En sån glad tjej!

Jag måste ha världens gladaste och gulligaste barn!! Alva är nästan alltid glad, pigg och busig och så otroligt lätt att ha att göra med eftersom hon kan prata så mycket att man kan diskutera med henne och även få HENNES åsikter eller tankar kring en sak.

I lekparken
Min gladis i lekparken

Växer gör hon också så det knakar och nu har vi just köpt in alla ytterkläder och skor/stövlar för våren. Här kommer några bilder på hur hon trivs i samhället vi bor i nu:

På väg från dagis
Alva på väg hem från dagis

Går balansgång
Alva går balansgång

När vi gick till lekparken en dag så satt två pojkar, 4-5 år gamla skulle jag tro, vid ett hus, och grävde i snön. "Hej Alva" ropade de när vi gick förbi. "Hej" ropade Alva tillbaka. "Vem var det?" frågade jag. "Det var mina killar" sa Alva då *ler*.

En timme senare gick vi förbi pojkarnas hus och de var ute fortfarande ute och grävde. Pappan var också där och han kom fram och pratade med mig. Jag har ingen aning om vem han är, men han visste såklart vem jag är. Alla vet ju vem nykomlingen är.

Jag tycker det är superhärligt med den sammanhållning det verkar vara här i samhället och jag tror att Alva också tycker om det.. hon verkade lite stolt när killarna ropade på henne och hon fick visa mig att hon kände dem!!

Glader
Vi gungar gungbräda ihop, Alva och jag

Sedan måste jag nog nämna en dag när vi skulle ha lite fruktstund. Jag sa till Alva att "Nu är det mellisdags". Jag sa att vi skulle äta yoghurt och frukt och att jag själv var sugen på banan. "Du få inte äta kanan idag. Du får kanan imorgon. Du är sugen päjon" sa hon då.

Är jag sugen på päron frågade jag? Ja-a, svarade hon, tvärsäker på sin sak. Är du också sugen på päron, frågade jag.

"Näe.. jag vill ha chips!"

Jag tror att jag måste gå igenom kostcirkeln... jag kommer nämligen inte riktigt ihåg vilken frukt det är som heter "chips" ;)


PS. Tack farmor och farfar för det fina regnstället. DS.


Kompis sov över

Förra helgen hade Alva för första gången en kompis som sov över. Det var Lovisa, som hon träffar nästan varje helg, som sov här. Tjejerna tyckte att det var jättekul - men sova i prinsesstältet som de hade bestämt i förväg blev det inget av. Jag fick ha dem båda två i min säng hela natten. MEN.. efter en massa tisslande och tasslande, viskande och fnissande somnade de till slut. Huvudsaken är att de hade kul - och det hade de!

I prinsesstältet
Stora tjejer som ska sova över ihop :)

Snödroppar

Nu börjar man ana vad som kan finnas i vår trädgård. Närmast fönstren vid vårt vardagsrum finns nämligen både snödroppar och krokus. Har vi märkt! Vi har nämligen plockat snödroppar och satt i en äggkopp på köksbordet.


Alva kollar på de första snödropparna

Snödroppar


Förra veckan

Vattkoppsveckan passerade faktiskt riktigt enkelt för oss jämfört med hur en del andra på dagis fick det. En del har kräkts i flera dagar och haft feber under hela sjukdomstiden. Alva mådde relativt bra efter de 2-3 första dagarna!!


Alva med sina vattkoppor

Vädret var strålande fint nästan hela veckan och vi spenderade en hel del tid ute i trädgården eftersom Alva var så pigg. Redan på onsdagen ville hon gå till dagis, men hon fick vackert stanna hemma hela veckan - precis som mamman.


Pigg - trots prickar

Inte så snälla vattkoppor

På förmiddagen tyckte jag att Alvas vattkoppor var rätt så lindriga och på henne själv märktes ingenting alls förutom att man SÅG utslagen i ansiktet.

Efter några timmar började de klia och hon har lite lätt feber. Det är mycket gråt här hemma nu och bärande och kramande. Min stora lilla tjej har verkligen blivit liten igen och vill ha mamma nära hela tiden. Just nu ligger hon bredvid mig och äter en Piggelin och ser på Byggare Bob.

Antalet koppor har ökat lavinartat. Nu har hon utslag i öronen, runt ögonen (usch!!) och några riktigt stora i hårbottnen. Allihop kliar jättemycket. På ryggen, magen, rumpan och benen har hon koppor i olika stadier. En del är vätskefyllda och några få har redan spruckit. Jag kom inte ihåg att utvecklingen gick så snabbt när jag själv hade det. Fast det är i och för sig 30 år sedan... så det kan vara därför jag inte minns så tydligt...

Det är jobbigt när ens barn inte mår bra... speciellt en sån här gång när man faktiskt inte KAN ta bort det som är jobbigt/gör ont. *suckar djupt*. Det kommer nog att bli en lång vecka.. för dagis och jobb blir det nog inget av på ett litet tag....

PS. I förrgår fick jag förlängt på mitt jobb fram till midsommar. Rätt skönt att det redan är klart.... DS.

RSS 2.0