Alvabloggen

Är det egentligen slutet av september eller början av augusti? Idag har man trott att det fortfarande var sommar, för solen har skinit och det har varit härligt varmt ute. Klockan 10 när Lovisa, Veronica och Micko kom var det inte riktigt varmt än, men vi gav oss rejält påklädda iväg ner mot sjön vi var vid förra helgen, förutom att vi idag gjorde en extra sväng ner till en å.


Lovisa och Alva har gömt sig och undrar om Veronica kommer att hitta dem....

Både tjejerna och hundarna var otroligt duktiga, glada och lydiga (hmm... välj själv vilket som gällde för barn och vilket som gällde hundar). Vi gick längs en smal skogsstig omgiven av mossig skog där vi lekte kurragömma, smakade på harsyra, hittade en massa svampar och nerfallna träd att hoppa över och balanserade på en hal, spännannde bro över en å.


Här skrattar de gott åt Pepsi som plumsade rakt ner i ån.... och åt Micko som ramlade ner i ett hål i bron - två gånger till och med i samma hål!

Vi vände sedan tillbaka till vagnarna och gick mot sjön. Hundarna blev yrare och ivrigare ju närmare vattnet vi kom och när vi var framme vid "vårt" ställe var de helt upp i varv av lycka. De visste såklart att de skulle få simma. Barnen var också glada att vi var framme för de var hungriga. Eh.. det var vi vuxna med faktiskt, för det tog lite längre tid än beräknat att komma dit när vi tog den lilla omvägen.


Hmmm... jag tror jag missade något kul här.....

Efter några youghurtburkar, kokta ägg, mackor och gifflar var alla mätta och nöjda och vi kastade pinnar till hundarna, balanserade på stenar och bara njöt av att känna den varma solen i ansiktet. Tiden vi tillbringade vid vattnet kändes nästan som att vara på semester. Varmt, härligt, glatt, avslappnat och ingen som helst stress över huvud taget.


Alva balanserar på hala stenar - JAG KAN SJÄLV sa hon.....

Till slut lyckades vi slita oss och börja dra oss hemåt igen. Till min stora förvåning och glädje var det Lovisa som sa att vi måste stanna i jakttornet och klättra *ler* så natur-indoktrineringen börjar fungera! Både barn och hundar uppskattade stunden på hygget lika mycket som tiden vid sjön.


Bus-Alva äter gifflar vid sjön

Efter klättrande i jakttornet, kiosklekande under tornet, springande och jagande, klättrande och hoppande från stenar och stubbar och till och med ett blöjbyte, gick vi den sista biten hem till oss. Klockan var då nästan två, så vi hade varit ute i närapå fyra timmar. Vi gick kanske inte så långt, men hundarna sprang lösa och barnen fick gå, springa och kolla på vad de hade lust med som vi passerade så jag tror att alla var nöjda. Jag var det i alla fall - det var en av mina mest avslappnade dagar på väldigt länge och jag njöt i fulla drag av våra utetimmar.


Hmmm.. det hjälper nog inte med bättre kamera (som jag önskar mig ibland) om den som håller i kameran inte lyckas få med alla... stackars Pepsi hamnade ju halvvägs utanför bilden...