Alvabloggen

Igår var vi på jympa igen och det var jättekul den första halvtimmen. Sedan blev Alva lite kinkig. Jag tror att det berodde på att det var två stora tjejer där (5-6 år skulle jag tro) och de var ju mycket snabbare i hinderbanan, behövde mindre hjälp och hoppade högt över allt som de små barnen fick kravla sig över. Hon var ju så stolt förra gången över allt hon klarade av! När jag lite motvilligt tog fram nappen ur gömstället i min väska klarade hon av att fortsätta springa runt.


Så här trött var Alva när det blev dags för avslappning

När det var dags för avslappning sa Alva till mig: "Vill ha äppel...". Hon kom ihåg, och uppskattade alltså, fruktstunden. När jag sa att man får frukt efter att man vilat var det inga problem för henne att sitta/ligga och mysa på sin lilla matta innan hon fick hämta sin bananbit.

Hela dagen igår var vi hundvakter åt Bellman eftersom hans matte var på bokmässan i Göteborg (hon var snäll och gick förbi Alvas bokklubb och hämtade ut en bok åt henne där - jättekul tyckte Alva!!) så vi var ute och gick med båda hundarna tre gånger. Däremellan var det fullt upp eftersom alla ville leka med alla (Alva, Pepsi och Bellman)!


Alva har kastat upp Pepsis leksaksrep i luften... båda tittar koncentrerat på det....

Efter dagis idag har vi myst och varit ute med Pepsi. Det blåste mycket, men var annars jättemysigt höstväder. Vi skulle kolla hur många olika färger det fanns på löven som ramlat ner från träden och vi hittade en massa olika färger. Alva hittade till och med (efter vad hon sa) några som var lila *skrattar* Självklart ville jag även passa på att ta några höstbilder, men det är inte så lätt när min käraste fotomodell inte längre tycker att det är speciellt roligt att bli fotad....


Man får passa på att fota när hon kollar på annat - här lyckas jag medan en motorcykel kör förbi

Livet lunkar på i ganska lugnt tempo här. Mycket tid utomhus, mycket bokläsning, mycket byggande med tågbana, mycket kurragömma- och jagalekar - både ute och inne. Och just det ja, vad hon än ska göra inomhus så tar hon sin trehjuling. Man kan ju inte gå när man har en så fin cykel. Så det är rätt livat här, även att vi mest bara är tillsammans största delen av tiden. Att var arbetslös är inte det roligaste, för man tappar mycket både i självkänsla och ekonomi så man blir mer begränsad, men samtidigt är det den bästa present jag kunnat få att jag får tillbringa så mycket tid med Alva (och Pepsi)!


Alva ser rätt nöjd ut hon med. Det är så mysigt, för nu säger hon till mig varje dag att hon älskar mig.. och visar med utsträckta armar hur mycket.. Hmm.. visserligen har hon lärt sig det av mig eftersom jag säger så om henne.. men det värmer otroligt ändå!