Härligt pladder!
När vågorna kommer så drunkar jag. Men då räcker jag upp min lilla hand så du kan se den. Eller du kan se mina naglar. Med fina lila nagellack. Och då får du dyka ner och ta tag i min lilla hand. Och rädda mig. Fast gillar du att dyka? Jag kan inte dyka, men man gör så här (så förde hon ihop händerna och visade). Som en simhoppare. Är simhoppare bara killar? Dom dyker hur bra som helst. Dom drunkar inte. Men du räddar väl mig mamma? (här hann jag klämma in ett snabbt ”såklart” innan hon fortsatte sin monolog på liknande sätt).
Är det inte härligt??? :)
Varning för djur på vägen
Alva var lite smågnällig och jag ville engagera henne, så jag sa precis det, att det brukar vara många djur som är ute och springer den tiden och att vi måste vara försiktiga.
"Jag kan hjälpa dig mamma" sa hon. "Om jag ser nåt djur ropar jag STANNA".
"Åh, tack gumman. Vad snäll du är!"
Efter knappt en halvminut ropade Alva: "Mamma, jag ser nåt. Det rör sig.". Jag tittade framåt åt båda sidor men såg inget. "Var då, vad är det för något?" frågade jag. "Där" ropade Alva exalterat och pekade lite obestämt framåt åt vänster. "En apa, mamma. Akta apan".
Suckar. Jag hade glömt att hon har väldigt livlig fantasi och att vår trädgård är full av hästar, getter, flodhästar och "karaffer" som inte jag kan se, så varför var jag inte förberedd på att det skulle stå en osynlig apa bredvid vägen??? *ler
Alva och Pepsi i skogen
Underbar fotograf
Tack vare moster Tinas kontakter blev jag erbjuden att få Alva fotograferad av en mycket duktig fotograf. Mest fotar han brudpar, men han ville öva mer på att fota barn.
I fredags hade vi stämt träff i Stadsparken i Nässjö och han, Bruno Basic, var en underbar fotograf. Han lät Alva vara just Alva, vilket innebär att hennes glädje och energi verkligen märks även i bilderna. Hon ser nämligen ut precis så som jag ser henne framför mig när jag tänker på henne då vi inte är tillsammans. Bättre betyg kan väl inte en fotograf få?
Se och njut!
Underbara Alva!!!! Foto: Bruno Basic
Höstglädje!! Foto: Bruno Basic
Springer fort!! Foto: Bruno Basic
Spelar fotboll som storasyster Foto: Bruno Basic
Närbild - visst är hon lik Emelie här???? Foto: Bruno Basic
Full fart Foto: Bruno Basic
Klänger - också lite storasystervarning :) Foto: Bruno Basic
Ett kollage jag gjort som jag kallar - LYCKA!
Jag som tycker så mycket om att fotografera känner mig så RIK för att jag fick en CD med 104 bilder av min dotter, tagna av en duktig fotograf, med bra kamera - och för att han lyckades fånga Alva så som hon är! En sån fotografering skulle jag aldrig ha råd med om jag inte fått den. Tack Tina och tack Bruno!!!
Hockey-trubbel
Igår skulle jag och Alva åka till Tinas jobb, och jag tänkte att jag skulle glädja henne lite så jag lärde Alva en sång på vägen dit som handlade om att Tina gillar hockey och att hennes lag heter HV.
Självklart blev hon glad när Alva framförde delar av sången på hennes kontor.
När vi hämtade Alvas storasyster Emelie på tåget ikväll så sa Alva "Tina gillar HV" i bilen. Nu råkar Emelie vara lika insnöad på Djurgården som Tina är på HV så hon sa till Alva: "Säg Djurgården". Både Emelie och jag förväntade oss att hon skulle göra det, men till Emelies stora sorg över sin systers uppfostran, sa Alva bestämt: "NEJ!!! HV är det!"
Gissa om vi brast ut i skratt???"
Rimmande 2-åring?
I förrgår när vi var ute och gick sa Alva: "Mamma, jag ser en korumpa". "Jaaa", sa jag eftersom det enda jag såg var en svans som viftade, "det gör jag med!" "Mamma, jag ser koungar också". "Koungar" sa jag "heter det så? Vad heter de små kossorna?" "Kalvar" kom det blixtsnabbt från Alva. "Precis. Nu ser jag också kalvarna".
Bilden är från dagens Lovisa-promenad
Efter en liten stunds tystnad sa hon: "Dom heter nästan Alva! Bara jag är Alva!"
Jag blev helt paff! Jag hade inte haft en tanke på att ordet "kalvar" är likt hennes namn över huvud taget.. men det hade tydligen hon. SKA man förstå sånt när man är 2 år och 3 månader???
Dagens Alva 3/9-09
Telefonen ringde och jag svarade. Grannen hade råkat ringa fel nummer, men innan han kom på det hann han fråga efter sin son. Han insåg sedan vart han ringt, förklarade sig och la på.
Sitter och läser "Harry och hans hink med dinosaurier" för ungefär hundrade gången....
Precis som jag skulle ha gjort om någon vuxen var närvarande upplyste jag Alva om att det var Kenneth som hade ringt och att han frågade om Rasmus var här.
"Naschmusch!", sa hon förtjust (han är en av hennes favoritkillar). "Vi måste hämta honom. Med bilen!"
"Men det går inte" sa jag, "vi vet ju inte var han är!"
"JAG vet det", svarade Alva då och sprang mot trappan i hopp om att vi skulle ut och åka bil.... *
Vad svarar man på det???
* Not: Någon bilåkning blev det faktiskt inte.....
