Alvabloggen

Åh, nu känner jag att sommaren snart är här - vi har nämligen gjort en riktig utflykt då vi tog med oss en massa gott att äta. Redan klockan 10 parkerade vi vår bil vid Skuruhatt utanför Eksjö och våra vänner Veronica, Lovisa och hunden Micko parkerade precis bredvid oss. Vid parkeringen var det snö, men innan vi kom upp till toppen var det barmark. Lovisas spontana kommentar när vi kom upp till toppen var: "Vi kan se hela världen här!!" :)


Micko och tjejerna på väg upp mot toppen

Visserligen är det enligt vägskylten bara 600 meter upp till toppen, men det hindrade inte OSS från att öppna våra ryggsäckar och plocka fram en massa gott direkt när vi kom upp till toppen. Pastasallad, yoghurt, mackor, frukt.. ja, det fanns en massa gott.


Alva går balansgång på bänken - Pepsi inspekterar fikaväskorna


Fikadags - en av höjdpunkterna :)


Naturlig lekpark - där barnen får använda sin EGEN fantasi :)

Efter fikapausen fortsatte vi på Höglandsleden en liten bit. Vi hittade en massa spännande saker att se på. Älgbajs. Fjärilar som flög omkring. Blåbärsris som började få blad. Och världens allra största sten ;) Vi undersökte noga om det fanns någon väg upp på den, men vi hittade tyvärr ingen.


Tjejerna är på väg fram mot jättestenen


Alla hjälps åt med att leta efter en väg upp på stenen...

När vi hade gått ytterligare en bit valde vi att vända tillbaka upp till toppen igen. Vägen var bitvis väldigt brant, men tjejerna klarade av det utan några som helst problem.


På en del ställen fick man gå väldigt försiktigt, och på väg upp fick man nästan krypa


Typ så här....


Gullungarna!

När vi kom tillbaka till toppen där vi hade våra väskor åt vi lite mera sallad och tjejerna fick lite kex och saft också. Vi gjorde en liten upptäcktsfärd och gick och kikade nerför branten mot Skurugata. Och tjejerna lekte och sprang en massa. Till slut sa Veronica förvånat: "Det kommer hästar!". Och det gjorde det! Två ryttare kom ridande upp och satt av för att njuta av utsikten. Veronica tog med tjejerna fram och deras lycka var total när det faktiskt fick klappa hästarna!


Ett extra energiintag...


Alva fick klappa hästarna!!!!

Vi packade ihop våra saker och lät ryttarna få njuta av platsen i lugn och ro. När vi kom ner till bilarna hade vi varit där i.... TRE TIMMAR!! Solen sken hela tiden och vi fick en underbar utflykt. När vi kom hem sa Alva att hon ville åka till "Skujuhatt imojjon mä". :)