Alvabloggen

Tidigare i veckan tipsade moster Ingela oss om att det är barnjympa för 2- och 3-åringar på söndagar. Hon gav mig ett telefonnummer som jag ringde på en gång och vi hade sådan tur att vi fick plats! Idag var det dags och jag hade ingen aning om ifall Alva skulle gilla det eller inte, men jag tänkte att vi skulle testa en gång och om hon inte tyckte om det behövde vi inte gå fler gånger. Det är gratis att pröva på (mycket uppskattat kan jag säga!).


Alva har ställt sig bredvid en mamma hon känner igen från dagis för att lyssna på frökens instruktioner (vilket hon gör med stort allvar!)

När vi kom dit hälsades hon glatt av dagiskompisen Victoria och de sprang och busade lite innan det blev dags att samlas. Vi satte oss i en ring på golvet och Alva grät och sa "Ja vill inte" så jag kände bara att nähä.. okej, det blir bara idag då! Men när hon såg att jag ändå satte mig i ringen sprang hon fram och satte sig i mitt knä. Hon vågade dock inte säga sitt namn och sin favoritfärg, men det vågade inte alla andra barn heller.


Vem sprang snabbast på uppvärmningen??? *ler*

Efter presentationen skulle vi springa när musiken spelade och samlas på ett speciellt ställe så fort den tog slut. Där fick vi instruktioner för hur vi skulle springa/hoppa under nästa musiksnutt osv. Först var Alva lite grinig, höll mig i handen och ville bara gå, men när jag gjorde såna ljud jag brukar göra när jag jagar henne började hon skratta och springa och sedan höll det goda humöret i sig hela timmen!


Man kan faktiskt klättra upp på plintar även om man är ganska liten.... tydligen...

Sedan skulle barnen springa över hela jympasalen och hämta saker (en gång skulle de hämta en vit sjal, en gång ett blått band, en gång en ärtpåse osv). Alva levde sig in med liv och lust och var snabbast nästan varje gång. OCH hon vågade springa utan mig!


När killen som balanserar bakom Alva kom in i rummet sa Alva "Oj, WOW" och pojkens mamma sa till mig att hålla min dotter ifrån hennes son *skrattar*

Sedan byggde vi hinderbanan och jag trodde knappt mina ögon. Skulle min lilla flicka klättra upp på plintar och hoppa ner? Skulle hon hänga i ringar, hoppa över hinder, åla genom tunnlar och gå balansgång på bommar? Ehh.. ja, det var meningen det! Första gången Alva skulle hoppa ner från plinten (upp kom hon utan att be om hjälp) ville hon hålla min hand, sedan hoppade hon ner själv resterande varv. Du skulle sett tempot hon höll.. jag blev svettig bara av att springa bredvid!

Det är såna här tillfällen jag önskar mig en bättre kamera. Mest för att kunna ta mer actionbilder utan att det ska bli suddigt och för att kunna ta bilder lite tätare, alltså fler bilder per sekund. Hur som helst var det en jätterolig timme som avslutades med avslappning och frukt som arrangörerna bjöd på. Precis innan vi skulle gå kom Veronica och Lovisa som vi hade tipsat under gårdagens promenad. Eftersom Lovisa är 4 år fick hon gå i en "större" jympagrupp, men vi hann prata lite och Alva tyckte att det var minst lika roligt och spännande som allt annat hon fick pröva på!