Bloggen är INTE nerlagd!
Dagsfärsk bild - Alva med nyklippt lugg
Lovisa-lek
Båda tjejerna på snowracern
Direkt när vi kom hem till oss drog jag med mig tjejerna ut. De fick åka snowracer, DRA snowracer, göra snöänglar, hoppa i snön, klättra på stenar och åka rutschkana. När vi kom in blev det lite lunch och en massa lek med Alvas julklappar. Efter tre timmar var båda tjejerna så trötta att de knappt orkade säga hejdå till varandra...
Två glada tjejer som har jättekul ihop!
Systerdagar
Tillverkning av snöänglar
Färdig snöängel
Går på (tidigare) helt orörd snö
Systrarna
Hoppar tillsammans ner från stenmuren
Tacos är jättegott!
Alva dansar för oss!
Mamman har även fått träffa honom som hon mötte på dansen på juldagen och... det har fått hennes ögon att glittra och munnen att dras upp i ett ständigt leende.
Marsipan- och godispyssel
Marsipan och mozartkulor stod på schemat. Från början var alla engagerade, men snart gav Alva upp. Hon ville hellre leka! Efter en stund gjorde både jag och Ingela det med (gav upp) - för Vincent som satt i hennes knä envisades med att förstöra alla figurer vi försökte göra.
Tina med en liten julhare
Johan fick ansvara för chokladsmältningen och chokladdekorationerna. En del godis blev väldigt fint, men det mesta var inte så avancerat. Men.. vi gör det inte för att vinna pris i någon tävling utan för att träffas, göra något ihop och låta barnen få pröva på.
Byta julklapp med Lovisa
Klockan 10 var vi bjudna hem till Veronica och Lovisa på lite julfika. Barnen lekte, vi fikade och så fick tjejerna byta julklappar med varandra.
Lovisa verkar nöjd med spelet hon fick av Alva
Alva fick leklera och en liten tillhörande "verkstad" och Lovisa fick ett spel. Självklart provspelade vi spelet och det gav oss många skratt. Jag lovade Veronica att inte lägga ut bildbevis från spelet.. så jag får nöja mig med mina inre minnesbilder *ler* Tack och lov lyckades jag få Alva att låta bli att öppna sin kartong innan vi kom hem.
Kolla så snygga de här coolingarna är då...
Nu sitter jag och tar det lugnt en stund och laddar inför nästa lilla tur då vi ska iväg på julpyssel hos moster Ingela. Jag hör Alva inifrån hennes rum där hon sitter och sjunger. Nu är det en hemmagjord sång om julklappar. Innan var det Tipp-tapp och innan det "En sockerbagare här bor i staden". *ler* Jag har verkligen julstämning nu!!!
Dagarna före jul
Söndag 20:e december - Improviserad släktträff
I söndags hade jag tänkt att jag och Alva skulle åka till Morfar eftersom vi inte hade träffat honom sedan han åkte på sin månadslånga utlandsresa. Vi ringde och kollade om det passade och han hade inget speciellt för sig. Vi tog med lite hembakt fika som vi bjöd på. När vi hade fikat hade vi tänkt gå ut en sväng i skogen, men då ringde Robert och sa att han och Jessica också var på väg, så vi väntade en kvart med att gå ut.
Alva blev jätteglad när favoritmorbrorn kom och hon höll ett bra tempo med att hänga med övriga i all snön ute i skogen, men ibland fick jag bära henne.
Under vår lunchpromenad kom vi fram till ett stort förrådshus, mitt inne i skogen. Morfar försvann in där i en minut och sedan kom han ut med en mintgrön snow racer som jag kände igen från när mina yngsta syskon var små. Den fick Alva hoppa upp på.
Morbror Robert drar Alva på snowracern
Att åka pulka älskar hon, och hon var så ledsen igår för att hennes hade spruckit och vi konstaterade att vi snart måste köpa en ny, och att åka på ett så häftigt fordon tyckte hon var jättespännande. Hon gillade verkligen att styra med ratten, testade bromsarna, gjorde konster så att hon ibland satt bakochfram och ibland låg ner som en liten säl.
När vi kom tillbaka till morfars hus öppnade han min bagagelucka och stoppade in snowracern. Gissa om Alva blev lycklig över sin fina julklapp!
20:e december - Moster Josse hälsar på
På eftermiddagen kom moster Josse över och hälsade på någon timme. Hon insåg att det var så längesedan hon hade träffat Alva så hon ville komma och vare med henne en stund.
Själv passade jag på att gå ut en sväng med Pepsi i lugn och ro medan Alva lekte med Josse. När jag kom in visade de mig hur fint de hade byggt med Duplot. När vi hade plockat upp allt (en hel back) var det dags att lägga pussel istället tyckte Alva. Och hennes ord är vår lag - i alla fall så länge vi har lekstund.
Alva och moster Josse pusslar
Efter att vi hade lagt 5 olika pussel belönade vi oss själva med en liten glasstund i soffan. Mysigt att få träffas så här lite helt apropå - totalt oplanerat!
21:a december - Att använda sin veckopeng
I förrgår åkte jag och Alva till ÖoB på (om)väg hem från dagis. Jag kunde åkt själv i lugn och ro, men eftersom jag vet att hon tycker att det är så roligt och spännande så väntade jag tills hon var med.
När vi var där gick vi såklart förbi leksakshyllorna med och då såg Alva något. En ganska stor förpackning träjärnväg från Brio. "DEN vill jag ha" sa hon. Då får du betala med dina veckopengar sa jag, och det kommer inte att bli några pengar kvar efteråt. Hon blev inte ett dugg ledsen över att jag tog alla hennes pengar (jag sparade bara 9 kr). "Jag kan spara nya pengar" sa hon.
Alva leker med sin träjärnväg nästan varje dag - och nu blev den jättelång!
Det första vi gjorde när vi kom hem var såklart att bygga ihop den nya järnvägen med den gamla och den blev både lång och kul att köra på. Så nu har Alva gjort sitt första inköp för veckopengarna om man bortser från de helger hon har köpt godis.
Snygga Pepsi under hennes och min superkalla 9 km-promenad
22:a december - Dags att klä granen
Igår kom morfar med en fin julgran till oss.
Alva klär granen
Det är otroligt roligt och enklt att klä gran som ensam vuxen med en glad 2-åring. Alvas energi och glädje är så otroligt smittande att man inte kan låta bli att ha kul. Mitt enda problem var att hon nästan var lite för snabb och att hon hängde nästan allt pynt på samma ställe så att grenarna hängde ner mot golvet. Men när jag visade henne det och sa att det var bättre att hitta NYA grenar för varje sak tyckte hon att det var spännande att leta efter tomma grenar.
Granen (mobilbild)
Nu när granen är klädd har jag verkligen fått julstämning på riktigt och en ro har sänkt sig över vårt hem. Det känns otroligt skönt - nu kan julen börja och vi ska bara ha mysigt ihop!
Eftersom det gick så snabbt att klä granen hade vi tid över på kvällen, så då tänkte jag att vi kunde göra lite julkola. Ända sedan jag vara liten har mitt favoritjulgodis varit något som min mamma kallar för "Lättfixad kola". Den är verkligen enkel att göra och den behöver bara koka i fem minuter, så det är det perfekta godiset att fixa när ett barn ska hjälpa till.
Egentligen ska man hälla ut kolan på en långpanna och skära eller klippa i bitar när den stelnat, men för att Alva också skulle ha något att göra valde jag att istället hälla kolan i ischokladformar.
Alva hjälper till att ställa ut formarna
Formarna fick Alva plocka ut och ställa upp fint i en form medan jag höll på att röra i kolakastrullen. Jätteduktig var hon, så när det var dags att hälla upp stod de fint uppställda sida vid sida. Några var inte exakt runda, men vad spelar det för roll?
Tyvärr tyckte hon inte om smaken. Men men.. det blir ju fler till mig...
Julpyssel med mormor
Här är kransen nästan klar
Så här fin blev kransen på vår dörr!
Sedan hade hon dessutom varit på en handelsträdgård och köpt en del blommor som hon hade tänkt göra en julgrupp till oss av. Det slutade med att det blev två jättefina grupper som vi fick ta med oss hem.
Uppackning ur blompåsarna
Även till blommorna fick Alva leta bland Mormors alla juldekorationer och välja dem hon tyckte bäst om. Efter lite fika åkte vi hem igen fullastade med kassar!
PS. Har du missat dagens första inlägg bör du kolla på det.. i alla fall om du vill se glada, härliga vinterbilder! DS.
Underbar vinterdag
Det är nästan roligare att dra pulkan än att åka på den
Vi gick längs en liten grusväg tills vi kom till ett hygge. Där svängde vi ner mot en äng som ligger några hunder meter från vägen. Där busade och lekte vi. Alva klättrade på stubbar och stenar, hoppade, sprang, kröp runt i snön, kastade snö och försökte fånga och en massa andra härligt bus.
Alva springer jättesnabbt!
Alva hoppar från en av stenarna hon och Lovisa brukade leka på i somras
Pepsi nöjde sig med att hämta frisbeen som jag kastade om och om igen. Efter ungefär en timme var vi hemma igen, glada och nöjda.
Så här pigg är vår underbara Pepsi nu. Man kan inte tro att hon var så illa däran för bara två veckor sedan!
PS. Efter att jag hade glömt den i bilen i tretton graders kyla inatt var jag rädd att jag hade förstört min kära kamera totalt. Gissa om jag blev lycklig när jag upptäckte att kameran både gick igång och fungerade precis som vanligt efter en batteriladdning och ett sakta uppvärmande inomhus före vår promenad!! DS.
Var är Alva?? Jo bakom all snö som hon kastade på mig! Vid ett tillfälle stoppade hon snön INNAN för min jacka.. men då fick jag säga ifrån...
Så här kul är det när mamma får snö på sig!!!!
Min pepparkaksflicka
I förrgår när jag hämtade Alva från dagis var jag extra påpälsad, för då skulle vi iväg och åka pulka med kusinerna Oliva och Vincent. Ja, moster Ingela var också med. Det blev inte mer än en halvtimme, men barnen hade otroligt kul. På dagis hade Alva fått baka pepparkakor.
Min pepparkaksflicka
Igår var det julfest på Alvas dagis. De åt jullunch, dansade runt granen, sjöng en massa julsånger och hade allmänt julmys. Dessutom fick de med sig julpyntet hem som de gjort de senaste veckorna (mammas hjärta smälte när hon såg så fint hon gjort!!!!). Pepparkakorna som de bakade dagen innan fick hon också med sig hem.
I påsen finns Alvas egenhändigt gjorda pepparkakor
Egentligen hade jag inte tänkt att vi skulle ha något julpyssel hemma eftersom det var en extra spännande dag på dagis, men när jag såg hennes fina cellofanpåse med egna pepparkakor fick jag en idé.
Alva "målar" kristyr på sina pepparkakor
Jag tog fram en tub med rosa kristyr som jag köpte för ett tag sedan och så fick hon måla sina egna pepparkakor. Jättekul tyckte hon att det var, så då fick vi ändå göra något kul och spännande ihop.
Pepparkakorna var både fina och goda (mamma och Alva hjälptes åt med den närmaste pepparkakan, övriga dekorerade hon själv)
Väldoftande julpyssel
Tack och lov så var det en jätteglad och pigg liten tjej som vaknade efter en och en halv timme och tyckte att det var väldigt spännande att få göra något ihop med Mamman.
Man kan snurra den mamma!
Vi tog varsin apelsin och jag knöt fina röda band runt dem. Sedan satte jag i hela kryddnejlikor som Alva fick hjälpa till att putta in, men hon tyckte att det gjorde ont så hon nöjde sig med att hålla i apelsinen och låta mig trycka efter en stund. Både apelsin och kryddnejlika är dofter som verkligen sätter sig i huden så vi luktade supergott båda två hela kvällen igår.
När vi hängde upp apelsinerna, en i köksdörren och en i dörren till Alvas rum var hon helt upp i varv och tyckte att det blev jättefint!
En av de färdiga apelsinerna
Jag gissar att de fick höra talas om vårt pysslande på dagis idag - pepparkakshuset hade hon i alla fall berättat om! Idag har jag njutit av de goda dofterna varje gång jag passerat dörrarna där apelsinerna hänger!
Vårt eget pepparkakshus
Alva fixar taket
I vuxen ålder har jag inte haft någon längtan efter att ha ett pepparkakshus, men nu när Alva är så pass stor känner jag att jag måste ta mitt ansvar och låta henne bekanta sig med jultraditionerna. Jag har inte gått så långt att jag bakar huset själv, utan jag har köpt färdiga plattor på ICA.
På utsidan av kartongen är det en bild på ett färdigt hus. På taket har de "garnerat" med nonstop-godis. När Alva såg det sa hon vördnadsfullt: "Oj, fina stenar på sitt tak". *skrattar* Tur hon sa det så jag kom ihåg att köpa takteglet med :).
Lutar sig tillbaka och beundrar sitt verk - hon ser rätt nöjd ut, eller hur?
Min plan var att vi skulle ha gjort i ordning vårt pepparkakshus under helgen, men det blev aldrig av eftersom många andra saker tog längre tid än jag hade planerat. Igår efter dagis däremot hade vi inget annat som störde så då tog vi fram bitarna till pepparkakshuset, strösocker att smälta till "lim", florsocker, ägg och ättiksprit till kristyren. Och påsen med nonstop såklart till taket. Ett litet missöde skedde när Alva tog ut husdelarna ur kartongen, så det första vi fick göra var att limma ihop en takbit som gått i två delar.
Nu måste jag säga att huset nog är det fulaste pepparkakshus man någon skådat, men Alva och jag gjorde det ihop och vi hade KUL!
I början av husbyggandet
Hon var så stolt när hon fick hjälpa till med allt och jag såg på hennes tindrande ögon att hon tyckte att huset var jättefint. Och det är ju ändå huvudsaken!!
Vilken lekkväll!
Två små busiga tjejer
Tågbanan byggdes ihop och kördes med, Play Doh-leran utforskades (jättekul att se att de hittade en massa OLIKA sätt att använda den på), pärlplattor fixades, dockor blev påklädda och omkringburna/körda, pussel blev pusslade, böcker lästa och tjejer jagade runt i lägenheten. Lite fika gick också ner.
Alva bygger stenar och plattar ut (senare även snögubbar), Veronica gör "ormar" och Lovisa blandar fina färger med varandra..
Trots att båda tjejerna var superträtta protesterade de högljutt när mammorna informerade om att lekstunden var slut. Men jag garanterar att de hade en superkul kväll!
Veckan som gått
I morse när det var dags att plocka fram dagens kläder åt Alva ur hennes garderob blev hon väldigt upprörd över klänningen jag valde. En lila med ett rosa monster på. Den brukar hon gilla i vanliga fall, men idag sträckte hon sig istället fram mot tomteklänningen och sa: "Den ska jag ha".
Söt tomte på morgonkvisten :)
Jag tog fram tomteklänning och tomteluva (och de kläder jag själv hade bestämt att hon skulle ha idag) och lät henne gå omkring i tomtekläderna en stund. Precis som jag hade misstänkt så var det inte lika kul att ha dem när hon inte fick något motstånd. Efter en liten stund ville hon ta av sig dem igen och ha på sig vanliga kläder.
Men söt var hon i alla fall.. och jag fick en liten försmak av hur det kan se ut en stund på julafton :)
Så här fint har Pepsis öga läkt - det kunde jag inte tro för en vecka sedan!
På eftermiddagen fick jag fin hjälp när vi skulle laga pannkaka. Det är så kul när Alva vill hjälpa till!
Alva vispar pannkakssmet
Luciakväll - 9/12
Förra året var jag och Alva och tittade på scouternas luciatåg tillsammans med två av Alvas mostrar, kusin Olivia och mormor. Det var jättemysigt att åka tillsammans på det sättet och jag hade gärna gjort det igen, men tyvärr passade det inte in i mostrarnas scheman.
Mormor däremot är ledare i scouterna så hon var självklart där. Alva som ju är 2,5 år kom inte ihåg så mycket från förra året, men hon visste att lucian ska ha vit klänning och ljus. Det var underbart att se hennes förtjusning och förtrollning när barnen kom in och sjöng.
Sött litet luciatåg
Efter att de stora (hmm de äldsta var nog 12 år) barnen hade haft sitt luciatåg kom de mindre och de klämde i med liv och lust i "Blinka lilla stjärna" och de fick hjälp från publiken - i alla fall så sjöng Alva med av hjärtans lust.
Det avslutades såklart med lussefika och lite lotterier. Alva ville se fler lucior sa hon när vi satt i bilen på väg hem. Vilken tur att det är några dagar kvar till "riktiga" lucia - då har hon ju chansen att få sin önskan uppfylld!
Provning inför dagislucian 10/12
Imorgon är det luciafirande på Alvas dagis och det är ju hennes första år på dagis, så det är väldigt spännande. Både för henne och för mig. Tyvärr har de inget luciatåg på den lilla avdelningen, alltså barn upp till tre år. Fast fröknarna har hela veckan uppmanat oss att gärna låta barnen komma utklädda till lucia eller tomte.
Efter att vi hade ätit middag och tagit en promenad med Pepsi tog jag fram både luciaklänningen och tomteklänningen och så fick hon prova hur de satt. Luciaklänningen är lite lång, men det går ju att justera med glitter eller luciaband. Tomteklänningen satt helt perfekt.
Luciaklänningsprovning igår kväll - glittret åkte av efter 30 sekunder (och ja, jag vet att klänningen är bak-och-fram)
Just nu är vi eniga om att det blir tomteklänning på dagis imorgon och luciaklänning på moster Tinas kalas på söndag. Frågan är om vi är lika eniga klockan 6:30 imorgon.. ;)
Tomteflicka på dagis 11/12
Tomteflicka på väg till dagis får hejdåpuss från Pepsi
När jag skulle hämta Alva på dagis idag stannade jag kvar en liten stund eftersom föräldrarna bjöds på luciaglögg. Visserligen dricker jag inte glögg, men jag var där en stund ändå för att Alva skulle få visa upp SIN mamma precis som många av de andra stolt visade sina mammor eller pappor för sina kompisar.
Alvas glitterängel som fortfarande hänger på dagis - hon och fröken Anette hjälptes åt med den
Det var så mysigt att de de små tomtenissarna (det var faktiskt inte en enda luciatjej på den här småbarnsavdelningen) och deras julpynt som de hade gjort. Alva hade gjort en jättefin glitterängel som hängde i fönstret. Den ska hon få ta hem lagom till jul så vi kan hänga den här hemma.
Vi på dagis idag - mitt ansikte ser lite snett ut eftersom jag dragit ut en tand och bedövningen fortfarande satt i litegrann
Mysigast av allt var att Alva ville sitta i mitt knä och verkade så stolt och glad över att jag var där!! Tala om att det värmde!
Gladaste kusinen - Vincent
Efter det åkte vi hem till moster Ingela där Alva fick leka lite med Vincent och så fikade vi lite. Kusin Olivia sov tyvärr så vi stannade inte så länge.
Finaste pärlplattan
Igår skulle Lovisa och Veronica komma och hälsa på. Vi brukar ju träffas en gång varje helg, men förra helgen blev det förhinder så nu var längtan större än vanligt. Klockan 10 skulle de komma och 9:20 fick jag SMS från Veronica om att de tyvärr inte kunde komma. Lovisa hade kräkts under natten, så de kom (tack och lov) inte hit.
Alva blev lite ledsen, men så fort Lovisa mår bättre ska vi mammor försöka boka in en kväll under den här veckan istället så att tjejerna får leka med varandra. Det är aldrig kul att behöva ställa in saker man har pratat om/sett fram emot/lovat, men man kan ju inte styra över allt!
Titta vilken fin drak-pärlplatta! Alva har gjort den nästan själv. Jag gjorde bara de mörkblåa "taggarna" på ryggen och första varvet på blommen på magen.
Eftersom den planerade lekstunden inte blev av var jag tvungen att hitta på något annat roligt åt henne. När jag föreslog att vi skulle bygga pärlplattor ihop blev Alva eld och lågor och sprang raka spåret till pysselskåpet och hämtade både pärlplattor och glassburken som är full med pärlor (så ivrigt att hon öppnade skåpsdörren och fick hörnet rakt i pannan - med en färgglad bula som följd).
Gårdagens projekt blev att göra en pärlplatta i form av en drake. Tidigare har hon satt dit färgerna lite på måfå, men när jag gjorde en enfärgad ring runt en ensam pärla sa hon direkt: "Blomma. Jag vill också göra blomma" och så byggde hon på några varv utanpå det. När hon ändå var igång kom hon på att ena benet kunde vara grönt.. för det var ett träd sa hon.
När hela pärlplattan var klar var hon så nöjd och stolt att jag skyndade mig att ta fram strykjärnet så att hon kunde få ha kvar draken PRECIS så som den såg ut just då! Kul att ha kvar sedan!
Under gårdagen sjöng jag också "Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp" ett oändligt antal gånger på begäran, liksom alla andra små julvisor jag kom ihåg..
Julmarknad och helgmys
Idag var det ingen elak ringsignal som väckte oss, utan vi fick vakna av oss själva i vår egen takt. När både Alva och jag var nöjda med morgonmysandet i sängen sa jag till henne att gå och kolla i sin julstrumpa. I den får hon en liten present varje helg fram till jul.
Nyfiket sprang hon iväg och ropade snart: "Mamma, det är tågbana". Jag hade köpt en liten förpackning som innehöll en järnvägskorsning med bommar, en rak bit och två skyltar. "Bygga tågbana mamma?" frågade hon. Självklart var jag med och lekte!
Ungefär en halvtimme satt vi på golvet och byggde bana, körde varsitt tåg, hittade på små låtsashistorier om alla djuren, träden och så vidare som hon har till banan. Tala om supermysig start på dagen!
Tågbanekörning på morgonkvisten
Mormor hade tipsat om en julmarknad i Eksjö och jag tänkte att det kunde vara trevligt att åka på en sådan. För min inre syn såg jag en lite gammaldags marknad med lite stånd på torget och hur vi kunde strosa runt där i lugn och ro. Så var det inte i verkligheten!
I den pyttelilla gulliga staden Eksjö var det total invasion och i muséet där den största delen av marknaden hölls var det montrar i stora lokaler på fyra våningar. Man blev helt yr av allt som fanns till salu. Det var hemslöjd i alla de former: stickade plagg, tennslöjd, silversmycken, vackra träföremål, kläder, förkläden, leksaker, honung, vaxljus, fårskinn, ulltofflor, goda korvar, marsipan, målade stenar, tomtar och änglar i alla möjliga former och material.
Alva ville kolla på allt och känna på allt och ville hela tiden "gå vidare" som hon säger, så det var allt annat än lugnt och avkopplande. *skrattar* Mormor var också med och förmanade ofta att inte röra de ömtåliga varorna. Vid ett tillfälle gick Alva fram till en hjärtkkudde som hängde på vägen och sa: "Den få ja kanfe röra jalla fall!" och passade på att klappa den innan någon sa ifrån :)
Men mysigt i alla fall att se så mycket fina saker. För en liten stund glömde jag bort att det var julstämning á la duggregn som gällde utomhus...
Morgonglader
På julmarknaden var det inte mycket som kunde behålla Alva uppmärksamhet mer än några sekunder. Undantagen var de orkestrar som spelade på lite olika ställen i stan. Det var Frälsningsarmén på ett ställe, en dragspelsorkester på ett annat ställe (där höll vi på att bli fast för Alva diggade loss totalt till de dansanta tonerna), en blåsorkester på ett annat ställe.
När vi passerade torget blev det tvärstopp och Alva tittade med stora ögon på orkestern som just skulle börja spela. Det var en ganska stor grupp iförda tomteluvor. Ålder? Ja, de var ca 9-10 år. De framförde den ena sången efter den andra på sina instrument, inte alltid i takt med varandra och inte alltid så välljudande, men Alva njöt i fulla drag och satt och gungade i takt i sin vagn.
Till slut fick jag henne med mig och lyckan blev total när vi mötte ett långt tåg med ridande husarerer mitt på gatan och sedan två hästar som drog ett tomt remmalag upp mot torget.
Efter alla de spännande sakerna var hon helt utmattad och nöjde sig med att följa med mig till bilen.
PS. Kameran var tyvärr kvar hemma medan vi var på marknad :( DS.
Pepsi blev hundbiten!
Därför började vi med att ta med båda på en promenad så att de skulle bli lugna och allt gick bra - precis som det gjorde i tre dygn förra veckan. När vi skulle gå uppför trappan mot min ytterdörr gick pappas hund först och Pepsi protesterade genom att morra (en gäst ska inte gå FÖRST - det ska jag och Alva, sedan min hund och sist gästen). Busan vände sig då om direkt och tryckte ner Pepsi på marken. Pepsi bara tjöt. Jag hade båda kopplen i samma hand, skyndade mig att trassla ut dem så jag kunde dra åt varsitt håll.
Det hade ingen effekt. Då tog jag i nackskinnet på Busan och skulle dra bort henne - men hon vände sig direkt och högg mig i handen! Min älskade Alva stod bredvid och gallskrek så jag tog lugnt och lyfte upp henne på trappan. Visade inte med en min att jag blivit biten.
Jag fräste åt hundarna att ge sig och TROR att jag sedan vräkte mig med hela min kraft på Busan för att få isär dem. Synen som mötte mig då fick nästan mitt hjärta att stanna. Pepsis ena öga var fullt av blod och det rann blod runt ögat och längs halsen.
När jag öppnade dörren sprang hon in och la sig under min säng. Jag klädde av mig själv och Alva ytterkläderna. Sa strängt åt Busan att sitta stilla och sedan la jag ut hennes filt och tog fram vatten och mat till henne och stängde in henne i vår stora hall. Sedan plockade jag fram alsolsprit, bomull, tops, blodstoppningspulver och gick in i sovrummet.
Pepsi ville inte komma fram så jag fick tyvärr dra fram henne (men jag vet hur man ska dra utan att göra illa hundarnas ben). Väl framme kom hon fram och stoppade sin nos i min armhåla. Så gjorde hon alltid när hon var rädd när hon var liten och jag började nästan gråga när hon gjorde så nu med. Gullungen!
Till slut lyfte jag upp henne på sängen och stålsatte mig innan jag började rengöra henne. Tack och lov så var det inte så illa med ögat. Hon har två bett strax över ögat och ett precis under, men det verkar som om själva ögat är oskatt. Ögonlocket är rätt svullet, så jag kommer att åka till veterinär och visa upp det imorgon.
På halsen däremot hade hon ett mycket fult sår som är ca 5 x 1,5 c och som blödde ymnigt. Jag torkade mjukt med en handduk och sedan med bomullsrondeller och det blev röda direkt. Till slut tog jag blodstoppningsmedel på bomull och tryckte mot såret och det slutade blöda omgående!!!!
Efter en hel del lugnande strykningar längs ryggen la Pepsi till sist ner huvudet och vågade vila. Hon ligger fortfarande kvar på sängen och verkar ha somnat vilket känns väldigt bra.
Självklart har hon ont, men inte så ont att hon ryckte till eller gnällde är jag rengjorde.
Imorgon kommer jag nog att åka ut till pappas hus med Busan. Han kommer tyvärr inte hem förrän den 20:e december vilket gör att jag måste åka dit minst 2 gånger per dag och rasta hans hund. Sedan kan hon vara ute på dagarna i hans stora inhägnad (ca 40 fotbollsplaner stor...), bara man släpper in henne på natten och ger henne mat och vatten. Det blir att köra 12 mil per dag då bara för hundens skull, men det gör jag så gärna - hellre det än har Busan här hemma som det är nu. Jag vill ju att både Pepsi och Alva såklart ska kunna vara trygga i vårt hem!!
Bild från tidigare ikväll - FÖRE hundattacken
I allt detta var Alva jätteduktig. Hon blev väldigt rädd och tyckte nog att det var otäckt med blodet och så, men hon hjälpte mig och hämtade saker jag bad om och rörde sig tyst och försiktigt för att inte skrämma Pepsi. Både hon och Pepsi ligger i min säng nu - jag låg bredvid Alva och läste lite för hon hade så svårt att somna. Hoppas att hon slipper mardrömmar!!
2,5 år, vaccination mm
Vi gjorde också klart för vår pyntning hemma och Alva fullkomligt älskar alla adventsstjärnor och ljusstakar. För att inte tala om alla små tomtefigurer jag ställt ut lite här och där. Det är så roligt att se hennes glädje.
Igår köpte jag min sista julklapp och den var såklart till Alva (det är inte så många förutom Alva som kommer att få julklappar av mig i år eftersom min ekonomi inte är så stark - kusinerna och Alvas syster Emelie ska också få och så mormor och morfar). Jag samlar ju poäng på både www.gratis-fashion.se och www.pointshop.se så det blev väldigt billigt att handla på BR Leksaker - jag hade nämligen ett presentkort på några hundra att lösa in där. Tidigare har jag använt presentkort på H&M för poäng jag samlat på nätet. Inte dumt att tjäna lite guldkant på livet under den tid Alva sover och jag sitter vid datorn.
Natten till söndag hade jag väldigt frossa, förmodligen på grund av vaccinet, men Alva mådde bra. Jag började ju med pencillin också för tandens skull. Vi tog det lugnt och lekte mycket inomhus hela söndagen. Sedan åkte vi till mormor så att Alva fick gå på julskyltning med henne. Själv åkte jag till Ljungsbro och dansade. Sist jag ar där var i april... Nu orkade jag inte dansa så mycket eftersom jag inte varit pigg, men jag dansade lite grann och pratade lite grann och hade trevligt.
Tydligen har jag inte använt kameran sedan i fredags - så jag har inga nya bilder att lägga ut här. Jag ska skärpa mig!!
Längesedan sist!
Det har gått så längesedan jag skrev här senast, så du måste väl nästan ha trott att jag hade lagt ner bloggen? Så illa är det inte, men jag har haft väldigt mycket annat i tankarna, så bloggen har tyvärr inte blivit lika prioriterad som vanligt.
Vad har då hänt sedan sist? Till att börja med har vi träffat Veronica, Lovisa och Micko två gånger. I söndags fick Lovisa stanna kvar och leka några timmar när Veronica hade åkt hem och båda tjejerna tycker det var jättekul. Båda promenaderna råkade infalla på väldigt gråa och regniga dagar - men vi är inte rädda för lite regn!!!
Tröttisar ute i gråvädret
Det mest spännande, och förmodligen även mest oväntade, är att jag har skrivit på ett köpekontrakt på ett hus. Eftersom jag inte är i den positionen att jag kan ta banklån just nu så har min pappa varit snäll och tagit på sig att stå för det tills jag har ett jobb och kan låna själv. Vi kommer att flytta dit i februari. Dit, ja det är det lilla samhället Sandsjöfors 2 mil från Nässjö.
Mina älskade sötnosar!
Av någon anledning som jag inte hinner undersöka just nu vill inte datorn ladda upp några bilder på huset. Men det är en enplansvilla på 99 m² och med en fin tomt på knappt 1.200 m². Där finns jordgubbsland och äppelträd och lite annat, så nu måste jag lära mig mer om trädgårdsskötsel.
Förutom detta så har Alva och jag hunnit baka pepparkakor ihop. Hon tyckte att det var jättekul, men blev lite rastlös efter en stund. En hel plåt hann hon i alla fall göra i ordning!
Alva bakar pepparkakor
Dessutom har vi både varit hos morfar och hos mormor - en gång hos dem var. Våra grannar har julpyntat så att det ser ut som amerikanska julhus här utanför, men vi har inte tagit fram julpyntet än - men snart snart ska vi göra det med! I lördags var det solsken så då passade vi på att vara ute extra mycket! För övrigt är det mest grått och regnigt här.
Alva klättrar i ett jakttorn - inte speciellt ovanligt när det gäller henne :)
En mardrömsnatt
Efter ungefär en timme grät Alva så jag gick in till henne och insåg att hon inte skulle somna om i sin säng utan det var bara att bära in henne till mig. Då förstod jag också VARFÖR hon inte ville sova - pyjamasbyxorna var blöta, så jag måste ha satt dit blöjan snett igår kväll. *suck* Givetvis bytte jag då blöja och pyjamasbyxor och sedan somnade vi (tror jag, JAG gjorde det i alla fall) om på en gång i min säng.
Klockan 2 vaknade jag av en otäck smäll. Sedan blev det knäpptyst innan jag hörde ett riktigt läskigt skrik! Jag slängde mig på lampan, tände den, såg att Alva inte låg bredvid mig, kastade mig över sängen (över vallen med kuddar och täcken som jag alltid bygger upp så hon inte ska ramla) och såg KNAPPT till Alva när jag tittade ner. Hon hade ramlat ner och nästan in under sängen. Reflexmässigt drog jag fram henne, tryckte henne i min famn och försökte låta lugnande för att hon skulle lugna sig och hennes hemska skrik skulle ta slut.
Ganska snabbt blev hon tyst och jag la ner henne på kudden bredvid min. Då höll jag på att få en chock! Hon hade blod överallt! Runt ögonen, näsan, kinderna, läpparna och runt munnen. Jag försökte behålla lugnet och skyndade (medan jag försökte se lugn ut) iväg för att hämta saker att rengöra med. När jag tvättat försiktigt på såren såg jag att det bara var rivsår: På ögonlocken, under näsan och på några ställen på överläppen. Det var skönt att se att det inte var några djupa sår, eller sår som blödde rejält.*
När jag höll om henne somnade hon på några minuter, men hon höll ett krampaktigt tag i min arm. Själv kunde jag inte somna om. Jag låg och lyssnade på hennes andetag. Rosslade hon verkligen sådär innan? Tänk om hon hade slagit i näsan och jag inte skulle upptäcka det förrän på morgonen? Tänk om hon låg där och andades in blod? Men... ska hon inte andas snart.. det var så längesedan förra andetaget..
Jag låg och strök henne över huvudet och höll om henne. Tänkte att om jag inte hade varit så trött hade jag ju märkt att hon kröp/rullade iväg i sömnen - det har jag nämligen gjort många gånger och lyft tillbaka henne till kudden. Till slut började min kropp komma ner i varv igen (jag kände mig smått hysterisk ett tag även att jag försökte dölja det) och jag tänkte att jag måste försöka sova.
Då hörde jag något konstigt utanför fönstret och kikade försiktigt fram bakom gardinen. Då såg jag en brandbil med påslagna blåljus smyga förbi nere på "stora vägen". Den parkerade på vår väg och ut steg tre brandmän som började lysa med jättestarka ficklampor mot husen, svepande över trädgården och över ängarna. Efter en stund åkte de iväg. Jag har inte hört att det har hänt något, så jag antar att de "bara" letade efter något djur som blivit påkört eller liknande, men det gjorde ju att jag blev klarvaken igen det där med de starka lamporna och smygandet utanför huset. Vi bor ju på landet, så det är inte varje dag vi har brandbilar utanför.
När de åkte var klockan strax efter tre och jag somnade ganska snabbt. Kl 6:30 ringde den elaka väckarklockan och sa att det var dags att stiga upp och jag var ännu tröttare då än när jag la mig igår kväll. Alva var inte på så glatt humör hon heller. Läppen är ganska svullen, men tack och lov så syns det inget på ögat. Jag var rädd att hon skulle få en blåtira eller så. Hur som helst fick Alva vara på dagis några timmar,, men hon hade inte varit så glad så vi tog en myseftermiddag ihop. Nu sover hon i sin egen säng (som ju har stödbräda) och hon vaknar nog snart för att hålla mig sysselsatt i några timmar framöver! Min lilla gumma!
PS. Av förklarliga skäl är det inga bilder i bloggen idag. DS.
* Jag TROR att hon fick såren av sängramen. Att hon ramlade ner/snett in under sängen och när hon försökte komma upp/ut så skrapade hon sig mot sängramen. Något annat fanns liksom inte där vid sängen - om hon inte föll på Pepsi - men nej, då hade det inte smällt sådär när hon ramlade i golvet - och då hade nog Pepsi sagt något med...
Sjuklingsvecka
Alva i vagnen när vi var ute och gick på förmiddagen
Igår kväll fick jag också feberkänningar, men jag har klarat mig rätt bra. Jag är matt och känner mig lite svag, men tillåter mig nog inte att bli sjuk - för vem ska då ta hand om Alva och Pepsi??
Glad Pepsi ute i snön
Mamma, ta kort mej! ropade Alva.. och då hade jag inte ens kameran framme! Det var bara att ta av vantarna och plocka fram kameran när man fick en sådan beställning!
En stor räddare i nöden eller vad man ska säga var det välfyllda paket som Alva fick med posten i måndags. Det var från hennes kusiner i Norrland, Emil och Elias. (Jag måste ha världens mest bortskämda dotter - hon får presenter så ofta nu för tiden!!) Alva tyckte det var jättespännande att få lämna in postavin till tanten i kassan och sa stolt "Dä fån min kuschin" :). När hon öppnade paketet här hemma hittade hon två kasperdockor, ett par Musse Pigg-glasögon, nio Nalle Puh-böcker och en häst. Jag kan säga som så att vi har haft teater, läst böcker och sjungit sånger hur mycket som helst de här dagarna. Och målat, sett på film, hålllit på med pärlplattorna, kramats. Alva har vid ett flertal tillfällen sagt: "Mamma, krama mig" eller "Mamma, håll om mig" eller "Mamma, ta hand om mig". Då känner man sig som en rätt dålig förälder.. när barnet måste be om sånt när det är sjukt. Men å andra sidan har hon sagt så nästan så fort jag har lämnat henne ensam i sängen eller soffan för att gå och laga mat och liknande....
När man är sjuk får man äta glass.. hur ofta man vill!
Några av kusinpresenterna: Snygga glasögon och en rolig kasperdocka
Jag hoppas att Alva ska få sova inatt och vara pigg imorgon.
