov så ställde Rikard upp och körde hela vägen hem till sig så Camilla och jag var något så när fräscha när vi skulle köra de sista dryga 20 milen hem. När vi bytt bil i Vintrosa och sagt hejdå till killarna hade vi långa samtal i bilen.

Trötta men lyckliga kom vi hem och jag säger bara WOW vilken helg vi fick!

Efterord

Igår var jag så trött att jag inte kände någon danslycka, men idag, när jag hade fått sova 7 timmar i sträck, då var jag helt lyrisk och på jobbet trodde de att jag var nykär, så fånigt leende har jag tydligen gått omkring.

Jag vill tacka alla som gjorde min helg oförglömlig. Mina systrar och min mamma som gav mig i födelsedagspresent att vara barnvakter, min vän Camilla som får mig att skratta och som ger mig goda råd, min sedan några år gode vän Rikard för gästfrihet, generositet och för att han är sig själv, Ronny för uppfriskande sällskap, Micke för det hjärtliga återseendet och ALLA andra (det är många som jag skulle vilja nämna, men då blir bloggen så lång) som jag har dansat med, pratat med, eller som på annat sätt har gjort min helg så underbar!

Jag kommer att minnas de här dagarna LÄNGE!!


Tack knästöden för ett gott utfört arbete - utan er hade jag aldrig klarat dansen!

Nu var det redan dags för mig att pröva ett nytt dansställe igen. För knappt en vecka sedan hade jag min danspremiär i Borås. Igår var det Yesterday (Stockholm) som fick en helt ny besökare.

Tack och lov att jag fick åka med min vän Kenta, annars hade jag aldrig hittat till Danspalatset mitt ute i ingenstans. Vi kom dit i ganska god tid, cirka 20 minuter före dansens början, och det var redan då en hel del bilar på parkeringen. När vi kom in förvånades jag över hur litet dansgolvet var. Hur skulle alla dansanta i hela Stockholm få plats där?

Nu blev det nog inte så att alla dansare i Stockholm faktiskt var på Yesterday, för det gick ganska bra att dansa även att det inte var lika lättdansat som till exempel i Ljungsbro.

Men nu går jag händelserna i förväg. Den här helgen är det, som många vet, teknikkurs i foxtrot i Stockholm. Många av de dansare som skulle delta i kursen, och även instruktörerna, var på Yesterday och redan före dansen minglade jag runt och kramade om en massa bekanta, både mina gamla norrlandsdansare och mina mer nyfunna dansvänner. Och vad kan höja humöret ännu mer än sånt?

Jo, tydligen Lasse i Blender. Strax innan de skulle börja spela var vi framme och hejade på honom och han gav mig kvällens första peppning. Han hade ju läst min Boråsblogg och visste att jag inte hade så kul då. Ett stort tack till Lasse som försökte få mig på gott humör redan innan de började spela - och det funkade hur bra som helst! :)

Början av kvällen var helt otroligt bra. Jag dansade med idel gamla och nya bekanta ända fram till pausen och jag hade ofattbart kul! Efter pausen hände något. Kanske hade jag blivit kall av att inte få dansa på en hel halvtimme? Eller så hade jag bara lite otur med uppbjudandet. Hur som helst så missade jag några jag siktade in mig på för att bjuda upp och blev istället uppbjuden själv av några som inte riktigt hade känsla för det här med dans. MEN... även att jag inte hade de bästa danserna just då så kändes det i alla fall kul att höra att de jag dansade med tyckte att det gick jättebra och hade väldigt roligt.

Det blev en liten svacka för mig och jag kände att jag måste ta tag i kvällen, vilket jag gjorde genom att lite försiktigt fråga en av mina nyfunna favoriter från förra helgen om han ville dansa sista dansen med mig. När han svarade ja blev jag superglad och jag fick några roliga och mysiga danser i en härligt trygg famn att avsluta min kväll med.

Maria i Blender hade ont i halsen, men hon gjorde en strålande insats och jag märkte inte något alls av det. Jag vet inte om Lasse var på extra busigt humör igår, men sista snabba låten före sista dansen var mycket, mycket snabb, så jag kände att jag knappt hade någon energi kvar till mysdansen. Ett av extranumren var också riktigt, riktigt snabbt. Men det kan man väl kalla att få valuta för sina pengar och att få ut ännu lite extra dansglädje när man får dansa så på slutet av kvällen att man känner att man knappt orkar ta ett steg till efteråt *ler*

För mig var det en lyckad kväll med bra musik och en ofattbar mängd danskillar som jag fick dansa med (och nästan lika många som jag inte hann dansa med). Även att jag tycker att avlånga dansgolv som det på Yesterday är lite svårare att dansa på än mer kvadratiska golv så hade jag roligt och kommer förmodligen att komma tillbaka och dansa fler gånger om jag får tillfälle. Då tar jag med en egen tjock tröja att ha på mig före och efter dansen i de kalla lokalerna så att jag slipper gå omkring i Djurgårdskläder  - men tack för lånet Kenta - det var snällt att du inte lät mig frysa!!

En hel månad utan dans. Det har inte hänt många gånger sedan jag började dansa för 8 år sedan att jag har haft ett så långt uppehåll. Det var bara runt min dotters födelse. Då hade jag ett uppehåll på nästan fem veckor före och fem veckor efter förlossningen.

Man kan tro att man ska känna sig jätteladdad och riktigt, riktigt taggad när man äntligen ska få dansa efter att ha varit borta från dansgolven så länge. Speciellt om man har med sig en av de bästa mysdanskillarna som man någonsin har dansat med i bilen dit. Men icke. Jag kände mig mest stressad, nervös och stel - även när jag började dansa, så första dansen med mitt helgbesök gick inte ett dugg bra.

Det var första gången jag var i Borås för att dansa. Jag tyckte att lokalen var ganska bra, men tydligen var det rekordlite folk på denna Blender-spelning, vilket betyder att det i vanliga fall kan vara ganska trångt ute på golvet. I lördags fanns det dock gott om plats. Det var ett rejält överskott av herrar, men dessvärre inte sådana som jag direkt kände att jag ville gå och bjuda upp.

De däremot bjöd upp flitigt. Och särskilt mig. Före pausen blev jag uppbjuden av fyra äldre, kraftigt alkoholpåverkade, karlar. Åldern spelar ingen roll för mig när jag ska dansa, men jag har svårt att finna något nöje i att släpas runt på golvet i någon slags trampande fram och tillbaka utan någon som helst känsla eller flyt i dansen. Mitt humör och självförtroende blev inte bättre av de här danserna, och när pausen kom var min enda ljuspunkt på kvällen att Bulten hade dansat med mig och mjukat upp min stela kropp lite grann. Och att andra dansen med min norrlandsdansare gick betydligt bättre än den första.

Pausen var en trevlig stund denna kväll. Mattias (norrlandskillen) och jag minglade med mina småländska väninnor som jag lärt känna under mina månader här nere, så tiden gick snabbt.

Efter pausen blev jag bara uppbjuden av en sån där alkoholnisse. Och sedan hann jag äntligen ikapp en kille som jag först hade blivit tipsad om av Mia i bilen, och sedan i pausen av min kära vapendragare Camilla. Men jag hade garanterat jagat honom ändå, för han syntes verkligen när han dansade och jag tyckte att det såg ut som om hans dansstil skulle passa mig väldigt bra. Dansen med honom gick också jättebra (om jag får säga det själv) och den gjorde verkligen min kväll.

Sista dansen fick jag med Mattias, precis som vi brukade innan jag flyttade, och sedan tog jag extranumret med mitt nya stjärnskott.

För mig blev det ingen höjdarkväll. Det var för mycket som drog ner helhetsintrycket för mig, även att många av de faktorerna fanns inuti mig och inte var sådant som andra upplevde. Dels var det min känsla av att ha glömt hur man dansar och min otur med vilka som bjöd upp mig (och då är jag ändå en person som verkligen bjuder upp mycket själv - speciellt när jag dansar på ett ställe för första gången, men det fanns inte så jättemånga som jag verkligen ville dansa med denna kväll) - MEN jag är glad för de ljuspunkter jag fick - speciellt för att jag fick dansa med en kille som nästan fick mig att tro att jag var kvar i Norrland!

Jag hoppas att alla andra som var där hade riktigt, riktigt roligt.

PS. Om detta är den första bloggen du läser hos mig bör du läsa någon mer så att du inte får fel uppfattning om mig. Jag har nog aldrig skrivit en så deppig/negativ dansrapport som denna någonsin, men jag försöker vara så ärlig som möjligt i bloggen och det var inte min bästa danskväll... DS.