Wille 2 år
Riktigt pigga och alerta har vi väl inte varit idag - vem är det efter ett antal dygns feber? Lite matta var både Alva och jag, men varsin Alvedon gjorde att vi kunde gå på Willes 2-årskalas* som vi hade lovat och som Alva hade sett fram emot. Alva har berättat för mig flera gånger de senaste två dagarna att det är "tråkigt här". Och det är kanske inte så konstigt att det känns lite trist att vara hemma dag efter dag, med feber och utan ork att göra något när hon är van att hålla igång med olika saker från morgon till kväll.
Korv, bröd och läsk - smaskigt värre att inleda kalaset med!
Hade jag vetat vad som väntade hade vi kanske stannat hemma idag. Det var inte ett lugnt, stillsamt barnkalas vi var bjudna på, utan hela Willes släkt och mammans vänners släkt var där! Det var två bäbisar där, Alva och Wille som är två år, två stycken 6-åringar, en 7-åring, några tonåringar plus ett 10-tal vuxna - alla dessa människor i en 2:a!!! Så det var inte lugnt och stilla om man säger så.
Det glada födelsedagsbarnet Wille på 2-årsdagen
Först bjöds vi på korv med bröd och det var riktigt smart tycker jag. Efter det orkade barnen leka hur mycket som helst och Wille var så lycklig över att få leka med Alva. Hon var rätt glad med och orkade springa mycket mer än jag hade förväntat mig. Efter paketöppningen, bokläsning (gissa VEM som läste?) och bus bjöds vi på marängsviss och kanelbullar.
Smaskigt värre!
Tiden gick oerhört fort och efter drygt två timmar började alla dra sig hemåt. Så även vi, men vi blev sist kvar eftersom jag satt och matade Willes lillebror. När vi gick hem fick Alva välja ballong och hon valde en lila i form av en hund. Vad annars? :) Hon var jättenöjd med kalaset. Strax efter 18 tog energin slut och hon somnade glad, men tyvärr lätt hostande - måtte hostan gå över snart!
* Jag sa till Alva att Wille skulle bli ledsen om vi inte kom för att han hade längtat efter henne. Jag tänkte på Victorias kalas som vi var på för någon månad sedan då Alva var det enda barnet av fyra som kom och hur ledna både hon och hennes föräldrar blev. Alva mindes det med.. så hon ville gärna se till så inte Wille blev ledsen. Underbart när man kan förklara och diskutera med sitt barn, eller hur?
Korv, bröd och läsk - smaskigt värre att inleda kalaset med!
Hade jag vetat vad som väntade hade vi kanske stannat hemma idag. Det var inte ett lugnt, stillsamt barnkalas vi var bjudna på, utan hela Willes släkt och mammans vänners släkt var där! Det var två bäbisar där, Alva och Wille som är två år, två stycken 6-åringar, en 7-åring, några tonåringar plus ett 10-tal vuxna - alla dessa människor i en 2:a!!! Så det var inte lugnt och stilla om man säger så.
Det glada födelsedagsbarnet Wille på 2-årsdagen
Först bjöds vi på korv med bröd och det var riktigt smart tycker jag. Efter det orkade barnen leka hur mycket som helst och Wille var så lycklig över att få leka med Alva. Hon var rätt glad med och orkade springa mycket mer än jag hade förväntat mig. Efter paketöppningen, bokläsning (gissa VEM som läste?) och bus bjöds vi på marängsviss och kanelbullar.
Smaskigt värre!
Tiden gick oerhört fort och efter drygt två timmar började alla dra sig hemåt. Så även vi, men vi blev sist kvar eftersom jag satt och matade Willes lillebror. När vi gick hem fick Alva välja ballong och hon valde en lila i form av en hund. Vad annars? :) Hon var jättenöjd med kalaset. Strax efter 18 tog energin slut och hon somnade glad, men tyvärr lätt hostande - måtte hostan gå över snart!
* Jag sa till Alva att Wille skulle bli ledsen om vi inte kom för att han hade längtat efter henne. Jag tänkte på Victorias kalas som vi var på för någon månad sedan då Alva var det enda barnet av fyra som kom och hur ledna både hon och hennes föräldrar blev. Alva mindes det med.. så hon ville gärna se till så inte Wille blev ledsen. Underbart när man kan förklara och diskutera med sitt barn, eller hur?
Kommentarer
Postat av: M a l i n B.
JA! Att kunna diskutera, väga för och emot och ta beslut tillsammans är så innerligt skönt.
Huj vad folk det blev på kalaset.
Postat av: cruella
Jag fattar i och för sig att man kör ihop barn- och släktkalas till en och samma tillställning. Gör pinan kort, liksom. Vad lurvig han är, födelsedagsbarnet. Helt och hållet människa? Så här i Twilight-tider menar jag...s
Postat av: Sanna
Jösses, vad folk! :)
Trackback
