Semesterdag 15 - Ut till fyren 22/7
Här är Fyrstigen markerad och Alvas updrag blev att hitta och följa de blåmålade markeringarna på klipphällarna
Alva springer på klipphällarna
Härligt att sitta och titta (och höra) på havet och båtarna.
Alva tog uppdraget att leta upp och följa de blå markeringarna på stort allvar och med mycket energi
Å..... hopp!
I slutet av promenaden sa Alva med eftertryck: "Detta var ett riktigt äventyr mamma!". Efter att vi hade varit vid fyren åkte vi till Linda och Tilja i Ö-vik där vi fick lunch, lekte i lekpark, gick runt sjön och så badade tjejerna i poolen innan vi fortsatte vår färd söderöver.
Semesterdag 13 - ut på havet 20/7
En av de mest spännande sakerna under vår norrlandssemester var att få åka ut med farfar och farmors båt på havet. Det blev några sköna, soliga timmar (okej, mamman hade hjärtat i halsgropen några gånger) då vi åkte båt ut till ett skär där vi la till, gick på upptäcksfärd och fikade. Alvas ögon glittrade av nyfikenhet och glädje många gånger denna dag.
En sån här liten gladis var det i båten! Och hon kunde faktiskt sitta still!
Det är farfar som kör...
Sitter med farmor
När vi gick iland för en liten upptäcksfärd fick vi ta på jackorna för det var blåsigt värre.
Fikadags
Balanserar på stenar (går ju bra med kängorna på!) för att komma så nära vattnet som möjligt utan att blöta ner sig alltför mycket.
Alva och farmor leter efter snäckor
Alva håller koll så det inte kommer några hajar...
Är det kul att åka båt eller....??
Semesterdag 9 - Slåttdalsskrevan 15/7
Alva och Pepsi i början av promenaden. Här går vi precis bredvid havet, någon meter över havsytan bara. Uppe på toppen är det 286 meter.
Pappa Örjan vid vattenfallet. Jag försökte få Alva att ställa upp på en bild här, men det enda jag fick var en unge som står på alla fyra på stenen och vänder rumpan/ryggen mot kameran... så jag tog den här bilden istället.
Från parkeringen och upp till toppen är det "bara" 4,1 kilometer, men det känns som betydligt längre. Dels är det brant och dels är det svårgått med en massa rötter och stora stenar att balansera på, så det är en krävande promenad. Trots det klarade Alva av de drygt 8 kilometrarna utan att klaga en endaste gång.
Så fort Alva såg en spång fick hon ny energi....
Efter cirka 3 kilometers promenad har vi en ganska "plan" sträcka fram till nästa sjö innan vi ska påbörja nästa stigning mot Slåttdalsskrevan som syns i bakgrunden
Det var underbart att se hennes energi och glädje när hon tog täten och ideligen vände sig om och frågade oss vuxna om det gck bra, ler. Och att få se hennes förtjusning över att få se havet, bergen och utsikten ju högre upp vi kom.
Så här såg det ut på de ställen det var "plant" att gå...
Alva tyckte att det var skönt att få ta av sig kängorna och svalka fötterna en stund när vi kommit upp till sjön, innan vi skulle påbörja den sista etappen.
Vi rastade vid sjön som vanligt och där passade Alva på att svalka fötterna efter att hon hade ätit lite pastasallad. Uppe på toppen gick hon på upptäcksfärd med både pappa och Pia i omgångar.
Här är vi inne i Slåttedalsskrevan och har snart nått vårt mål, toppen på berget. Alva tog ledningen, som hon gjorde stora delar av promenaden.
Utsikt från toppen. Nedanför berget är sjön där Alva svalkade fötterna, bortanför är det havet och några öar.
Nöjd busunge
Alva matar Pepsi med bokstavskex. Dessutom hade hon fått en hel del pastasallad som vi inte orkade med. Ändå var hon hungrig, för hon plockade blåbär och åt på vägen ner. Det kallar jag hungrig som en hund det :)
Den här bilden är bara för bra för att jag ska kunna behålla den för mig själv...
För Alva var detta ett stort äventyr, fyllt av hoppande grodungar, vacker utsikt, spännande berg att hitta bästa vägarna på och så vidare, och hon var så stolt över att ha sina nästan nya vandringskängor på sig (givetvis med skavsårsplåster på fötterna).
Alva skriver såklart själv i gästboken
Alva och pappa ska just börja den branta vägen neråt igen. Det var så härligt att se Alva den här dagen, för det riktigt strålade om henne!
Mamman däremot var stoltast i hela världen över sin duktiga dotter. Det är inte många 4-åringar som fixar en sådan vandring så galant som Alva gjorde. Hela sex timmar var vi ute, men det var gott humör hela tiden!
Semesterdag 5 - Torpön 11/7
Busungen
När vi plockat upp henne och hennes söta hund Frost åkte vi någon mil precis över gränsen till Östergötland och ut på Torpön. Vi parkerade bilen när vi kom till Torpöns naturreservat och Alva tog täten upp mot de höga bergen som reser sig ur sjön Sommen.
Alva och Pepsi på väg uppåt
Inte helt lätt att gå överallt
Utsikten var slående vacker, ja alla de naturtyper vi gick förbi också. Jag fick så mycket energi och det kändes nästan som att vara "hemma" i Norrland! Vi var ute i 3 timmar. Jag hade gärna stannat längre, men Ida hade en tid att passa.
Alva tittar ut över sjön Sommen. Det syns inte på bilden men det stupar BRANT ner i vattnet här
Alva i Idas knä - och mamma fick också vara med på bild
När vi kommit ner från berget fick stolta Alva själv hålla Frosts koppel
Alva var jätteduktig på att gå och hundarna var helt överlyckliga. Speciellt Pepsi på slutet, för då fick hon simma! Alva fick bada på en badplats på väg hem. Det var en helt underbar utflykt!
Pepsi simmar i Sommen
Efterlängtad Lovisa-promenad
På grund av olika saker har det inte blivit några promenader för oss med Lovisa och hennes mamma Veronica sedan påsk, men den 18:e juni lyckades vi. Då åkte vi ut till "Jennys damm" som ligger nära vårt förra boende ute i Målen.
Fikatjejer på bron
Vi var ute i skogen i nästan tre timmar och Pepsi kunde gå lös hela vägen. Tjejerna hade en massa frågor om blommor, mossar och träd så jag kände mig som en riktig mullefröken. Vi hittade årets första smultron och tjejerna fick plocka och äta sig nöjda.
Årets första smultron
Den lyckliga simhunden fick bada i två omgångar
Jättekul att springa över bron
Långhåriga kossor
Den 22:a maj åkte vi ut till Lars-Göran (gammelmoster Kerstins pojkvän) för att gå en promenad med honom. Innan vi kom iväg till skogen gick han och Alva in i kohagen och hon fick äntligen klappa hans långhåriga kossor!
Alva och Lars-Göran ska klappa kossorna
Efter att de tillbringat en stund i hagen tog vi med oss Pepsi och blev guidade av Lars-Göran. Vi gick i skogarna där jag är uppvuxen, men hmmm, av någon anledning ser inte skogen likadan ut som för 25 år sedan, ler. Vi hittade en jättefin glänta som var helt perfekt att stanna och fika i.
Paus för lite fika
Vi var ute i nästan två timmar och både Alva och Pepsi var helt slut när vi kom hem!
Somrig bild!
Gäddeforsabron, Stensjön
Vi parkerade bilen, tog några bilder av bron och sedan kastade jag iväg bollen så att Pepsi fick springa och leta den i den djupa snön som kom igår. Efter 40 minuters kastande var hon helt slut.
Den vackra stenvalvsbron i Stensjön
Pepsi fick verkligen använda nosen för att hitta bollen i all denna snön
Alva roade sig med att åka rutschkana i snön och framför allt att kasta snöboll på mig..
Busungen ska kasta snöboll på sin mamma... oooh.. bäst att fly tänker mamman ;)
Roligt med mera snö.. även om man längtar efter sommaren som Alva gör
Spännande älgäventyr
Det är roligt i skogen!
Överallt passerade vi högar med älgbajs som Alva tyckte vi skulle detaljstudera och även fotografera. Älgspåren gick kors och tvärs över mossen där vi gick och jag såg bland annat de allra största älgspår jag någonsin sett.
Alva följer älgspår
Alva hittar älgbajs (otaliga högar)
Dessutom såg vi fem eller sex "legor" alltså ställen där älgarna legat och sovit. Det var mycket för Alva att ta in. Det var till och med rätt spännande för mig.
Pepsi jagar Alva
Vädret var strålande och det kändes nästan som vår. Mycket mer kunde jag inte önska!!
En perfekt utflykt
Jag tog med mig Alva och Pepsi till Eksjöhovgårds slottsruin i Sävsjö (bara 14 km från oss). Tanken var att vi skulle springa runt lite inne i ruinen, gå runt sjön och sedan gå tillbaka till ruinen och äta vår matsäck där.
När vi kom dit parkerade en bil bredvid oss. I den fanns tre män, en flicka i 10-årsåldern och en liten hund och de gick såklart mot ruinen de med. De hade hunden lös, men när de såg att vi kom kopplade de den. Pepsi skällde lite och jag sa att hon är bättre på att träffa andra hundar när hon är lös. Då frågade hussen om vi kunde ha hundarna lösa och jag svarade ja direkt.
Sedan fick Pepsi sin roligaste timme på länge! Hon hade tre män som kastade pinnar och bollar till henne, hon hade en hund att jaga och busa med och hon fick springa lös på isen på en stor sjö.
Glada hundar
Alva hade också kul. Hon och den andra tjejen utforskade slottsruinen inuti vid flera tillfällen, de gjorde snöbollar, plockade vassblommor, hoppade, klättrade, åkte pulka bakom Pepsi på sjön (eh.. jobbigast för mig som sprang bredvid!) och efter ungefär en timme var ALLA helt slut.
Dessutom sken solen hela tiden så det känns som om det brände i ansiktet när vi kom hem.
Hur jag än hade planerat denna utflykt hade jag aldrig kunnat planera den lika rolig som den blev!
Nyårsafton hos Morfar
Så här fint bor Morfar!
Klättrar i snön - bra med stavar!
Vi la på fårskinnet och så fick Alva sätta sig, hålla fast sig och så bar det av ut på de ogrusade småvägarna. Pepsi fick "galoppera" för att hinna med oss och hon var nog helt chockad över att behöva springa så fort för att hinna med oss. Alva tyckte det var jättekul och hon fick faktiskt åka spark en gång till senare på dagen då jag åkte längdskidor bredvid. Morfar åkte också skidor.. fast mycket snabbare än vi :)
Medan jag fotade fick Alva testa att sparka. Pepsi bär pinnar som vanligt!
Lite mat fick vi hos Morfar med och det var en jättefin dag. Själva nyårsfirandet ägnade vi oss åt bara jag, Alva och Pepsi på kvällen. Alva somnade i vanlig tid och Pepsi brydde sig inte om att det smälldes en massa fyrverkerier på gatan alldeles här utanför. Det var en jättebra nyårsafton, och jag tror att Alva hade hur kul som helst.
Att leka i snövallar!
Alva är ganska exakt 3 och ett halvt år gammal nu och hon är överlycklig över att vi har snö. På dagis får hon åka pulka och stjärtlapp varje dag, och hemma blir det pulka eller snow-racer på helgerna i alla fall. När hon får följa med mig ut på promenader med Pepsi åker hon gärna en liten bit, men sedan vill hon bara leka i snön. Vi går ofta längs små grusvägar och hon hoppar upp på snövallarna, gör "fåtöljer", gör kullerbyttor, åker rutschkana osv, så det tar väldigt lång tid att komma till och med några få kilometer.
Så här ser det ut rätt ofta när vi är ute :)
Ibland känner jag irritationen bubbla upp mig när Pepsi och jag för 240:e gången måste stanna och vänta, och jag känner kylan om tårna och fingrarna, men så hör jag Alvas porlande skratt och möter hennes lysande blick - och då KAN jag inte vara arg! Tvärtom så börjar jag oftast skratta jag med *ler brett*
I söndags förmiddag fick Susanne, en jobbarkompis från när jag jobbade på sjukhuset, känna på hur tålmodig man måste vara när Alva är med på promenad, och hon klarade det föredömligt *ler*
Kvällspromenad på naturstig
Jättekul att gå på spången över bäcken
På den promenad vi skulle ta fanns ingen möjlighet att ta med vagn och vi visste inte innan hur det skulle gå med två små tjejer som var lite trötta fram på kvällen. Skulle de orka gå fyra kilometer?
Veronica läser på en av informationsskyltarna - tjejerna skyndar vidare :)
Allt gick över förväntan. Alva var visserligen lite gnällig bitvis, men oftast gick det att rikta hennes uppmärksamhet mot något spännande vi passerade eller hade framför oss.
Våra vänner - bredvid Emån
Som vanligt tog vi en fikapaus mitt ute i skogen - enligt tjejerna är det ju just DET som är själva syftet med att gå ut i skogen *ler* Två härliga timmar fick vi ihop och det var en helt perfekt sommarkväll!
Hela följet (utom jag) ute i skogen
Bus-Alva uppe på en stubbe
Under fikapausen
Utflykt till sjön
Alva på bryggan
Sedan följde två timmar med tre hundar som badade och tjejer som VILLE bada. Vi kastade boll och pinnar åt hundarna, sprang på bryggan, kollade på båtarna som fanns vid stranden, det låtsasfiskades med små kvistar ett flertal gånger, det sprangs på stranden, vi fikade och hade det allmänt härligt!
Alla hundarna samlade på samma bild: Ebba, Mikko och Pepsi
Jag fick en fisk, ropade Alva.. men hunden Mikko ser inte så glad ut över att bli kallad fisk...
När vi kom tillbaka till bilarna var vi alla trötta (och Alva var övertrött den stackaren!) och det var skönt att åka hem sedan och få en riktigt lugn kväll. Men något säger mig att vi kommer att gå tillbaka till badplatsen när det blir lite varmare ute...
Glad Lovisa springer på bryggan
Alva lovar att hon inte ska åka rutschkana ner i vattnet...
Normal 3-åring som går 4 km??
I morse upptäckte jag att det spöregnade ute och sa därför till Alva att vi nog inte skulle kunna åka på vår planerade utflykt, men då svarade hon "Kan vi visst. Bara vi inte fjyser". Det var för hennes skull jag hade tänkt ställa in, varken jag eller Pepsi bryr oss om lite regn, så när hon visade så tydligt att inte hon heller såg regnet som något hinder var det bara att köra på med planerna.
Jättekul att gå balansgång på alla spångarna!!
Strax före 10 parkerade vi bilen vid "Emåns Ekomuseum i Bodafors" för att utforska den 4 kilometer långa naturslingan som delvis går längs Emån. Vi traskade glatt iväg alla tre och blev längs skogsstigen upplysta av informationstavlor om vilka blommor, träd, bär, mossor och fåglar som vi kunde förvänta oss att se.
Alva tyckte det var jättespännande att gå längs ån. Sedan svängde stigen in i tallskog och delvis fick vi gå och balansera på långa spångar. Vi passerade även ett vindskydd, en myr och sedan blandskog, så det fanns mycket att upptäcka.
Alva knatar på längs stigen
En timme och fyrtio minuter efter att vi lämnade bilen var vi tillbaka där igen. Jag kunde knappt tro det själv, men Alva hade gått 4 km på den tiden. Jag behövde inte bära henne en enda meter!!!
Gissa om jag är stolt över henne. Det är ju ändå 3 veckor kvar tills hon fyller 3 år!!!!
När vi kom hem sa hon att hon ville ha välling och så gick hon raka spåret till sängen och kröp ner. Och det var hon värd efter den insatsen hon gjorde i skogen tyckte jag!!!!
Utflykt till Skuruhatt
Åh, nu känner jag att sommaren snart är här - vi har nämligen gjort en riktig utflykt då vi tog med oss en massa gott att äta. Redan klockan 10 parkerade vi vår bil vid Skuruhatt utanför Eksjö och våra vänner Veronica, Lovisa och hunden Micko parkerade precis bredvid oss. Vid parkeringen var det snö, men innan vi kom upp till toppen var det barmark. Lovisas spontana kommentar när vi kom upp till toppen var: "Vi kan se hela världen här!!" :)
Micko och tjejerna på väg upp mot toppen
Visserligen är det enligt vägskylten bara 600 meter upp till toppen, men det hindrade inte OSS från att öppna våra ryggsäckar och plocka fram en massa gott direkt när vi kom upp till toppen. Pastasallad, yoghurt, mackor, frukt.. ja, det fanns en massa gott.
Alva går balansgång på bänken - Pepsi inspekterar fikaväskorna
Fikadags - en av höjdpunkterna :)
Naturlig lekpark - där barnen får använda sin EGEN fantasi :)
Efter fikapausen fortsatte vi på Höglandsleden en liten bit. Vi hittade en massa spännande saker att se på. Älgbajs. Fjärilar som flög omkring. Blåbärsris som började få blad. Och världens allra största sten ;) Vi undersökte noga om det fanns någon väg upp på den, men vi hittade tyvärr ingen.
Tjejerna är på väg fram mot jättestenen
Alla hjälps åt med att leta efter en väg upp på stenen...
När vi hade gått ytterligare en bit valde vi att vända tillbaka upp till toppen igen. Vägen var bitvis väldigt brant, men tjejerna klarade av det utan några som helst problem.
På en del ställen fick man gå väldigt försiktigt, och på väg upp fick man nästan krypa
Typ så här....
Gullungarna!
När vi kom tillbaka till toppen där vi hade våra väskor åt vi lite mera sallad och tjejerna fick lite kex och saft också. Vi gjorde en liten upptäcktsfärd och gick och kikade nerför branten mot Skurugata. Och tjejerna lekte och sprang en massa. Till slut sa Veronica förvånat: "Det kommer hästar!". Och det gjorde det! Två ryttare kom ridande upp och satt av för att njuta av utsikten. Veronica tog med tjejerna fram och deras lycka var total när det faktiskt fick klappa hästarna!
Ett extra energiintag...
Alva fick klappa hästarna!!!!
Vi packade ihop våra saker och lät ryttarna få njuta av platsen i lugn och ro. När vi kom ner till bilarna hade vi varit där i.... TRE TIMMAR!! Solen sken hela tiden och vi fick en underbar utflykt. När vi kom hem sa Alva att hon ville åka till "Skujuhatt imojjon mä". :)
Intensiv ledig dag
Pepsi, mamman och Alva ute på en av ängarna vi passerade
Alva sprang i vattenpölar, vi jagade varandra över ängarna, vi lekte kurragömma och vi fotograferade. Nu sedan jag också har börjat vara med på bilderna (länge leve kläng-stativet!) så är det oftast Alva som ber mig om att vi ska fota. Idag sa hon till exempel: "Mamma, kolla det stoa tädet. Vi kan sitta under tädet. Ta kort sammans." :)
Någon har gömt sig....
I slutet av promenaden var vi rätt hungriga, så det blev snabblunch i form av "schnudlar" som Alva säger, innan vi åkte till stan. Vi gick på biblioteket för att lämna igen några böcker och låna ett gäng nya. Alva hittade en tjej att leka med där (hennes föräldrar såg vi inte till på hela tiden vi var där) och de lekte med det roliga dockhuset, pusslade ihop, ritade och jagade varandra (eh.. fast då blev de så högljudda så jag fick tysta dem lite grann). Sedan skedde en liten olycka i blöjan och jag hade ingen extra med mig eftersom det är så sällan hon använder dem nu, så det var bara att åka hem.
Jättekul med klängstativ så vi kan vara "tillsammans" på bilderna tycker Alva
När vi kom hem igen såg vi att Alvas kompis Wille var och hälsade på sin mormor. Vi frågade om han ville komma upp till oss och det ville han. Under en och en halv timme lekte han och Alva och de var inte lugna en enda sekund kan jag säga, så när JAG blev för trött lämnade jag tillbaka honom *ler*
Är man söt eller är man söt?? :)
Efter middagen tog det ungefär tio minuter innan Alva somnade. Hon var totalt slut, men lycklig! Det är så roligt att få såna här dagar med henne!
Underbar SOMMARdag
Är det egentligen slutet av september eller början av augusti? Idag har man trott att det fortfarande var sommar, för solen har skinit och det har varit härligt varmt ute. Klockan 10 när Lovisa, Veronica och Micko kom var det inte riktigt varmt än, men vi gav oss rejält påklädda iväg ner mot sjön vi var vid förra helgen, förutom att vi idag gjorde en extra sväng ner till en å.
Lovisa och Alva har gömt sig och undrar om Veronica kommer att hitta dem....
Både tjejerna och hundarna var otroligt duktiga, glada och lydiga (hmm... välj själv vilket som gällde för barn och vilket som gällde hundar). Vi gick längs en smal skogsstig omgiven av mossig skog där vi lekte kurragömma, smakade på harsyra, hittade en massa svampar och nerfallna träd att hoppa över och balanserade på en hal, spännannde bro över en å.
Här skrattar de gott åt Pepsi som plumsade rakt ner i ån.... och åt Micko som ramlade ner i ett hål i bron - två gånger till och med i samma hål!
Vi vände sedan tillbaka till vagnarna och gick mot sjön. Hundarna blev yrare och ivrigare ju närmare vattnet vi kom och när vi var framme vid "vårt" ställe var de helt upp i varv av lycka. De visste såklart att de skulle få simma. Barnen var också glada att vi var framme för de var hungriga. Eh.. det var vi vuxna med faktiskt, för det tog lite längre tid än beräknat att komma dit när vi tog den lilla omvägen.
Hmmm... jag tror jag missade något kul här.....
Efter några youghurtburkar, kokta ägg, mackor och gifflar var alla mätta och nöjda och vi kastade pinnar till hundarna, balanserade på stenar och bara njöt av att känna den varma solen i ansiktet. Tiden vi tillbringade vid vattnet kändes nästan som att vara på semester. Varmt, härligt, glatt, avslappnat och ingen som helst stress över huvud taget.
Alva balanserar på hala stenar - JAG KAN SJÄLV sa hon.....
Till slut lyckades vi slita oss och börja dra oss hemåt igen. Till min stora förvåning och glädje var det Lovisa som sa att vi måste stanna i jakttornet och klättra *ler* så natur-indoktrineringen börjar fungera! Både barn och hundar uppskattade stunden på hygget lika mycket som tiden vid sjön.
Bus-Alva äter gifflar vid sjön
Efter klättrande i jakttornet, kiosklekande under tornet, springande och jagande, klättrande och hoppande från stenar och stubbar och till och med ett blöjbyte, gick vi den sista biten hem till oss. Klockan var då nästan två, så vi hade varit ute i närapå fyra timmar. Vi gick kanske inte så långt, men hundarna sprang lösa och barnen fick gå, springa och kolla på vad de hade lust med som vi passerade så jag tror att alla var nöjda. Jag var det i alla fall - det var en av mina mest avslappnade dagar på väldigt länge och jag njöt i fulla drag av våra utetimmar.
Hmmm.. det hjälper nog inte med bättre kamera (som jag önskar mig ibland) om den som håller i kameran inte lyckas få med alla... stackars Pepsi hamnade ju halvvägs utanför bilden...
Veckans Lovisa-utflykt
Den här veckan träffade vi Lovisa och Veronica redan på lördagen... varför får du se i bloggen imorgon *ler*. Det var en efterlängtad stund, även att Alva har gjort andra roliga saker under veckan, och tjejerna var jätteglada över att se varandra. Hundarna var också ivriga över att få träffas och utforska skogen tillsammans igen. Eh.. och mammorna ser nog också fram emot de gemensamma promenaderna om man ska vara ärlig!
Alva och jag balanserar för att undvika att ramla i vattnet (det är såå kul att ha med någon som kan fotografera oss, TACK Veronica!)
Idag gick vi ner till Pepsis badställe, en promenad som är ganska bekväm eftersom det går att köra vagn hela vägen fram - även att det är väldigt skumpigt på slutet. Hundarna simmade efter pinnar, fiskar och annat spännande i vattnet medan vi bredde ut fikafilten och satt länge i lugnet och njöt av vårt mellanmål.
Lite rolig bild på Micko med mattarna i bakgrunden
När vi plockade ihop våra saker och gjorde oss klara att gå hemåt igen hade vi till vår stora förvåning redan varit ute i en timme och fyrtiofem minuter. Det kändes definitivt inte som så lång tid. Promenaden hem gick inte snabbt eftersom tjejerna nu ville gå själva stora delar av vägen.
Lite blandade bilder från idag - och jo.. Pepsi var såklart också med.. men hon höll mest på med sina pinnar som hon bar runt på och låg och tuggade på. Som vanligt ungefär :)
Vi gömde oss bakom träd, parkerade vagnarna vid några tillfällen, bland annat då vi sprang in på en stig i en väldigt tät, mörk skog, och när vi kom ut på hygget och tjejerna först klättrade upp i ett jakttorn och sedan sprang iväg längs en liten skogsväg. Det är jättekul när de tar egna initiativ och när de hänger med på varandras idéer. Som tur är har vi aldrig några tider att passa efter våra promenader, så det gör inget att vi oftast är ute minst tre timmar.
När vi kom hem igen blev det lite hoppande på studsmattan innan Veronica och Lovisa åkte hem efter vinkande, slängpussande och löften om att ses snart igen!
Upptäcksfärd i skogen
Idag hade vi stämt träff med Veronica, Lovisa och Micko igen. Som förslag till promenadslinga hade vi en tur som Alva, Pepsi och jag gick på egen hand förra helgen, och våra vänner tyckte att det lät som en spännande utflykt. Vi började med att gå på en grusväg då tjejerna fick åka vagn och vila sig inför det kommande äventyret.
Alva i vagnen medan det blåste och småregnade
Vädret var inte så snällt mot oss. Det blåste ganska mycket under hela promenaden, och när vi gick iväg hemifrån oss småregnadet det. Regnet upphörde efter bara en liten stund, men vi hade förberett oss och var ordentligt klädda.
Alva ger Lovisa en hjälpande hand i uppförsbacken
När vi svängde in i skogen blev det en väldigt skumpig färd och tjejerna bad strax om att vi skulle parkera vagnarna så att de skulle slippa den guppiga vägen. Eller var det kanske för att de själva skulle få gå? Alva och Lovisa fick hoppa ur vagnarna och plocka lite svamp, vi hittade en massa spår, mest efter hästar som halkat fram på stigen, kollade på hundarna som lyckligt yrade runt oss, gick in i den mörka, spännnande "koj-skogen", och en massa annat.
Dags för balansgång - alla utom Mamman fastnade på bild här...
Efter att ha passerat ett lite blötare område var vi äntligen framme vid vindskyddet. Tjejerna hade hunnit bli lite kinkiga eftersom de var hungriga, men de blev snabbt på bra humör när de fick youghurt, mackor, bullar och saft. Pepsi tuggade på sin pinne och Micko fick lite bulle att äta. Medan vi satt där passade solen på att titta fram och den visade sig då och då under resten av promenaden.
Fikapaus vid vindskyddet
När alla hade laddat batterierna gick vi samma väg som vi kommit, genom lite olika typer av natur: Stor granskog i kulligt landskap, tätbevuxen "koj-skog", myr och till slut gammal mysig skog helt bevuxen av mossa och lavar.
Lovisa och Veronica "räddar" Alva som hade sprungit upp på denna mysiga, mossiga kulle alldeles själv
Fulla av energi från vår paus var tjejern i full gång och sprang runt, skrattade, busade med varandra, gömde sig och höll på nästan, nästan, hela vägen tillbaka till stället där vi hade lämnat vagnarna.
Skiftande natur - här passerar vi en myr
När Alva och Lovisa såg vagnarna blev de så glada att de fick nya krafter och sprang fram till dem. Sedan tog tröttheten ut sin rätt och Alva somnade medan vi gick den sista biten. Lovisa såg ut att vara nära att nicka till hon också, men hon klarade sig! Tre timmar och tio minuter efter att vi gick hemifrån var vi tillbaka och alla behövde lite vila - till och med hundarna!
En liten svamprunda
Idag är det fredag och dagisfritt i vår familj. Alva var lite snuvig i morse (kanske en följd av avklädandet ute i regnet på dagis igår??), men vi kan ju inte bara sitta hemma och göra ingenting en hel dag bara för det, då blir Alva helt galen av instängd energi. Alltså använde jag min fantasig och kom på att vi kunde passa på att leta efter svamp medan vi ändå var ute och gick med Pepsi.
Alva har hittat en kantarell bland höstlöven och är på väg att plocka den
Alva var väldigt entusiastisk över idén och sprang och hämtade en liten "väska" att plocka i. Jag kan säga som så att under hela promenaden fick jag över huvud taget inte röra, och än mindre bära, "svampväskan". Nu känner jag inte direkt till några svampställen häromkring eftersom det är första hösten vi bor här, men jag har hyfsad koll på naturen så jag vet i alla fall ungefär i vilken slags terräng det är idé att leta.
Alva kontrollerar kantarellen innan hon stoppar ner den i sin väska
Eftersom jag inte var säker på att vi skulle hitta någon svamp över huvud taget var jag noga med att säga till Alva att vi skulle leta efter svamp, inte att vi skulle ut och plocka svamp. Varje gång vi hittade sa jag "Vilken tur att vi hittade svamp!" så att hon förstår att det inte är självklart att de finns så fort man stannar och böjer sig ner *ler*. Det kan ju kanske vara lätt att tro det annars eftersom jag ledde henne rakt till kantarellerna hela tiden.
Alva stoppar försiktigt ner svampen i väskan
Vi hade verkligen tur på promenaden för vi hittade den första kantarellen efter bara några hundra meter vilket såklart gjorde att Alvas intresse hölls kvar. När vi hade kommit in i skogen hittade vi två riktigt bra ställen och så hittade vi några strösvampar här och där som förmodligen blivit kvar efter andra svampplockare.
Alva bär stolt sin lilla väska med egenhändigt plockad svamp
Det var jättekul att ha med Alva, för hon letade verkligen aktivt och hittade också en del svampar - även om de flesta var av andra sorter än just kantareller. När hon tyckte att jag dröjde mig kvar för länge på något ställe använde hon sitt favorituttryck: "Kom igen då, mamma!" *skrattar* Pepsi var också nöjd med promenaden för hon fick ju strosa omkring som hon ville och hade all tid i världen att ligga och tugga på sina pinnar. Kort och gott kan man säga att vi hade en mysig förmiddag ihop hela familjen!
