Alvabloggen

På förmiddagen var det strålande höstväder och vi var ute och gick med Pepsi och Zorro och hade jättekul i skogen där vi gick på upptäcksfärd. När vi hade ätit lunch blev det lite gråare väder och det passade alldeles utmärkt eftersom vi hade bokat in en inomhuslekseftermiddag med Wille.


Alva lånar ut cykeln till Wille - som inte når till tramporna

Det första Wille gjorde när han kom var att försöka sätta sig på Alvas trehjuling och hon sa att han fick låna den. Efter en stund satte hon sig på flaket, men det hände inte mycket eftersom Wille inte nådde ner till tramporna :). En stor del av tiden de lekte satt han på cykeln och tog med sig övriga leksaker dit *ler*. Trots det hann de både "laga mat" och äta sittande Alvas små möbler, pussla en massa pussel, vi läste nog 4 böcker tillsammans och så sist men inte minst, de sprang och jagade varandra hur många varv som helst runt lägenheten. Det är ju så kul att man kan springa runt, runt mellan rummen.


Alva i flygande fläng.. något oskarpt, men använd fantasin!!

När barnen var trötta efter ungefär två timmar "lämnade jag tillbaka" Wille till hans mamma och vi bestämde att vi ska träffas och hitta på något nästa vecka också. Det är så roligt att se hur kul barnen har ihop och att de pratar så mycket om varandra när de inte träffas!

Oj vilken lyxig dag jag har haft idag, och jag tror att Alva känner likadant.


Finast i hela världen!

När hon var på dagis hade hon ju en rolig dag med sina kompisar, medan jag själv först fick en lång promenad i det underbara höstvädret med Pepsi och grannhunden Zorro. Vi gick ungefär sex kilometer i skogen och sedan var det fri lek ute på ett hygge och några intilliggande ängar. Själv kastade jag lite leksaker åt dem, fotade och njöt av solen och hundarnas uppenbara glädje.


En typisk Pepsi-bild - något att bära, inget koppel och mycket skog - då är hon nöjd och glad!


Grannhunden Zorro springer helt lyckligt ute på ängen

När vi hade kommit hem och jag värmt lite rester till lunch åkte Pepsi och jag till min syster Ingela och tog en promenad med henne, hennes dotter och hennes hund Kosmo. Ungefär en timme och en kvart var vi ute och traskade. Sedan var det bara att åka raka spåret till dagis och hämta Alva.


Alva vill ha dragkamp med Pepsi

Lite mellamål och så ut alla tre och leka. När Alva började bli lite trött frågade jag henne om vi skulle släppa in Pepsi och gå en promenad själva. Bara hon och jag. Jag insåg nämligen att vi aldrig någonsin i hela hennes liv har varit ute och gått utan att ha med Pepsi. JAAAAA, ropade hon och kunde inte bli av med Pepsi snabbt nog verkade det som *ler*. När Pepsi hade gått in fick Alva sätta sig i vagnen och så fick hon själv välja vilken väg vi skulle gå. Vi hittade en liten stig som vi aldrig testat och som var riktigt svår att gå på, så hon fick åka på min rygg, och hon kiknade av skratt så fort jag trampade snett, klev på knastrande pinnar eller skrek till för att stöveln sögs fast i någon gegga. När det var lättare att gå fick hon gå själv och hon var supernöjd med promenaden och ville att vi skulle gå själva fler gånger.


Alva och jag sitter i solen och njuter av både den och av äpplen som vi plockat i vår egen trädgård

Som avslutning på dagen ringde Pappa en sväng efter att vi ätit middag och Alva bubblade fram en massa grejer åt honom. "Pappa, kolla på mig" "Pappa ser du mig" osv :) Efter det samtalet var hon helt slut och somnade i min famn på ungefär två minuter. Huvudärendet pappan hade var att bestämma med mig hur många dagisporträtt vi skulle beställa. Jag fick nämligen inloggningsuppgifterna med post idag så att vi kunde se bilden. Visserligen bara i pyttelitet format och ganska suddigt för att man inte ska sno det.. men så här litet kan jag ju visa upp det ändå :)


Skolfotot

Igår var vi på jympa igen och det var jättekul den första halvtimmen. Sedan blev Alva lite kinkig. Jag tror att det berodde på att det var två stora tjejer där (5-6 år skulle jag tro) och de var ju mycket snabbare i hinderbanan, behövde mindre hjälp och hoppade högt över allt som de små barnen fick kravla sig över. Hon var ju så stolt förra gången över allt hon klarade av! När jag lite motvilligt tog fram nappen ur gömstället i min väska klarade hon av att fortsätta springa runt.


Så här trött var Alva när det blev dags för avslappning

När det var dags för avslappning sa Alva till mig: "Vill ha äppel...". Hon kom ihåg, och uppskattade alltså, fruktstunden. När jag sa att man får frukt efter att man vilat var det inga problem för henne att sitta/ligga och mysa på sin lilla matta innan hon fick hämta sin bananbit.

Hela dagen igår var vi hundvakter åt Bellman eftersom hans matte var på bokmässan i Göteborg (hon var snäll och gick förbi Alvas bokklubb och hämtade ut en bok åt henne där - jättekul tyckte Alva!!) så vi var ute och gick med båda hundarna tre gånger. Däremellan var det fullt upp eftersom alla ville leka med alla (Alva, Pepsi och Bellman)!


Alva har kastat upp Pepsis leksaksrep i luften... båda tittar koncentrerat på det....

Efter dagis idag har vi myst och varit ute med Pepsi. Det blåste mycket, men var annars jättemysigt höstväder. Vi skulle kolla hur många olika färger det fanns på löven som ramlat ner från träden och vi hittade en massa olika färger. Alva hittade till och med (efter vad hon sa) några som var lila *skrattar* Självklart ville jag även passa på att ta några höstbilder, men det är inte så lätt när min käraste fotomodell inte längre tycker att det är speciellt roligt att bli fotad....


Man får passa på att fota när hon kollar på annat - här lyckas jag medan en motorcykel kör förbi

Livet lunkar på i ganska lugnt tempo här. Mycket tid utomhus, mycket bokläsning, mycket byggande med tågbana, mycket kurragömma- och jagalekar - både ute och inne. Och just det ja, vad hon än ska göra inomhus så tar hon sin trehjuling. Man kan ju inte gå när man har en så fin cykel. Så det är rätt livat här, även att vi mest bara är tillsammans största delen av tiden. Att var arbetslös är inte det roligaste, för man tappar mycket både i självkänsla och ekonomi så man blir mer begränsad, men samtidigt är det den bästa present jag kunnat få att jag får tillbringa så mycket tid med Alva (och Pepsi)!


Alva ser rätt nöjd ut hon med. Det är så mysigt, för nu säger hon till mig varje dag att hon älskar mig.. och visar med utsträckta armar hur mycket.. Hmm.. visserligen har hon lärt sig det av mig eftersom jag säger så om henne.. men det värmer otroligt ändå!

Eftersom det är lördag hade vi bokat in med Lovisa, hennes mamma Veronica och deras hund Micko att vi skulle ut på en promenad idag. Vi valde att bara gå ner till dammen eftersom jag och Alva faktiskt hade en tid att passa idag - Alva hade nämligen fått en inbjudan till Viktorias 2-årskalas.


Action vid ett jakttorn: Pepsi håller vakt, Veronica fångar Lovisa som hoppar ner, Micko följer sin lillmatte och hoppar också ner medan Alva fortsätter att klättra

På ängen bredvid dammen lämnade vi filt och ryggsäck medan vi kastade lite pinnar åt hundarna så de fick simma och även utforskade terrängen runt lite grann. Tjejerna var inte på sitt bästa humör - kanske på grund av blåsten och det gråa, trista vädret, så efter att vi hade fikat vände vi hemåt. Drygt två timmar var vi bara ute idag. Men det kommer ju fler lördagar!!!


Födelsedagsbarnet Viktoria

När vi hade ätit lunch och bytt om åkte vi hem till Viktoria. Tre andra barn från dagis skulle också komma, men kvart över två insåg vi att de nog inte skulle dyka upp. Föräldrarna blev, förståeligt nog, väldigt besvikna för att ingen av de andra hade ringt återbud. På inbjudningskorten hade de nämligen skrivit både hemnummer och mobilnummer. När pojkflickan Viktoria öppnade Alvas paket med prinsesstiara, halsband, armband, ring, örhängen, vingar, spira, handväska mm så tjöt hon av glädje! Alva ville också ha likadant... *suck* men jag hade sagt redan när hon var med och valde presenten att kanske vid jul att hon kan få det...


Alva kollar på katten som precis gått ut eftersom hon inte lämnade den ifred - katterna är Viktorias absolut mest spännande "leksaker" om man frågar Alva...

Efter lite glassätande lekte barnen en stund, men den inte alltför festliga stämningen (föräldrarna utstrålade verkligen besvikelse) spred sig nog till dem också för de brukar leka jättebra med varandra i vanliga fall och är bästisar på dagis, men idag blev det ganska gnälligt. Jag fattade vinkarna från Viktorias föräldrar ganska snabbt och kvart över tre åkte vi därifrån. Trots detta tyckte Alva efteråt att det hade varit jättekul och spännande och hon pratade mycket om Viktoria (doooja).


Ballonglek är jättekul! Inte dumt att få ta med ballonger hem heller!

Resten av eftermiddagen och kvällen ägnade vi åt att bygga och köra med träjärnvägen - ett måste varje dag.. "mamma.. bygga tågbana" och att läsa en lång rad böcker. Jag har börjat läsa lite längre berättelser för Alva nu som innehåller ord som "annorlunda" (Alva, vet du vad annorlunda betyder? Aaaa... inte som vanligt. Ja precis!), "sprängas", "vrede", "prydlig", "sprida ut", "häpna", "ilskan", "förfärligt", "ståtliga", "skickligt", "fjärran" mm *. Det gör att man kan prata om böckerna på ett helt annat sätt än när det bara är en enda barnanpassad mening (eller två) per sida. Man inser verkligen hur man begränsar barnens språk genom att prata med enkla ord. De förstår och kan så otroligt mycket mer än man tror!! När hon somnade halv nio tror jag att det var en tjej som var väldigt nöjd med sin dag som reste iväg till drömmarnas land!


Undrar hur många ord hon förstår egentligen? Hur många som helst måste det vara med tanke på hur många ord hon faktiskt själv kan säga och använda i rätt sammanhang även om uttalet inte är helt rent!

* Orden hämtade ur böckerna "Billy blir arg" av Birgitta Stenbeg/Mati Lepp och "Tilda i toppen" av Cecilia Davidsson/Helena Davidsson Neppelberg.

Är det egentligen slutet av september eller början av augusti? Idag har man trott att det fortfarande var sommar, för solen har skinit och det har varit härligt varmt ute. Klockan 10 när Lovisa, Veronica och Micko kom var det inte riktigt varmt än, men vi gav oss rejält påklädda iväg ner mot sjön vi var vid förra helgen, förutom att vi idag gjorde en extra sväng ner till en å.


Lovisa och Alva har gömt sig och undrar om Veronica kommer att hitta dem....

Både tjejerna och hundarna var otroligt duktiga, glada och lydiga (hmm... välj själv vilket som gällde för barn och vilket som gällde hundar). Vi gick längs en smal skogsstig omgiven av mossig skog där vi lekte kurragömma, smakade på harsyra, hittade en massa svampar och nerfallna träd att hoppa över och balanserade på en hal, spännannde bro över en å.


Här skrattar de gott åt Pepsi som plumsade rakt ner i ån.... och åt Micko som ramlade ner i ett hål i bron - två gånger till och med i samma hål!

Vi vände sedan tillbaka till vagnarna och gick mot sjön. Hundarna blev yrare och ivrigare ju närmare vattnet vi kom och när vi var framme vid "vårt" ställe var de helt upp i varv av lycka. De visste såklart att de skulle få simma. Barnen var också glada att vi var framme för de var hungriga. Eh.. det var vi vuxna med faktiskt, för det tog lite längre tid än beräknat att komma dit när vi tog den lilla omvägen.


Hmmm... jag tror jag missade något kul här.....

Efter några youghurtburkar, kokta ägg, mackor och gifflar var alla mätta och nöjda och vi kastade pinnar till hundarna, balanserade på stenar och bara njöt av att känna den varma solen i ansiktet. Tiden vi tillbringade vid vattnet kändes nästan som att vara på semester. Varmt, härligt, glatt, avslappnat och ingen som helst stress över huvud taget.


Alva balanserar på hala stenar - JAG KAN SJÄLV sa hon.....

Till slut lyckades vi slita oss och börja dra oss hemåt igen. Till min stora förvåning och glädje var det Lovisa som sa att vi måste stanna i jakttornet och klättra *ler* så natur-indoktrineringen börjar fungera! Både barn och hundar uppskattade stunden på hygget lika mycket som tiden vid sjön.


Bus-Alva äter gifflar vid sjön

Efter klättrande i jakttornet, kiosklekande under tornet, springande och jagande, klättrande och hoppande från stenar och stubbar och till och med ett blöjbyte, gick vi den sista biten hem till oss. Klockan var då nästan två, så vi hade varit ute i närapå fyra timmar. Vi gick kanske inte så långt, men hundarna sprang lösa och barnen fick gå, springa och kolla på vad de hade lust med som vi passerade så jag tror att alla var nöjda. Jag var det i alla fall - det var en av mina mest avslappnade dagar på väldigt länge och jag njöt i fulla drag av våra utetimmar.


Hmmm.. det hjälper nog inte med bättre kamera (som jag önskar mig ibland) om den som håller i kameran inte lyckas få med alla... stackars Pepsi hamnade ju halvvägs utanför bilden...

Jag erkänner att jag köper mycket tjejiga grejer åt Alva och att många kläder går åt det rosa hållet, men idag köpte jag en ganska "killig" cykel åt henne. Eller cykel, en trehjuling alltså. Jag hittade den på Blocket häromdagen och bestämde att vi skulle hämta den idag när Alva var ledig från dagis.


Alva kikar in mellan springorna i gärdesgården

De här fanns på insidan och ville bli matade!

Eftersom vi ändå skulle till Jönköpingstrakten passade jag på att ta med Alva (och Pepsi) till Stadsparken. Det är faktiskt över tre månader sedan vi var där senast. Alva har klappat getter, får och en häst. Dessutom såg hon två lamadjur, men de var inte så intresserade av att komma fram och bli klappade. Pepsi nosade på några av getterna och enda gången hon skällde var när tre får SPRANG fram till Alva. En massa barn kom fram till oss och ville klappa Pepsi. Efter allt djurtittande lekte vi på den gigantiska lekparken tills Alva inte orkade längre. Då fick hon en glass som hon åt sittande på en bänk medan vi - eller kanske mest jag - kollade ut över en spegelblank Vättern i det härliga vädret.


Hos mormor - för en gångs skull fokuserade kameran på det den skulle trots all action!

Sedan åkte vi och hämtade Alvas trehjuling som hon provade redan utanför de gamla ägarnas hus. Det var knappt att jag fick lägga in den i bilen. Mormor hade ringt och frågat om vi ville hälsa på eftersom hon var ledig från jobbet så vi åkte raka vägen dit. Alva cyklade en massa, vi åt middag och sedan blev det ännu mera lekt. Båda Alva och Pepsi var trötta när vi kom hem, men Alva var så upp i varv att hon var tvungen att cykla ännu mer härinne. Hon satt till och med på cykeln när hon skulle äta välling. Jag har nog aldrig gett henne något förut som hon har visat lika mycket glädje över - så det känns som om jag valde rätt cykel!!


Nallen åker på flaket hela tiden. I korgen fram kan man ha lite vad man vill. Visst är det en riktigt cool killcykel??

Och något sött.. på väg hem sa Alva: "Ja dela med mej till Wille. Han få låna min schykel!" Underbart generöst, eller hur?

Idag har vi verkligen haft en fullspäckad dag. Vi började med en skogspromenad i morse på ungefär en och en halv timme då Pepsi fick simma lite i en damm. När vi kom hem hann vi leka lite innan vi lagade lunch. Efter lunchen bar det av till Wille som vi hade bestämt att vi skulle ha en liten picnic med.


De två små busungarna

Alva, jag, Pepsi, Wille, hans mamma och lillebror gick till lekplatsen bortanför deras hus och barnen lekte en liten stund. Som vanligt åkte de lite rutschkana och gungade, men det blev även jagande, och kurragömma (såklart, det är ju Alvas favoritlek just nu) i den lilla skogen runt lekplatsen.


Busunge på repstege

Efter en stund gick vi upp på det lilla "berget" och åt lite. Det blev inte mycket till picnic eftersom båda mammorna har lite ont om pengar, men det är grejen med att ta med filt, sitta ner och äta något som är det viktigaste och som jag tror att barnen kommer ihåg sedan. Vi hade bara varit ute i lite mer än en timme när Alva sa att hon ville åka hem. Eftersom både vi och de hade en tid att passa så gjorde det inget att lekstunden blev lite kortare än vanligt.


Kurragömma - hur roligt som helst just nu!

När vi hade kommit hem packade vi om väskan och åkte hem till morfar där vi var bjudna på middag. Efter en god middag med älgkött och lyxig glass till efterrätt gick vi ut i skogen med hans hund. Alva imponerade på sin morfar med sin fart genom skogen och sin tuffhet att ta sig fram i svår terräng. Men till slut var hon för trött så jag fick bära henne och morfar tog en genväg och gick och hämtade vagnen. Vi fick några trevliga timmar ihop och det var en glad Pepsi som tog emot oss när vi kom hem.


Pepsi i förgrunden - Alva med Wille och hans familj på "berget" i bakgrunden

Alva var förståeligt nog väldigt trött när vi kom hem och somnade ganska snabbt i mitt knä. Nu hoppas jag att hon ska få sova gott inatt så att hon orkar med/har roligt på sina dagistimmar imorgon.


Många trädbilder blir det när man har en liten filur som älskar att leka kurragömma!

Tidigare i veckan tipsade moster Ingela oss om att det är barnjympa för 2- och 3-åringar på söndagar. Hon gav mig ett telefonnummer som jag ringde på en gång och vi hade sådan tur att vi fick plats! Idag var det dags och jag hade ingen aning om ifall Alva skulle gilla det eller inte, men jag tänkte att vi skulle testa en gång och om hon inte tyckte om det behövde vi inte gå fler gånger. Det är gratis att pröva på (mycket uppskattat kan jag säga!).


Alva har ställt sig bredvid en mamma hon känner igen från dagis för att lyssna på frökens instruktioner (vilket hon gör med stort allvar!)

När vi kom dit hälsades hon glatt av dagiskompisen Victoria och de sprang och busade lite innan det blev dags att samlas. Vi satte oss i en ring på golvet och Alva grät och sa "Ja vill inte" så jag kände bara att nähä.. okej, det blir bara idag då! Men när hon såg att jag ändå satte mig i ringen sprang hon fram och satte sig i mitt knä. Hon vågade dock inte säga sitt namn och sin favoritfärg, men det vågade inte alla andra barn heller.


Vem sprang snabbast på uppvärmningen??? *ler*

Efter presentationen skulle vi springa när musiken spelade och samlas på ett speciellt ställe så fort den tog slut. Där fick vi instruktioner för hur vi skulle springa/hoppa under nästa musiksnutt osv. Först var Alva lite grinig, höll mig i handen och ville bara gå, men när jag gjorde såna ljud jag brukar göra när jag jagar henne började hon skratta och springa och sedan höll det goda humöret i sig hela timmen!


Man kan faktiskt klättra upp på plintar även om man är ganska liten.... tydligen...

Sedan skulle barnen springa över hela jympasalen och hämta saker (en gång skulle de hämta en vit sjal, en gång ett blått band, en gång en ärtpåse osv). Alva levde sig in med liv och lust och var snabbast nästan varje gång. OCH hon vågade springa utan mig!


När killen som balanserar bakom Alva kom in i rummet sa Alva "Oj, WOW" och pojkens mamma sa till mig att hålla min dotter ifrån hennes son *skrattar*

Sedan byggde vi hinderbanan och jag trodde knappt mina ögon. Skulle min lilla flicka klättra upp på plintar och hoppa ner? Skulle hon hänga i ringar, hoppa över hinder, åla genom tunnlar och gå balansgång på bommar? Ehh.. ja, det var meningen det! Första gången Alva skulle hoppa ner från plinten (upp kom hon utan att be om hjälp) ville hon hålla min hand, sedan hoppade hon ner själv resterande varv. Du skulle sett tempot hon höll.. jag blev svettig bara av att springa bredvid!

Det är såna här tillfällen jag önskar mig en bättre kamera. Mest för att kunna ta mer actionbilder utan att det ska bli suddigt och för att kunna ta bilder lite tätare, alltså fler bilder per sekund. Hur som helst var det en jätterolig timme som avslutades med avslappning och frukt som arrangörerna bjöd på. Precis innan vi skulle gå kom Veronica och Lovisa som vi hade tipsat under gårdagens promenad. Eftersom Lovisa är 4 år fick hon gå i en "större" jympagrupp, men vi hann prata lite och Alva tyckte att det var minst lika roligt och spännande som allt annat hon fick pröva på!

I förrgår när vi var ute och gick sa Alva: "Mamma, jag ser en korumpa". "Jaaa", sa jag eftersom det enda jag såg var en svans som viftade, "det gör jag med!" "Mamma, jag ser koungar också". "Koungar" sa jag "heter det så? Vad heter de små kossorna?" "Kalvar" kom det blixtsnabbt från Alva. "Precis. Nu ser jag också kalvarna".


Bilden är från dagens Lovisa-promenad

Efter en liten stunds tystnad sa hon: "Dom heter nästan Alva! Bara jag är Alva!"

Jag blev helt paff! Jag hade inte haft en tanke på att ordet "kalvar" är likt hennes namn över huvud taget.. men det hade tydligen hon. SKA man förstå sånt när man är 2 år och 3 månader???

Den här veckan träffade vi Lovisa och Veronica redan på lördagen... varför får du se i bloggen imorgon *ler*. Det var en efterlängtad stund, även att Alva har gjort andra roliga saker under veckan, och tjejerna var jätteglada över att se varandra. Hundarna var också ivriga över att få träffas och utforska skogen tillsammans igen. Eh.. och mammorna ser nog också fram emot de gemensamma promenaderna om man ska vara ärlig!


Alva och jag balanserar för att undvika att ramla i vattnet (det är såå kul att ha med någon som kan fotografera oss, TACK Veronica!)

Idag gick vi ner till Pepsis badställe, en promenad som är ganska bekväm eftersom det går att köra vagn hela vägen fram - även att det är väldigt skumpigt på slutet. Hundarna simmade efter pinnar, fiskar och annat spännande i vattnet medan vi bredde ut fikafilten och satt länge i lugnet och njöt av vårt mellanmål.


Lite rolig bild på Micko med mattarna i bakgrunden

När vi plockade ihop våra saker och gjorde oss klara att gå hemåt igen hade vi till vår stora förvåning redan varit ute i en timme och fyrtiofem minuter. Det kändes definitivt inte som så lång tid. Promenaden hem gick inte snabbt eftersom tjejerna nu ville gå själva stora delar av vägen.


Lite blandade bilder från idag - och jo.. Pepsi var såklart också med.. men hon höll mest på med sina pinnar som hon bar runt på och låg och tuggade på. Som vanligt ungefär :)

Vi gömde oss bakom träd, parkerade vagnarna vid några tillfällen, bland annat då vi sprang in på en stig i en väldigt tät, mörk skog, och när vi kom ut på hygget och tjejerna först klättrade upp i ett jakttorn och sedan sprang iväg längs en liten skogsväg. Det är jättekul när de tar egna initiativ och när de hänger med på varandras idéer. Som tur är har vi aldrig några tider att passa efter våra promenader, så det gör inget att vi oftast är ute minst tre timmar.

När vi kom hem igen blev det lite hoppande på studsmattan innan Veronica och Lovisa åkte hem efter vinkande, slängpussande och löften om att ses snart igen!

Alvas kusin Olivia har varit lite krasslig i veckan (förkylning), men igår var hon på dagis. Personalen tyckte inte att hon var tillräckligt frisk för att vara där, så vi bestämde att jag, Alva och Pepsi skulle vara hemma med henne idag. Strax före nio i morse kom vi dit och vinkade av Ingela och Vincent när de åkte till jobb/dagis.


En lugn sitta och rita-aktivitet

Vi började lugnt och stillsamt med att vi satt i soffan och jag läste två böcker för tjejerna. Sedan gick vi till köket och ritade, klippte, knåpade och la pussel. Sedan blev det lek i Olivias rum, gemensamt arbete med disken, matlagning och lunch.


Tokig kusin med snygga (?) glasögon hon hittat i leklådan på moster Tinas jobb..

Efter lunch hade jag tänkt att vi skulle gå på ett tivoli som enligt reklamaffischer besöker staden fredag-söndag så att tjejerna skulle få åka lite karusell. Till vår stora besvikelse hade de inte startat det lilla nöjesfältet när vi kom till stan klockan 12 och det fanns ingen information om när de tänkte öppna heller. Istället gick vi till moster Tinas jobb och åt smaskig glass och busade lite medan hon åt lunch.


Mysig avslutning på dagen som tjejkusierna fick tillbringa tillsammans

Tillbaka i huset släppte vi ut hundarna och sedan hoppade tjejerna studsmatta för fullt (jodå, det gick trots rinnande näsor!). Precis när vi skulle äta mellis kom morbror Johan som strax hämtade Vincent också. När Ingela också kom hem fortsatte vi leka lite i trädgården innan vi satte Alva och Vincent i vagnarna, kopplade hundarna och gick på en liten promenad. En skön avslutning på en trevlig dag!

PS: Jag har nog fotat min älskade dotter för mycket. Precis när jag hade tagit bilden där de dricker Festis alla tre kusinerna säger Alva med uppfordrande röst: "Titta på mamma nu" så att jag skulle kunna ta en bild till där alla kollar in i kameran... *suck*.. jag får nog vara lite diskretare ett tag nu.... DS.

Alva har som jag skrev i bloggen igår vuxit rätt rejält på längden nu på slutet, något som märks inte minst på hennes byxor. Det är inte många av de byxor/leggings hon hade i våras som fortfarande passar. Lika illa är det med sovplagg, så idag när Alva var på dagis tänkte jag lyxa till det med att köpa henne en ny pyjamas (ja, i vår värld för tillfället är det lyx). Det slutade med att jag gick ut från Lindex med en färgglad kartong innehållande ett nattlinne... eller rättare sagt TVÅ nattlinnen. Ett till Alva och ett precis likadant i dockstorlek (jodå det ingick i priset). Tala om smart idé av tillverkaren!!!


Dockan Anna och Alva i sina nya nattlinnen

Det fanns nattlinnen som kanske var finare/sötare, men jag misstänkte att denna idé skulle gå hem hos Alva. Något som är väldigt viktigt för henne just nu är nämligen att man gör saker "sammans" och att man har "samma" (vilket oftast betyder "lika"), så detta blev väldigt, väldigt uppskattat, precis som jag hade hoppats!!

 
Jättekul när man har "samma" kläder!

Idag var det dagisfritt och träffa-Wille-dag igen. Vi hade bestämt att vi först skulle gå till lekplatsen som ligger inne i "skogen" bakom hans hus och sedan äta middag tillsammans hemma hos dem.


Alva ser lite glad-blyg ut.. väntar på att Wille ska hitta henne där hon gömt sig

Efter lite rutschkaneåkande, balansgående och gungande tog jag mig an min uppgift att se till att alla barn får lära sig att vara i skogen *ler*. Lekplatsen ligger dold inne bland en massa träd, så jag sprang och gömde mig och bad barnen leta efter mig. Jättekul tyckte såklart både Alva och Wille.


Alva hjälper Wille att gunga

Sedan hittade jag en stig som gick till en klipphäll som vi var tvungna att utforska. När Wille väl kommit igång med skogsspringandet tyckte han att det var jättekul. Nu är det ju ingen stor skog, utan mer som en stor dunge med en lekplats i mitten, men det är tillräckligt att utforska om man är 2 år. Nästa gång ska vi ta med mat och en filt och ha picknick på klipphällen. Då får Willes mamma och lillebror också följa med!


Wille och Alva på väg in på små knappt synliga stigar...

Efteråt gick vi hem till Wille och åt ris och kycklig, såg på Mamma Mu och mammorna (inte Mu-mammorna utan barnmammorna) pratade lite. Barnen lekte med Willes bilgarage med hiss i en evighet kändes det som och det var två väldigt trötta barn som skildes åt efter fyra intensiva timmar.


Dagens bild... tror jag.....

Igår var det dagis för Alva i några timmar. När jag och Pepsi hämtade henne där åkte vi direkt hem till moster Ingela för lite mellis och sedan lek med kusinerna. När Olivia ville att de skulle klä ut sig till prinsessor verkade Alva först lite skeptisk, men så fort hon fick på en rosa fluffig klänning blev hon superlycklig och man såg verkligen hur fin hon kände sig. Olivia verkar gilla sin födelsedagsklänning (och det hade jag också gjort om jag hade haft en sådan när jag var 4 år!!!).


Kolla vilka bedårande små prinsessor!!! (mobilkamerabild)

Ingela tipsade om att man kunde köpa tyllkjol och vingar (Alva kallar dem för fjärilvingar) på Rusta för en billig peng, så nu har Alva också ett litet klä-ut-sig-set hemma! Allt som är rosa, silver, guld eller glitter är jätteintressant just nu!!


Alva vill känna på "fjärilvingarna" men de flyttar på sig hela tiden....

Idag hade vi stämt träff med Veronica, Lovisa och Micko igen. Som förslag till promenadslinga hade vi en tur som Alva, Pepsi och jag gick på egen hand förra helgen, och våra vänner tyckte att det lät som en spännande utflykt. Vi började med att gå på en grusväg då tjejerna fick åka vagn och vila sig inför det kommande äventyret.


Alva i vagnen medan det blåste och småregnade

Vädret var inte så snällt mot oss. Det blåste ganska mycket under hela promenaden, och när vi gick iväg hemifrån oss småregnadet det. Regnet upphörde efter bara en liten stund, men vi hade förberett oss och var ordentligt klädda.


Alva ger Lovisa en hjälpande hand i uppförsbacken

När vi svängde in i skogen blev det en väldigt skumpig färd och tjejerna bad strax om att vi skulle parkera vagnarna så att de skulle slippa den guppiga vägen. Eller var det kanske för att de själva skulle få gå? Alva och Lovisa fick hoppa ur vagnarna och plocka lite svamp, vi hittade en massa spår, mest efter hästar som halkat fram på stigen, kollade på hundarna som lyckligt yrade runt oss, gick in i den mörka, spännnande "koj-skogen", och en massa annat.


Dags för balansgång - alla utom Mamman fastnade på bild här...

Efter att ha passerat ett lite blötare område var vi äntligen framme vid vindskyddet. Tjejerna hade hunnit bli lite kinkiga eftersom de var hungriga, men de blev snabbt på bra humör när de fick youghurt, mackor, bullar och saft. Pepsi tuggade på sin pinne och Micko fick lite bulle att äta. Medan vi satt där passade solen på att titta fram och den visade sig då och då under resten av promenaden.


Fikapaus vid vindskyddet

När alla hade laddat batterierna gick vi samma väg som vi kommit, genom lite olika typer av natur: Stor granskog i kulligt landskap, tätbevuxen "koj-skog", myr och till slut gammal mysig skog helt bevuxen av mossa och lavar.


Lovisa och Veronica "räddar" Alva som hade sprungit upp på denna mysiga, mossiga kulle alldeles själv

Fulla av energi från vår paus var tjejern i full gång och sprang runt, skrattade, busade med varandra, gömde sig och höll på nästan, nästan, hela vägen tillbaka till stället där vi hade lämnat vagnarna.


Skiftande natur - här passerar vi en myr

När Alva och Lovisa såg vagnarna blev de så glada att de fick nya krafter och sprang fram till dem. Sedan tog tröttheten ut sin rätt och Alva somnade medan vi gick den sista biten. Lovisa såg ut att vara nära att nicka till hon också, men hon klarade sig! Tre timmar och tio minuter efter att vi gick hemifrån var vi tillbaka och alla behövde lite vila - till och med hundarna!

Idag skulle vi åka hem till Mormor några timmar. Ett av skälen var att Alva skulle få "simma" i hennes badkar - vi har ju inte något i vår lägenhet. Men eftersom Alva tycker väldigt mycket om att få vara med sin mormor behöver man inget speciellt skäl för att åka och hälsa på.


Alva sjunger för full hals samtidigt som hon ackompanjerar sig själv på pianot

Under de timmar vi var där hann de kasta boll med varandra, spela piano och sjunga ihop, jaga varandra, bada (nja, det var bara Alva som badade, men Mormor var i badrummet och hittade på roliga lekar så att badrummet var helt blött efteråt!) och såklart vara ute på områdets lekplats tillsammans.


Mormor spelar och sjunger "Björnen sover" och Alva ska just springa och gömma sig för "björnen"

Själv passade jag på att gå en sväng med Pepsi i lugn och ro när vi hade ätit lunch och de andra gick för att gunga och åka rutschkana. Eftermiddagen har vi tillbringat hemma i lugn och ro, förutom den stunden vi hade en liten jultidningsförsäljare här (jag äääälskar ju att köpa jultidningar, men Pepsi gillar inte främlingar i lägenheten!). Alva somnade nöjt i min famn strax före 18 och jag hoppas att hon inte bara ska "sova middag" nu utan somna för natten - fast det vet jag inte säkert förrän om någon timma!

PS. Idag skickar vi extra många tankar till Alvas storasyster Emelie - hon vet varför!!!!! DS.

Idag är det fredag och dagisfritt i vår familj. Alva var lite snuvig i morse (kanske en följd av avklädandet ute i regnet på dagis igår??), men vi kan ju inte bara sitta hemma och göra ingenting en hel dag bara för det, då blir Alva helt galen av instängd energi. Alltså använde jag min fantasig och kom på att vi kunde passa på att leta efter svamp medan vi ändå var ute och gick med Pepsi.


Alva har hittat en kantarell bland höstlöven och är på väg att plocka den

Alva var väldigt entusiastisk över idén och sprang och hämtade en liten "väska" att plocka i. Jag kan säga som så att under hela promenaden fick jag över huvud taget inte röra, och än mindre bära, "svampväskan". Nu känner jag inte direkt till några svampställen häromkring eftersom det är första hösten vi bor här, men jag har hyfsad koll på naturen så jag vet i alla fall ungefär i vilken slags terräng det är idé att leta.


Alva kontrollerar kantarellen innan hon stoppar ner den i sin väska

Eftersom jag inte var säker på att vi skulle hitta någon svamp över huvud taget var jag noga med att säga till Alva att vi skulle leta efter svamp, inte att vi skulle ut och plocka svamp. Varje gång vi hittade sa jag "Vilken tur att vi hittade svamp!" så att hon förstår att det inte är självklart att de finns så fort man stannar och böjer sig ner *ler*. Det kan ju kanske vara lätt att tro det annars eftersom jag ledde henne rakt till kantarellerna hela tiden.


Alva stoppar försiktigt ner svampen i väskan

Vi hade verkligen tur på promenaden för vi hittade den första kantarellen efter bara några hundra meter vilket såklart gjorde att Alvas intresse hölls kvar. När vi hade kommit in i skogen hittade vi två riktigt bra ställen och så hittade vi några strösvampar här och där som förmodligen blivit kvar efter andra svampplockare.


Alva bär stolt sin lilla väska med egenhändigt plockad svamp

Det var jättekul att ha med Alva, för hon letade verkligen aktivt och hittade också en del svampar - även om de flesta var av andra sorter än just kantareller. När hon tyckte att jag dröjde mig kvar för länge på något ställe använde hon sitt favorituttryck: "Kom igen då, mamma!" *skrattar* Pepsi var också nöjd med promenaden för hon fick ju strosa omkring som hon ville och hade all tid i världen att ligga och tugga på sina pinnar. Kort och gott kan man säga att vi hade en mysig förmiddag ihop hela familjen!

Hoppsan, mitt i allt bloggbytartrassel missade jag helt att jag skulle lägga ut ett nytt pussel! Men här kommer september månads pussel. Ha så skoj :)



Alva-memoryt på hemsidan har också fått helt nya foton och så finns en söt stumfilm där Alva lär ut hur man klättrar upp i jakttorn.

Idag har ALVA namnsdag och hon har fått en del namnsdagshälsningar. Vykort, några SMS och så hälsningar i gamla bloggen. Här hemma har vi firat med ballonger i egna rummet och popcorn-mys framför TV:n medan det spöregnade ute.


Busiga namnsdagsbarnet

På namnsdagskortet som Alva fick från farmor och farfar fanns en jättefin dikt som jag bara mååååste skriva av här (den är ursprungligen skriven av Siv Andersson). Det gjorde mig helt varm inombords att läsa det kort de valt ut för att skicka till Alva:

"När barnen blivit stora finns en bonus man kan få,
Att barnbarn ska bli till, är värt att vänta på

Ett barn som är till glädje, någon mer att hålla kär,
som får en att behövas... men det är ett kärt besvär.

Ett liv som man får följa, mer på avstånd denna gång.
Ett underbart kapitel, i livets följetong.

Så gärna vill man ge, det barnet helst vill ha,
och stunderna tillsammans, känns alltid lika bra."


Tittut bakom ballongen....

På dagis hade Alva hittat påbus tillsammans med nyaste kompisen Joline. När fröken kom ut stod de tydligen båda två längst upp i rutschkanan spritt språngande nakna! Alla kläder hade de tagit av sig och slängt ner. Givetvis regnadet det ute också..... *suckar med ett litet leende i mungipan* Var personalen befann sig medan detta hände har jag dock ingen aning om....

GRATTIS på namnsdagen söta busunge!!!

Idag har Alva varit hemma från dagis, och vi skulle åka och hälsa på Wille (killen hon lekt med hela sommaren när han hälsat på sin mormor i huset bredvid oss) i hans nya hem.


Alva klappar försiktigt Willes lillebror Melle

Först var vi hemma i deras lägenhet och lekte. Självklart var det jättekul att få leka med alla Willes leksaker, men allra mest spännande av allt var att få titta på och "leka" med hans lillebror Melle.


Alva blev lycklig när hon fick Melle att sluta gråta genom att gunga honom i babysittern

Efter någon timme åt vi lite mat innan vi gick genom en pytteliten skog till en lekpark där barnen fick leka en stund och Pepsi fick träna på att bara sitta och vila medan glada barn springer runt omkring. Vi hade några trevliga timmar och Alva var jätteglad att hon fick träffa sin kompis!


Åk nu så det blir min tur, verkar Alva tänka!

Igår fyllde Olivia år, men idag hade hon sitt kalas. Innan vi åkte dit var vi ute i skogen med Pepsi i ungefär två timmar och Alva hann gå i en ”koj-skog”, gömma sig bakom träd, gå balansgång på spångar, hitta en massa olika sorters svamp, fika i ett vindskydd och gå över en myr (där Pepsi hittade en bärplockande dam som tack och lov inte var ett dugg hundrädd!).

 
Olivias närmaste publik är mamma Ingela, lillebror Vincent och kusin Alva som vill följa paketöppnandet på nära håll.

Kalaset var intensivt, men roligt. Olivia fick en prinsessklänning (Törnrosa) av Alva och två prinsesböcker. Dessutom fick hon ett dockhus och en massa tillbehör till det, en mysig badrock och lite andra saker. Förutom allt hon hade fått på själva födelsedagen då.


Olivia visar upp sin nya prinsessklänning


Födelsedagsbarnet bytte om när det var dags att äta glass – hon ville inte smutsa ner sin klänning

Hembakta bullar och kakor och en jättesmaskig glasstårta (som man kunde få i strut om man hellre ville) bjöds vi på och alla åt tills vi var mätta och nöjda. Morbror Robert och Jessica var också där. Och moster Tina och Peter. Och Olivias farmor, farfar och faster med familj.


Medan Olivia lekte med dockhuset lekte Vincent och Alva med Peter

Det var ett trevligt kalas och avslutningen då Alva fick med sig TRE ballonger ihopbundna med färgglada snören var pricken över i:et.

För några dagar sedan tog jag bort bloggen som jag har uppdaterat ända sedan Alva kom hem från BB för 2 år och 3 månader sedan eftersom jag inte ville att hennes liv och hennes bilder skulle finnas tillgängliga för hela världen. Det var många som kommenterade inlägget där jag skrev att det var slutbloggat (och även många andra som har mejlat till mig) om att de kommer att sakna bloggen och det värmer.


Liten tröttis

Jag gör därför ett nytt försök nu, med lösenordsskydd denna gång och jag har även ställt in så att bloggen inte ska hittas av sökmotorer. Välkommen tillbaka!